Igår, på väg hem från tåget, på väg uppför alla backar och trappor med träningsryggan på och trött efter träningen, så gjorde jag inget annat än gäspade, suckade och stönade och ville hem, hem hem! Naturligtvis kom jag hem, ett trött steg i taget, men mina planer på att ta en tupplur ändrades för jag satte mig vid datorn och bloggade. Sedan gjorde jag lunch och tittade på Gilmore Girls tillsammans med Elin. När hon stack in till Stockholm vid 16-tiden, så var jag inte så trött längre, så jag satte mig vid datorn en stund till, men då kom klubbslaget. Trött, matt pga mens, ingen matlust, så jag lade mig i soffan strax efter 17 och somnade. Vaknade när Elin kom hem från storsta'n närmare 19. Kall pizza och te och mer Gilmore Girls. När sedan Pär och Elin kroknade vid 22-23, så var jag naturligtvis inte trött utan blev sittande uppe till strax efter 1. Sov till halv 11 idag och låg kvar till halv 12 när Elin och Pär hade åkt till stationen för att hämta upp Elins prins och sedan fortsätta till Öppet Hus på Scania. Jag småpulade, åt lunch, tittade på Johnny Depp (se tidigare inlägg), mer småpul och sedan kom allihop hit hem. De har allihop ätit på Scania och jag har ingen matlust, så idag blir det ingen middag. Jag bara gäspar. Så att tårarna rinner. Jag ska rensa min garderob för att hålla mig i rörelse för om jag sätter mig i soffan för att läsa, så kommer jag att gliiiiida ner och sedan somna och jag vet inte om jag vill det. Faktiskt. Jag mår bättre av att sova på natten.

Fridens.    

Jag såg "Public enemies" idag. När den gick upp på biograferna och jag insåg att Johnny Depp spelade huvudrollen som John Dillinger, så blev jag lite sugen, men när jag förstod vad det handlade om (gangsters, bankrån och pangpang), så backade jag. Den senaste tiden har jag haft Depp-dillen och har köpt och sett en del filmer med honom. "Public enemies" har jag haft på min önskelista hos Discshop, men med stor tvekan. Plötsligt ser jag att den visas på Canal+, så då kan jag spela in den i stället. Den var precis så dålig och meningslös som jag trodde! Det är sällan en drygt 2 timmar lång film känns som 4 timmar. Blä! Det fanns 2 anledningar till att jag såg den till slut i alla fall. Den ena anledningen är att en film baserad på verkligheten alltid har ett visst intresse och den andra anledningen är Johnny Depp. Detta överläckra ögongodis till karl!! Han är en suverän skådespelare oxå, men allt han gör är inte bra. Tyvärr. Det här var ändå en av de få filmer där han inte vimsar runt och har konstiga frisyrer, har förstorade ögon eller uppför sig märkligt i största allmänhet utan är ovanligt vanlig, men ovanligt läcker. Jag säger bara jösses! 1930-talet med dess kostymer, hattar och rockar.......     Faktum var att jag hade svårt att koncentrera mig i de scener där han var med och de scener där han inte var med var meningslösa.     En aning överdrivet kanske för i så fall hade jag ju inte kunnat bilda mig den uppfattning om filmen som jag faktiskt gjorde: den är usel; actionfilm när den är som tråkigast.

En annan film med Johnny Depp är "Benny & Joon" från 1993. När jag såg den första gången tyckte jag den var bra, men när jag såg den för ett par veckor sedan (ännu en film från min önskelista som dök upp på Canal+), så var den en av de sämsta filmer som jag har sett; pinsamt dålig. Det som framför allt gör att den suger är Mary Stuart Masterson i rollen som Joon. Hon har gjort en enda bra roll och det var i "Stekta gröna tomater". Hon är pinsamt dålig och det finns 2 andra skådespelerskor i samma klass: Madonna och Julia Stiles.

Fridens.