Alla inlägg under oktober 2010

Av Ewa - 25 oktober 2010 11:46

Jag lade mig strax före 23 och jag hade frossa med is-kalla händer; det var som att blodcirkulationen hade slutat att fungera. Jag kröp ned under täcket, som jag drog upp till öronen och hade en långärmad tröja, mjukisbyxor och strumpor på mig, men det tog lång tid innan jag blev varm. Till slut slumrade jag in för att vakna vid 1 av att jag var fruktansvärt kissnödig. Efter toalettbesöket, så började jag frysa så jag skakade. Ner under täcket, slumra, vakna en timme senare av att jag var fruktansvärt kissnödig igen och sedan började jag frysa så jag skakade. Ned under täcket, slumra osv. Så höll jag på hela natten till klockan 5! Jag fattar ingenting!! Efter 5 har jag lyckats sova lite mer sammanhängande, men att åka hela vägen till SATS var inget alternativ. I nuläget är jag trött och seg, men jag är inte förkyld eller något.


O-fridens.

Av Ewa - 24 oktober 2010 22:48

Jag fryser som en gris.

Det känns som en vass klump till höger i halsen.

Lite ont i kroppen.

Ingen feber.

Inte ska jag väl bli sjuk????


Natti, natti.

    



Av Ewa - 24 oktober 2010 22:04

Det är alltför sällan som vi fotar våra marsvin, men idag kröp Elin omkring på köksgolvet och lyckades ta dessa bilder.


 

Vänster del av den nedre buren som fungerar som ut- och ingång med hjälp av 2 ramper. Ellen sitter på hyllan. Rakt under henne ligger Lillan, sedan Ester och så svarta Astrid. Det är Elsa som står bakom skålen. 


  

Den absolut sötaste delen hos ett marsvin: munnen med dess underläpp. Bedårande! Ögonen är oxå fina, för att inte tala om de tunna öronen. Och rumpan! Och de pälsklädda muminbenen! Och tassarna! Och den varma och mjuka magen! Det ser ut som om läppstiftet tog slut innan Lillans hela mun blev målad...... Pälsen på hakan/bröstet är obeskrivligt len.


  

Humlis! Kolla läppen.


  

Sist, men absolut inte minst, Ellen min Hjärtegris! Ursnälla Ellen. Jag matade henne med sallad, men kamerans alla ljud gjorde att hon blev helt ställd och glömde att äta. En allmänt frågande blick.....


Av Ewa - 24 oktober 2010 15:00

Regn.

Storhandling på Coop.

Huvudvärk.

Inte längre ont i ryggen.

SATS i morgon!


Fridens.

     

Av Ewa - 23 oktober 2010 18:44

Såååååå maaaakalöööööst trött........

Både Elin och jag är väldigt nöjda med klippningen och färgningen (endast Elin). Det tog lång tid (dryga 3 timmar för oss båda), men vi hade det himla trevligt och jag köpte även ett schampo för känslig hårbotten från Wella. Vi åkte till Åhléns där jag köpte en mörklila, mönsterstickad mössa med en liten svart rosett på (till den nya kappan) och Elin köpte en (fusk)pälsmössa med matchande halsduk. Sedan åt vi på McD och sedan åkte vi hem. Vi gick hemifrån halv 10 och kom hem kvart i 17. En låååååång dag med alldeles för mycket sittande för att min rygg ska gilla det.


Jag orkar faktiskt inte skriva mer idag.....


Fridens......    

Av Ewa - 22 oktober 2010 13:02

Jag såg den här annonsen högst upp på Bloggplatsens sida. Först tänkte jag inte närmare på den, men när jag såg bakhuvudet på mumintrollet längst till vänster, så smälte jag! Vilken underbar bild!


Fridens.

  

PS. Personligen gör jag inte reklam för rederierna, det är baaaara bilden jag tycker om!

Av Ewa - 22 oktober 2010 12:24

Vid halv 8 var Elin snäll och kom in med telefon och telefonnummer till sjukgymnasten, så att jag skulle kunna ringa på deras korta telefontid. Jag tänkte bara blunda en liten stund till. Jag hade ju trots allt 45 minuter på mig, nästan en hel timme! Nästa gång jag öppnade ögonen var klockan kvart i 9 och så var det med den telefontiden. Suck. Nu har jag varit uppe i ungefär en timme och jag har inte särskilt ont; jag kan röra mig så gott som normalt. Det kan ha att göra med att jag har legat på sidan (och sovit/vilat) i 10-11 timmar eller så är det på väg att släppa. Jag har förresten kommit på varför jag fick så ont. I tisdags satt jag ihopkurad ā la fosterställning i soffan och sov. Jag kan inte sitta hur jag vill längre, tyvärr och jag glömmer det hela tiden, men det här misstaget kommer jag inte att glömma när smärtan väl har släppt.   


Det har snöat i natt och det ligger snö kvar till och med på asfalten! Ånäjj!! Jag försöker att se det mysiga, så som jag kunde se det förut, Före Snökaoset (FS) i början av året, men jag klarar inte det. Det enda jag ser nu är kallt, vitt, förrädiskt pulver som hopar sig i hindrande högar och som döljer livsfarligt hala isfläckar. Jag kan tydligt se mig själv hur jag halkar, lättar från marken och sedan landar. Hårt. Och det gör ont i hela mig. Jag har ändrat inställning till snö och vinter. Sorgligt nog.

  


Elin klarade det nationella provet i matte och det innebär att hon inte har någon mer mattelektion den här terminen.   Som belöning ska hon få en hårfärgning. Hon och jag har båda tid för klippning hos Rosie i morgon och eftersom jag inte beställde tid för hårfärgning (när jag bokade tiden i augusti), så ringde jag Rosie för att fråga om det fanns möjlighet att klämma in det. Jag fick tag i henne på hennes mobil och det visade sig att hon var i sin nya salong och målade & snickrade! Hon slutar på Salong Kammar'n redan nästa vecka! Det är 2,5 månad sedan vi träffades och hon sa att det hade gått fort med den nya salongen, men att det är någonting som hon har tänkt på i många år. Den ligger inte så långt från den nuvarande salongen dvs på Östermalm. Rosie berättade att hon kommer att skicka ut ett sms till sina trognaste kunder med den nya salongens adress. Tur för henne det! Tänk om hon gjorde ett desperat försök att slippa ifrån mig? Då hade hon i och för sig inte talat om att hon var ledig för att pyssla i sin nya, alldeles egna salong...... Spännande! Då får jag se den i december när det blir dax att klippa håret nästa gång och så får jag en möjlighet att skicka en lycka-till-blomma till henne!      


Fridens.    



Av Ewa - 21 oktober 2010 21:30

När Elin var liten, så hade vi avlastning av en sk. kontaktfamilj som vi fick kontakt med genom BUP. Det var samma 2 kuratorer som hade spädbarnsgruppen som ordnade kontaktfamiljen, men - och så här med facit i hand tror jag att det hade betydelse - kontaktfamiljen var ingen "riktig" kontaktfamilj utan bestod av ett äldre par som en av kuratorerna kände privat. Det var i alla fall värt ett försök.


Det äldre paret kom hem till oss för att fika och ta en första kontakt. Jag minns att vi satt runt köksbordet och att Elin (som var ca 1,5 år) gick fram och tillbaka runt bordet och kikade på dem ur alla möjliga och omöjliga vinklar dvs. hon flörtade skamlöst och de föll. Vi bodde i Södertälje då och Paret bodde lite utanför, som på landet. Paret hade en vuxen son med familj (en dotter i samma ålder som Elin och en på gång).


Av någon anledning fick Pär och jag, redan från början, veta att Parets son med familj inte var överdrivet förtjusta i att de ställde upp som kontaktfamilj. Underförstått var de svartsjuka. Jaha.... Skulle vi vara extra tacksamma? 


Vi kom överens om att de skulle ha Elin hos sig en helg i månaden, från fredag kväll till söndag eftermiddag. Det fungerade alldeles utmärkt! Elin tyckte om att sova borta och - naturligtvis - älskade hon att ha 2 vuxnas konstanta uppmärksamhet, 2 vuxna som inte såg något som helst fel hos detta lilla charm-troll. Så småningom blev Elin och Parets båda barnbarn riktiga bundisar och tillbringade flera helger tillsammans.


Det dröjde länge innan Pär och jag fick träffa Parets son och svärdotter. Det var som om de ville hålla 2 olika världar isär. Svärdottern visade sig vara lättare att få kontakt med än sonen, kanske för att hon var just ingift och inte lika svartsjuk. Pär har alltid haft lättare att prata med olika sortes människor än vad jag har och han har förmågan och orken att anstränga sig även när allt inte flyter. Jag orkar sällan anstränga mig. Ju längre tid som vi kände Paret desto tydligare blev det för mig att vi inte hade så mycket att prata om. Jag upplevde det ofta som att vi hade öppnat dörren mycket mer än vad de hade. Det kändes som om de visste mer om oss än vi om dem; inga föräldrar i närheten, förlossningsdepresson, vanliga depressioner, spädbarnsgruppen, behov av avlastning osv. Det kändes inte jämlikt.


När vi hämtade Elin efter en helg, så blev vi alltid bjudna på fika, men ju längre tiden gick desto jobbigare tyckte jag att dessa söndagar blev och ofta övertalade jag Pär att jag skulle få slippa följa med. Det kändes likadant med fredagarna när vi "lämnade in" Elin. Jag orkade inte med det krystade sällskapet!


De blev inbjudna på Elins och mina dubbel-kalas och fick på så vis träffa hela Vårat Gäng. Ibland hade de med sig sina barnbarn  (utan föräldrarna) som kom bra överens med Elin och hennes kusiner. Vid ett tillfälle var även deras son och svärdotter med. Vi bjöd även Paret tillsammans med son + familj på middag. Ingenting av detta återgäldades på något sätt. Vår dörr var mer öppen. Jag undrar varför det blev så?


Jag minns ett tillfälle när Damen i Paret ringde en söndag morgon och talade om att Elin nog hade blivit förkyld och att hon hade feber och kunde vi komma och hämta henne lite tidigare för hon var lite hängig. Självklart åkte vi iväg tidigare, men när vi kom hem till Paret, så visade det sig att Damen hade tagit med sig febriga Elin till en basar (?) och så pekade Herrn ut åt vilket håll vi skulle gå. Vi hittade dem och Elin hade roligt trots att hennes blick var feberblank och hon var trött. Varför hade Damen gjort så i stället för att vänta tills vi hade hämtat Elin och sedan gått på basaren (?) om det nu var så viktigt.


Åren gick och Elin blev äldre och till slut kom den dagen då hon inte längre ville tillbringa helgen hos Paret och det var väl ungefär så det tog slut. De första åren efter avslutet, så fick Elin både födelsedagspresenter och julklappar och jag tyckte inte att det kändes helt ok..... Sedan tunnades även det ut och hon fick endast födelsedagskort. Nu är det nog ett par år sedan hon fick något och jag vet faktiskt inte om Elin har några egentliga minnen av Paret.


Jag undrar hur en "äkta" kontaktfamilj hade varit? Vad hade skillnaderna bestått i? Naturligtvis är jag tacksam för den hjälp som vi fick av Paret för det fungerade verkligen som avlastning, men ändå är känslan av det hela mindre behaglig. Det är kanske inte konstigare än att jag, men Pär, inte "klickade" ordentligt med Paret. Personkemi, ni vet.


Fridens.


Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards