......att alla de där Gapiga Bloggarna alltid är så negativa? När de tar upp ett ämne, så är det i syfte att kritisera, såga, ifrågsätta, idiotförklara, håna och allmänt gnälla på. Det är många utropstecken, grova ord och svordomar och det konstiga är att de ofta har många läsare och kommentarer. De använder sällan sin blog till uppmuntran, beröm, hyllningar eller bara positivitet, så stämningen blir något grinig efter ett tag vilket gör att jag undrar hur de är som personer. Det är klart att det är viktigt att ifrågasätta, att inte svälja allt med hull och hår, men jag tycker inte att man behöver gå in för att hitta fel. Man kan påverka hur man mår genom hur man tänker och om man ofta ifrågasätter och kritiserar hur mår man då till slut? 

Fridens.   

80 minuters promenad varav 60 minuter i tystnad eftersom min MP3 dog. Suck. Jag glömmer alltid att MP3:n laddar ur sig även när jag inte använder den och det är flera dagar sedan jag använde den senast. Suck. Ett tag funderade jag på att vända om för det är sååååå trååååååååkigt att promenera utan musik, men jag fortsatte. Jag som i största allmänhet föredrar tystnad vill ha musik när jag går eftersom det driver på mig. I stället fick jag lyssna på det svaga dunset från mina MBT-kängor (riktiga smygarskor!), min egen andning, vindens sus i träden, lite fågelkvitter och en enstaka bil. Inte speciellt mycket folk i rörelse. Det är riktigt svalt ute nu, nästan kallt och det var inte fel med vinterjacka och handskar.

En liten MBT-rapport. Min svärmor fick det par MBT-skor som "blivit över" och som Pär inte lyckades vänja sig vid. Hon har länge haft problem med ryggen och de senaste åren har hon nästan alltid haft stavar med sig när hon har varit ute och gått. Efter en kort tid med MBT-skorna kan hon nu lämna stavarna hemma! MBT är bäst!!    

Lotta, marsvinet med en speciell plats i familjens hjärta. Hon mår bra, men är inte frisk. Det låter motsägelsefullt, jag vet, men det finns inget annat sätt att formulera det på. Sedan ett par års tid, så har hon haft perioder när hon har rosslat och vi har kommit fram till att det kan vara damm-allergi och att det inte är så mycket man kan göra. Vi har oxå varit hos veterinären som röntgade utan att hitta något och som medicinerade utan effekt. Det senaste året har Lotta dessutom tappat rejält i vikt trots olika knep och försök med att få i henne tjock-mat. Det senaste halvåret har hon börjat bli tröttare, rosslar dagligen MEN (och det här men-et känner alla marsvinsägare igen) hon är fortfarande sugen på allt som ställs fram, hon är nyfiken, hon kommer fram direkt någon av oss närmar oss och det finns fortfarande spring i benen. Så vad göra? Ingen av oss vill att hon ska försvinna från oss, men jag lutar ändå åt att ta henne till veterinären för en sista ordentlig undersökning och bli försäkrad om att hon inte lider på något sätt och eventuellt även låta henne somna in. Pär vill inte. Elin vill inte. De är övertygade om att Lotta inte plågas och jag vill tro dem eftersom det är det trevligare alternativet. Jag vet helt enkelt inte! Pär har dessutom upptäckt att den veterinär som vi brukar anlita och som nu finns i sprillans nya, urfina lokaler  i Södertälje egentligen fokuserar på katter och hundar. Den mindre filialen i Trosa (där vi var med Tösen) tar emot marsvin "i mån av tid". Det känns inte så lockande att gå igenom ett vet-besök som dessutom är dyrt och bara stressande. Hur ska vi göra med vår älskade Lotten-Totten?

Nu ska jag duscha.

Fridens.    

Igår, på väg hem från tåget, på väg uppför alla backar och trappor med träningsryggan på och trött efter träningen, så gjorde jag inget annat än gäspade, suckade och stönade och ville hem, hem hem! Naturligtvis kom jag hem, ett trött steg i taget, men mina planer på att ta en tupplur ändrades för jag satte mig vid datorn och bloggade. Sedan gjorde jag lunch och tittade på Gilmore Girls tillsammans med Elin. När hon stack in till Stockholm vid 16-tiden, så var jag inte så trött längre, så jag satte mig vid datorn en stund till, men då kom klubbslaget. Trött, matt pga mens, ingen matlust, så jag lade mig i soffan strax efter 17 och somnade. Vaknade när Elin kom hem från storsta'n närmare 19. Kall pizza och te och mer Gilmore Girls. När sedan Pär och Elin kroknade vid 22-23, så var jag naturligtvis inte trött utan blev sittande uppe till strax efter 1. Sov till halv 11 idag och låg kvar till halv 12 när Elin och Pär hade åkt till stationen för att hämta upp Elins prins och sedan fortsätta till Öppet Hus på Scania. Jag småpulade, åt lunch, tittade på Johnny Depp (se tidigare inlägg), mer småpul och sedan kom allihop hit hem. De har allihop ätit på Scania och jag har ingen matlust, så idag blir det ingen middag. Jag bara gäspar. Så att tårarna rinner. Jag ska rensa min garderob för att hålla mig i rörelse för om jag sätter mig i soffan för att läsa, så kommer jag att gliiiiida ner och sedan somna och jag vet inte om jag vill det. Faktiskt. Jag mår bättre av att sova på natten.

Fridens.    

Jag såg "Public enemies" idag. När den gick upp på biograferna och jag insåg att Johnny Depp spelade huvudrollen som John Dillinger, så blev jag lite sugen, men när jag förstod vad det handlade om (gangsters, bankrån och pangpang), så backade jag. Den senaste tiden har jag haft Depp-dillen och har köpt och sett en del filmer med honom. "Public enemies" har jag haft på min önskelista hos Discshop, men med stor tvekan. Plötsligt ser jag att den visas på Canal+, så då kan jag spela in den i stället. Den var precis så dålig och meningslös som jag trodde! Det är sällan en drygt 2 timmar lång film känns som 4 timmar. Blä! Det fanns 2 anledningar till att jag såg den till slut i alla fall. Den ena anledningen är att en film baserad på verkligheten alltid har ett visst intresse och den andra anledningen är Johnny Depp. Detta överläckra ögongodis till karl!! Han är en suverän skådespelare oxå, men allt han gör är inte bra. Tyvärr. Det här var ändå en av de få filmer där han inte vimsar runt och har konstiga frisyrer, har förstorade ögon eller uppför sig märkligt i största allmänhet utan är ovanligt vanlig, men ovanligt läcker. Jag säger bara jösses! 1930-talet med dess kostymer, hattar och rockar.......     Faktum var att jag hade svårt att koncentrera mig i de scener där han var med och de scener där han inte var med var meningslösa.     En aning överdrivet kanske för i så fall hade jag ju inte kunnat bilda mig den uppfattning om filmen som jag faktiskt gjorde: den är usel; actionfilm när den är som tråkigast.

En annan film med Johnny Depp är "Benny & Joon" från 1993. När jag såg den första gången tyckte jag den var bra, men när jag såg den för ett par veckor sedan (ännu en film från min önskelista som dök upp på Canal+), så var den en av de sämsta filmer som jag har sett; pinsamt dålig. Det som framför allt gör att den suger är Mary Stuart Masterson i rollen som Joon. Hon har gjort en enda bra roll och det var i "Stekta gröna tomater". Hon är pinsamt dålig och det finns 2 andra skådespelerskor i samma klass: Madonna och Julia Stiles.

Fridens.

När jag kom till SATS den här gången, så var jag förberedd på alla förändringar vilket gjorde att jag kunde koncentrera mig, öka på och njuta av ett riktigt bra pass. Inga problem med ryggen heller, så på måndag fortsätter jag att öka på.

Fridens.    

Elin har varit ordentligt förkyld och länge dessutom. Hon delade med sig till Pär som oxå har haft en lång och däbbd period. Inte jag! Jag känner mig liiiiite snorig, men ingen huvudvärk eller halsirritation. Inte ens nu när jag har kört igång med träningen igen och det är ett smärre underverk. Nu känns det som att jag har lite mer på fötterna när jag påstår att det är LKHF-kostens förtjänst. Jag har hört och läst om många LKHF:are som är mindre förkylda. Jag äter röd paprika och broccoli, men inte varje dag. Jag dricker i och för sig apelsinjuice varje dag, men jag har slutat helt med frukt och c-vitamintillskott tror jag inte på och det verkar som att jag är på rätt väg. Haha!    

Fridens.

När jag gick till Konsum i tisdags, så såg jag först en enkel (cigarett)tändare av plast som låg slängd på marken. Jag tänkte inte mer på det. Några meter längre fram på gångvägen, så såg jag någonting "stå" på marken. Något litet. När jag kom närmare såg jag att det var en groda som stod på raka ben! När jag kom ännu närmare såg jag att den stod på 3 ben med det ena frambenet sträckt framåt. Den levde inte. Den var bränd. Sönderbränd till döds? Först en tändare på marken och längre fram en bränd groda...... Djurplågare? Det är faktiskt vad jag tror och jag mådde så fruktansvärt dåligt av att se den stackars grodan, som uppenbarligen hade försökt fly, att jag närapå började gråta. Jag blir så arg, ledsen och upprörd att allt som jag vill skriva om den sortens människor som kan göra något sådant klumpar ihop sig till en frustrerad gröt. Fan, fan, fan, fan, fan.......     

O-fridens.

Döva och blinda får inte teckna vissa sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Personligen får jag inte teckna livförsäkring pga depressioner och självmordsförsök. Ändå anses jag inte tillräckligt sjuk för permanent ersättning.

Fridens.