Hyckleri, i alla dess former, är något jag är allergisk mot. Här är ett mail som jag skickade till Coop Konsum.

......att alla de där Gapiga Bloggarna alltid är så negativa? När de tar upp ett ämne, så är det i syfte att kritisera, såga, ifrågsätta, idiotförklara, håna och allmänt gnälla på. Det är många utropstecken, grova ord och svordomar och det konstiga är att de ofta har många läsare och kommentarer. De använder sällan sin blog till uppmuntran, beröm, hyllningar eller bara positivitet, så stämningen blir något grinig efter ett tag vilket gör att jag undrar hur de är som personer. Det är klart att det är viktigt att ifrågasätta, att inte svälja allt med hull och hår, men jag tycker inte att man behöver gå in för att hitta fel. Man kan påverka hur man mår genom hur man tänker och om man ofta ifrågasätter och kritiserar hur mår man då till slut? 

Fridens.   

80 minuters promenad varav 60 minuter i tystnad eftersom min MP3 dog. Suck. Jag glömmer alltid att MP3:n laddar ur sig även när jag inte använder den och det är flera dagar sedan jag använde den senast. Suck. Ett tag funderade jag på att vända om för det är sååååå trååååååååkigt att promenera utan musik, men jag fortsatte. Jag som i största allmänhet föredrar tystnad vill ha musik när jag går eftersom det driver på mig. I stället fick jag lyssna på det svaga dunset från mina MBT-kängor (riktiga smygarskor!), min egen andning, vindens sus i träden, lite fågelkvitter och en enstaka bil. Inte speciellt mycket folk i rörelse. Det är riktigt svalt ute nu, nästan kallt och det var inte fel med vinterjacka och handskar.

En liten MBT-rapport. Min svärmor fick det par MBT-skor som "blivit över" och som Pär inte lyckades vänja sig vid. Hon har länge haft problem med ryggen och de senaste åren har hon nästan alltid haft stavar med sig när hon har varit ute och gått. Efter en kort tid med MBT-skorna kan hon nu lämna stavarna hemma! MBT är bäst!!    

Lotta, marsvinet med en speciell plats i familjens hjärta. Hon mår bra, men är inte frisk. Det låter motsägelsefullt, jag vet, men det finns inget annat sätt att formulera det på. Sedan ett par års tid, så har hon haft perioder när hon har rosslat och vi har kommit fram till att det kan vara damm-allergi och att det inte är så mycket man kan göra. Vi har oxå varit hos veterinären som röntgade utan att hitta något och som medicinerade utan effekt. Det senaste året har Lotta dessutom tappat rejält i vikt trots olika knep och försök med att få i henne tjock-mat. Det senaste halvåret har hon börjat bli tröttare, rosslar dagligen MEN (och det här men-et känner alla marsvinsägare igen) hon är fortfarande sugen på allt som ställs fram, hon är nyfiken, hon kommer fram direkt någon av oss närmar oss och det finns fortfarande spring i benen. Så vad göra? Ingen av oss vill att hon ska försvinna från oss, men jag lutar ändå åt att ta henne till veterinären för en sista ordentlig undersökning och bli försäkrad om att hon inte lider på något sätt och eventuellt även låta henne somna in. Pär vill inte. Elin vill inte. De är övertygade om att Lotta inte plågas och jag vill tro dem eftersom det är det trevligare alternativet. Jag vet helt enkelt inte! Pär har dessutom upptäckt att den veterinär som vi brukar anlita och som nu finns i sprillans nya, urfina lokaler  i Södertälje egentligen fokuserar på katter och hundar. Den mindre filialen i Trosa (där vi var med Tösen) tar emot marsvin "i mån av tid". Det känns inte så lockande att gå igenom ett vet-besök som dessutom är dyrt och bara stressande. Hur ska vi göra med vår älskade Lotten-Totten?

Nu ska jag duscha.

Fridens.