När panik-karusellen angående min sjukersättning drog igång i december, så sa alla "De KAN inte neka dig ersättning. Det KAN de bara inte. Det kommer att ordna sig!" medan jag hade domedagsfrekvensen inställd och - i det tysta - var tacksam för att jag alltid kan ta livet av mig. Panik och pessimism.

I februari/mars när jag hade fått de läkarutlåtanden jag behövde och sedan skickade in alla handlingar, så var jag och alla andra mer samspelta i tron att de helt enkelt inte kan neka mig fortsatt ersättning. För det kan de väl inte? Ett ansträngt lugn.

Nu har jag bara 4 dagar kvar med ersättning. Inte ett pip från FK.

Sent igår kväll kommer Pär in till mig i köket och frågar mig om vad som gäller om jag nu inte får ersättningen beviljad; måste jag anmäla mig hos Af då, eller? Jag tycker inte att det var speciellt schysst av honom att fråga något sådant klockan sent på kvällen eftersom det automatiskt fick magen att knyta sig, jag-vill-inte-jag-vill-inte-taggarna att fällas ut och självmordstankarna att dra igång + att jag blev rent ut sagt förb***** på honom som stod där fullt frisk och med ett dj-t fast arbete att gå till nästa dag. Mina svar på hans bombardemang av frågor var att jag inte vet vad som gäller och det går att få svar om man har lust att sitta i telefonkö i en halv timme (ja, men kan det inte vara värt det då?) och på FK:s hemsida finns INGEN SOM HELST information om regler eller nå't. JAGVILLINTEJAGVILLINTEJAGVILLINTE och LÅTMIGBARAVARAIFREDFÖRHELVETE

Jag kunde inte längre koncentrera mig på datorspelet och jag hörde inte längre ett ord av vad Mirja Turestedt läste i hörlurarna. Paniken hade kontrollen.

Tänk om jag ändå hade en kontaktperson ho FK! Genom panikdimmorna trängde sig minnet av ett brev från FK. Brevet som bekräftade att de hade tagit emot min ansökan. Brevet som var undertecknat av en person. En handläggare. EN KONTAKT HOS FK! Jag letade fram det och mailade helt sonika "Hur ligger jag till? Vad gäller? Ovissheten tär." till denna handläggare. Jag var tillräckligt redig i huv'et för att se till att markera mailet med hög prioritet samt att begära läskvitto. Nu kunde jag andas igen. Jag fortsatte spela medan Mirja Turestedt läste för mig.

När jag startade datorn idag, så hade jag fått ett mail som bekräftade att handläggaren hade läst mitt mail.

O-fridens.

 

Gröngöling

27 april 2010 14:29

Det var bra att du vågade skriva till din handläggare. Hoppas personen svarar snart så vet du sedan.
Tycker också det låter som att du skulle få fortsatt ersättning men man kan ju inte veta förstås. Jag menar, de har ju inte hört av sig och det skulle de väl göra om det hade blivit någon förändring. Jag håller tummarna nu.
Kram och lycka till.

http://grongoling.bloggplatsen.se

 

Budda

27 april 2010 20:22

Hört något mer?

*hålla tumme*

http://www.budda.bloggplatsen.se

 

Jag själv

27 april 2010 20:33

Budda: nä, jag har inte hört nå't än. Det är nervöst varje gång jag öppnar mailen. Usch.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...