.....utanför köksfönstret helt gul och lyser som en lykta. Just nu lyser solen på den och det ljus som reflekteras gör att hela köket skimrar i varmt gult. Coolt!     Längs en av mina promenadvägar står flera hassel-träd tätt i rad och när jag senast gick där var det mulet och halvmörkt, men de lyste upp. Härliga höst!

I övrigt är jag sååååå trött idag och skulle ha kunnat sova längre än till halv 12, men grisarna ville ut och sträcka på sina lurviga och jag behövde dessutom byta deras handdukar + plastfrotté först.

Elin är hemma idag igen. En riktigt dålig vecka för henne med ett nationellt prov i matte i morgon som hänger över henne som en illaluktande filt. Usch! Jag får se om jag kan pigga upp henne så pass att hon kan flytta sig från sängen till soffan, så att vi kan dricka te och se Gilmore Girls.    Min snorpa.....

Fridens.   

Efter lunchen gick jag en promenad på 90 minuter och det känns i både benen och magen. Jag bara frågar: vilka andra skor än MBT ger de nedre magmusklerna en omgång?

Polotröjor. Jag har alltid gillat polotröjor. Det är snyggt, varmt och praktiskt då jag slipper ha halsduk, men får ändå ett skydd mot killiga kragar. När jag fryser, så är fotlederna, handlederna och nacken känsliga ställen för mig och därför är polon så bra. För en herrans massa år sedan (innan vi flyttade till Rönninge och det är 11 år sedan....), så köpte jag 2 polotröjor från Ellos av lite tunnare flätstickad bomull. Jösses, vad jag använde dem! En blå och en naturvit. I ett av mina rensningsdillen för ett par år sedan, så slängde jag den blå eftersom jag tyckte att färgen hade blivit tråkig och jag ändå bara använde den ljusa. Vilket misstag! Gjort var gjort och jag använde den naturfärgade tills den började gå sönder. Till slut var det så många lagningar i själva sömmen runt polokrags-fästet att jag inte kunde ha på mig den utan att skämmas och det var ytterst motvilligt som jag jag insåg mig besegrad och slängde den. Det här var i början av förra vintern och jag har varit på polo-jakt sedan dess. Kombinationen av stickad och tunn är väldigt svår att hitta. Antingen är det rejält tjocka, stickade tröjor som nästan inte behöver en jacka utanpå eller så är det tunna, korvskinnstajta tröjor i bomullstrikå. Suck. Förra veckan kom jag på att jag faktiskt inte hade kollat vad Klingel har att erbjuda på polo-fronten och eftersom jag är så vansinnigt nöjd med kappan, så kikade jag där och - tro det eller ej - där fanns min polotröja! Eftersom jag inte ville ta några risker utifall att tröjan är så bra som jag hoppas och tror att den är, så beställde jag 2 stycken på en gång; en vit och en röd. Idag kom avin och i morgon ska Pär hämta paketet åt mig. Jag har köpt ovanligt mycket kläder de senaste veckorna och hittills har alltihop varit väldigt bra köp, så nu känns det som att jag definitivt har allt jag behöver i klädväg för ett bra tag framöver.

Fridens.     

Om en dryg månad har "Harry Potter och Dödsrelikerna del 1" bio-premiär med en av mina favoritlärare/favoritskådespelare, Severus Snape/Alan Rickman.

Fridens.

Det finns 2 sorters trötthet: fysisk och psykisk. Fysisk trötthet som kommer av att man har varit igång eller att man har sovit dåligt och den tröttheten kan man vila bort. Den tröttheten är, på sätt och vis, behaglig. Psykisk trötthet kommer av långvarig stress, depression och ångest; inre mekanismer som tär på krafterna. Den tröttheten går inte att vila bort på med ett par nätters god sömn. Den tröttheten är inte behaglig på något vis.

Den psykiska tröttheten kan infinna sig även när man har varit med om kuliga saker och inte bara när det är något obehagligt som man har tagit sig igenom. Mitt exempel är Göteborgs-resan som Elin och jag gjorde i mitten av juni. Drygt 2 dagar fyllda av skoj och bekvämligheter, men likafullt var jag sjukt trött i ett par veckor efter det. När man har lärt sig hur mycket man orkar och hur man reagerar på olika saker (som jag anser att jag har lärt mig), så blir man mycket försiktigare med att kasta sig över aktiviteter eftersom man hela tiden måste väga för och emot och det är värt den psykiska trötthet som kommer efteråt.

Elin lider oxå av det här eftersom hon har problem med ångest och anlag för depression (vilket det stackars barnet har fått från sin kära mor.....) och det är därför hon har ett specialschema i skolan. I samband med höstterminens start, så införde skolan block-schema och det, mina kära vänner, går inte ihop med Elins specialschema. Det fungerar inte längre att hon är ledig (för självstudier) på eftermiddagarna eftersom varje lektionspass har koncentrerats och därmed är 3 timmar; missar du en 3-timmarslektion i t.ex matte, så hinner du inte ikapp utan att jobba livet ur dig. Enligt en överenskommelse med Rektor & Co, så är hennes dagar minimalt förkortade jämfört med schemat och det är mer än hon orkar med, men det är inte så mycket mer som kan ändras till hennes förmån utan att hon missar alltför mycket. Det här gör att hon blir trött och det gör oxå att hon är hemma ungefär en hel skoldag/vecka. Förra veckan gick hon i skolan enligt Överenskommelsen utom på onsdagen (hemma och sov och pluggade). På fredagen åkte hon in till Stockholm på eftermiddagen. På lördagen var hon och pojkvännen på Öppet Hus på Scania. På söndagen kom tröttheten och igår var hon hemma och sov, sov, sov. Det är så den psykiska tröttheten fungerar. Det går att pressa sig förbi den, att tvinga sig själv till att orka lite till, men priset blir där efter i form av ännu större trötthet och ännu längre återhämtningstid och då får man själv avgöra om det är värt det. 

Det går inte att förklara den här sortens trötthet för någon som själv inte upplevt den. Jag har försökt, men möts bara med ögonrullning och suckar och "...visst, bortförklaringar...". Om man nu inte har möjlighet/förmågan att förstå, så kan man väl nöja sig med att acceptera? I vår familj med 3 medlemmar varav 2 lider av denna åkomma, så blir stämningen ofta frustrerad från båda sidor. Det är väldigt frustrerande att, som Pär, stå bredvid, men det är värre att lida av det. Det går inte att komma ifrån. Att acceptera att man inte orkar lika mycket som man skulle vilja är bland det svåraste som jag har tvingats göra och jag har inte lärt färdigt ännu vilket gör att jag åker på en trötthets-smäll då och då.

Sluta sucka och rulla med ögonen, sluta att bli arg på Elin eller mig. Bli i stället arg på sjukdomen!

Fridens.    

DN har några artiklar om TV-serier och att tv-serier-boxarna säljer mer än någonsin. Ni som följer min blog vet ju att jag är svag för tv-serie-boxar, men när jag läste artikeln, så var det inte mycket jag kände igen mig i måste jag säga.

1. De serier jag har hemma i hyllan säger inte mycket om vem jag är annat än vilken sorts serier jag föredrar se och jag tycker inte att det är samma sak. Möjligen då att jag är en ganska allvarsam människa (dramaserier) som inte har mycket övers för ytlighet (In treatment), men som har mycket, mycket fantasi (Buffy och Förhäxad).

2. Rollfigurerna i serierna blir aldrig en del av mitt liv; de blir aldrig ett alternativ till min familj.

3. Den främsta anledningen till att jag föredrar serier framför filmer är, så pass krasst att jag får mer för pengarna rent tidsmässigt.

Jag köper inte fler komediserier i box längre eftersom jag inte kan titta på 20-minuters komediavsnitt hur många gånger som helst. Serien "Vänner" är ett exkluxivt undantag, men "Två och en halv man" och "Seinfeld" tröttnade jag väldigt fort på. Sedan försöker jag att köpa de serier som inte längre är aktuella på TV för att slippa vänta så himla länge innan nästa säsong ges ut på DVD. Tyvärr, så har jag fastnat i vänte-träsket när det gäller "Dexter", "Grey's anatomy" och "Medium". För tillfället är jag (och Elin) i mitten av sjätte säsongen av "Gilmore Girls" och det är en säsong kvar och den serien går inte längre.

Det är på väg att bli trångt i DVD-hyllan......

Fridens.   

Robert Brobergs "Båtlåt". Men det är bara en stockholmare som klarar av att rimma "släp" och "rep".......    

De va en båt som sa - till en annan va
du va stilig
vi borde borda varann - gjorda för varann - å köla lite grann
som bara båtar kan
(ba da bam bam bam bam / ba da bam bam bam bam)

Andra båten sa - Klart att jag vill va
me å kryssa
kyssa din stiliga för - i en stillsam slör - vi varann förför
som bara båtar gör
(ba da bam bam bam bam / ba da bam bam bam bam)

Sen när det blir lä - ja då kan vi klä
av oss seglen
ligga ett tag vid en boj - Skepp 0 hoj!
Onida vår fernissa - lite grann å fnissa
kasta (t) ankar
bli lite vågade - ha lite skoj oj! oj! oj!

Hur vi sedan få - en å kanske två
egna små jollar
jollrande efter på släp - i ett navelrep - e en hemlighet
som bara båtar vet
(ba da bam bam bam bam / ba da bam bam bam bam)

Vi kan lägga till - i äktenskapets harnn
vid en brygga
bygga ett båthus som vi - kunde ligga i - å järn ner varann
som bara båtar kan (ba da barn barn barn barn)
som bara båtar kan!

Fridens.    

.....med träningen just nu! Tredje gången på raken som jag kom iväg till SATS och det är ljuvligt! Jag fortsatte att öka på och lade dessutom till en gammal övning för övre ryggen + överarmarna. Dessutom hade jag lite högre tempo än jag brukar och det känns att musklerna har fått jobba lite extra.    

Ute stråla solen maximalt från en ill-blå himmel. Det är +9, men när jag gick i morse var det inte mer än +3 och frosten låg tjock på gräset, men jag hade ju min nya, lila kappa, så jag frös inte.    

Fridens. 

Hyckleri, i alla dess former, är något jag är allergisk mot. Här är ett mail som jag skickade till Coop Konsum.