Det blir tjatigt, men ingen är tvungen att läsa. På ett sjukt och skruvat sätt, så känns det bra för mig att få skriva om en FYSISK krämpa för en gångs skull! :-P

Jag använder tummarna när jag sms:ar, men nu blir det vänster tumme + höger pekfinger = långsamt. Eftersom minsta tryck mot tum-toppen gör ap-ont, så blir nästan allt svårt på gränsen till omöjligt: att skriva för hand, att hålla och lyfta något, att klippa eller skära (just där vågar jag inte lita på min vänstra hand....), att blogga (panik!!!), att hålla en vanlig datormus på plats, att hålla en pocketbok uppslagen, att röra om med en sked, att knyta skorna och som pricken över i, så dunkar tummen av smärta så fort jag håller armen och handen nedåt.

Elin är hemma för andra dagen utan att egentligen vara sjuk. Jag orkar inte gräva i det utan väljer att ge efter. Pär blir irriterad och frustrerad eftersom det inte finns en enkel gör-först-så-och-sedan-så-lösning på det hela. Han och jag hamnade i en diskussion igår eftersom jag tyckte att han gav mig dubbla budskap. När Elin vägrade att gå till skolan och jag ställde in Grönan, så fick jag höra att jag skulle visa större förståelse när hon mår som hon gör och att "inte sparka på någon" som redan ligger. Igår kunde jag bara genom att titta på Elin förstå kampen som pågick inom henne och lät henne vara hemma. Är inte det att visa förståelse? Tydligen inte för då tyckte Pär att både Elin och jag gav efter för lätt (den här var-går-gränsen-för-hur-länge-man-orkar-diskussionen är jag så dj-a leds på!). Jag vill bara skita i allt!!

Fridens och uppskatta och ta hand om era tummar!

Aj, aj, aj!

"Man saknar inte kon förrän båset är tomt" eller man vet inte hur mycket tummen behövs förrän den är obrukbar.

Det värker hela tiden och Ipren biter inte på värken, så jag chansade och skrev till min husläkare om en något starkare värktablett utifall att väntetiden till kirurgen blir lång.

Pär har just kommit hem från månadens styrelsemöte och det visar sig att större delen av den sylt-och-vaniljlängd som inhandlades har blivit över. Ikväll behöver jag mjuk, nybakt bulle!! Pär gör nytt te.

Fridens.

Diagnos: pyogent granulom även kallat svallkött (uuäck!!).

Åtgärd: operation hos handkirurg.

Väntetid: vet ej.

Det behövs bara en yttepytte skada så triggas den sk. granulationsbildningen. Antibiotika har ingen som helst effekt. Suck. Vänta, hålla rent och använda värktabletter. Suck. AJ. Jag mådde småilla efteråt och nu känner jag mig dämpad och låg...... :-(

Strålande sol, svaga vindar och +11. Det är som om gårdagens väder aldrig fanns! Det ligger fler löv på marken och jag såg faktiskt ett par träd som hade knäckts.

Fridens.

Klockan 8 ringer jag VC för att få en tid när DE  kan ringa MIG. 8.35 blev tiden. Klockan 8.20 ringer telefonen.

"Hej. Det är är Sköterskan på vårdcentralen. Ni hade kontaktat oss. Vad kan jag  hjälpa till med?"

"Jag har en infektion eller snarare böld vid nagelbandet på min tumme."

"Och det hjälper inte med alsolbaddningar och omläggningar för du vet att under nagelbanden så finns det lika många bakterier som bland europas hela befolkning! Visst är det läskigt?"

??????????????

Hon försäkrade sig om att alsolsprit inte hjälper och frågade vilken färg varet har eftersom hon sa att det är vad en disktriktssköterska skulle göra, men att om jag verkligen trodde att det verkade behövas en antibiotika-kur, så skulle jag få en läkartid.

!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag fick tid klockan 10 hos en läkare med ett väldigt svenskklingande namn.

Vården upphör aldrig att förvåna och jag blir så trött! Min reaktion är att när jag FÖR EN GÅNGS SKULL behöver läkare för en fysisk och påtaglig, till och med SYNLIG åkomma, så blir jag lik förb-t ifrågasatt! Vårdsystemet ändras hela tiden i syfte att underlätta (påstås det) och visst är detta tidsbokningssystem smidigt, men jag får ändå intrycket av att det är jag som är besvärlig när jag behöver mer än 5 minuters telefonrådgivning. "Om du VERKLIGEN tror att du MÅSTE träffa en LÄKARE, så ok då!!!"

Jag kunde läsa en POSITIV RUBRIK på DN:s sida idag!

"Krisen kan öppna för fler hyresrätter". Jag tycker att detta strävande efter att alla ska ha möjlighet att/tvingas till att äga sin bostad är sjukt.

Fridens.

.....hela tiden vilket jag tolkar som att ett besök på vårdcentralen går före ett träningspass på SATS i morgon. I onsdags (?) rev jag loss, vad jag trodde var, en liten bit torrt och gammalt nagelband. Det måste ha varit något annat för sedan dess har det rodnat och ömmat. Det sitter sedan i torsdags en sorts böld precis nedanför nagelbandet som blir allt ömmare och ser allmänt äcklig ut. Ge mig lokalbedövning och skär bort äcklet!

Jag läste ut "Jenny S" av Denise Rudberg och den var mysig, men den balanserade farligt på kanten till att bli FÖR lättsam. Jag fortsatte direkt med den fristående fortsättningen "Matilde" som redan efter första kapitlet förlorade balansen och blev äppelkäck. Blä! Nu ska jag läsa "Mannen under trappan" av Marie Hermansson i stället.

Natti.

PS. Det här är skrivet på MIN dator. :-D

Det är MIN höger som suger.

Min högra sida.

Från topp till tå: höger skulderblad har krånglat hela veckan och värker när jag ligger ned. Höger hand värker. Höger tumme har en mindre infektion. Höger knä gör ont. Höger fotled (som jag stukade för ca 1 år sedan) hör av sig när jag promenerar. Högern suger!  >:-(

Solen sken sporadiskt och jag kände att jag ville ut, ut, ut!! När Pär och jag kom iväg, så kröp solen in bakom regngråa moln. Meh! Efter några hundra meter kom gårdagens känsla av orkeslöshet över mig igen och det bidde ingen promenad utan bara en omväg till Konsum och till Vårt Konditiori. Kanelbullens dag till ära ville vi bidra ekonomiskt genom att inhandla nybakade bullar från konditoriet. Det var full rulle där och bullarna var slut. Meh! Nästa laddning skulle vara klar om 30 minuter. Vi var förberedda på denna eventualitet och köpte wienerbröd (till oss två) och sockerbulle (till Elin) i stället.

Nu sitter jag här och är småsur över hur dagen har artat sig hittills. Vi hade planerat att fortsätta med Den Stora Rensingen, men jag kan int' göra nå' bara för att skulderbladet tjafsar (det gör ont när jag ligger, när jag lyfter armen uppåt och framåt). Pär åkte iväg med ett lass till återvinningen. Jag ska byta om till pyjamas, se på film och skämma bort mig med kolhydrater och socker i alla dess former (mjuka mackor, wienerbröd, choklad, ostbågar och tacos).

Fridens.