Sent igår kväll när jag satt och läste och inte var hungrig tack vare middagens jordnötskyckling, så tuggade jag lite tuggummi. Sockerfritt. Det drog igång mitt sötsug! Inte bra och absolut värt att komma ihåg!

Fridens.

Upp strax före 7 (igår lade jag mig redan 23 och har sovit bra, så det var inte alltför besvärligt att stiga upp) tillsammans med Elin som skulle iväg till blöjnissarna på dagis för sin praktik (denna vecka). Jag tog en dos Cocillana-Etyfin för att förhoppningsvis hålla hostan i schack.

Far åt h-e vad det var isigt på vägen till tåget!!! Sulorna på min MBT-skor är helt värdelösa på den sortens underlag och det var onödigt spännande hela vägen ned till parkeringen vid stationen som visserligen oxå var ett enda stort isfält, men som var ordentligt grusat.

Tåget var några minuter sent eftersom vi blev stående i Tumba pga enkelspårs-drift mellan Tumba och Tullinge. Det gjorde inte mig nå't. Jag läste och hade inte det minsta bråttom till Af.....

På vägen hem handlade jag lite på Konsum. Rökt skinka med endast ett sk. E-nummer och den var väldigt god, men ganska dyr, men jag tänker att det handlar om kvalitét utan tillsatser och konstigheter och så'nt måste få kosta eftersom det i längden handlar om min hälsa. Det finns numera ett otal varianter av nötmixer att köpa. Dels så kan man plocka ihop själv (Exotic Snacks) eller så finns det färdiga påsar från både OLW och Estrella, med eller utan torkad frukt i. Jag tycker att de är så stora för jag tröttnar så lätt på just nötter, men idag hittade en lagom stor påse med naturlig nötmix utan salt eller torkad frukt från Änglamark, så den köpte jag.

2 x 15 minuters promenad + ett halkande ned till tåget + ett kämpande med kasse upp från tåget + pratande i 1,5 timme = fruktansvärt hostande. När jag kom hem var jag helt färdig. Nu på eftermidda'n, så har jag fått huvudvärk av allt bullrigt hostande. Jag mår inge' bra över huvud taget......    Men jag har bestämt mig för att starta upp styrketräningen på måndag igen med eller utan hosta! Det blir förmodligen med...

Igår läste jag färdigt boken om Kinas sista kejsarinna Orkidé och den var mycket bra. Direkt efteråt började jag läsa "Nattvardens hemlighet" av Javier Sierra.

Fridens.

PS. Det var riktigt skönt att komma ut trots all is.

Möte med Af-psykologen klockan 9. Vi pratade i en timme om allt och inget särskilt. Mot slutet kom vi in på det som jag hela tiden har väntat på: ett försök att få mig att se det positiva i det jag går igenom hos Af/FK. Det lyckades inte. Han avslutade med att säga att han inte tycker att han har något mer att erbjuda mig. Jag är, enligt honom, en person som tänker djupt och brett och jag har verktyg som jag använder efter förmåga. Jag blev inte det minsta förvånad och dessutom lättad eftersom jag inte fick någon egentlig hjälp av att prata med honom och inte vill fortsätta. Dessutom fick jag vatten på min kvarn! På mötet den 9 november, så påpekade jag för just Af-psykologen att jag inte trodde att han skulle kunna hjälpa mig.

Därefter gick jag över till Af-damen. Det blev ett trögt möte där jag erkände att jag inte hade gjort min "hemläxa" och varför. Hon kommer nu att anmäla mig till en så'n där Stöd-kurs (i brist på bättre ord, så kallar jag den så) som pågår i 3 månader och som ska fungera som stöd, uppmuntran, självinsikt mm., så att man ska våga vilja försöka arbeta igen. Jag tyckte själv att jag kan prova på det i väntan på att något lämpligt hunddagis ska dyka upp. Vi bokade inte in något nytt möte och hon kommer att höra av sig till mig om startdatum på kursen. Även här fick jag vatten på min kvarn när jag förklarade att jag tyckte att det hade gått för fort och att de, trots allt, upprepade gånger hade sagt att allt kommer att ske i min egen takt. "Det tycker jag att vi har gjort nu" svarade hon. "Nu måste det hända något!". Drygt 2 ynka månader efter evinnerliga försäkringar om att jag inte ska pressas, så låter det så!

Om jag har fattat det hela korrekt, så kommer följande att hända 2011: om det visar sig att jag inte fixar att arbeta alls och inte har något arbete när oktober månad går ut tillsammans med min ersättning, så kommer jag att hamna i Af:s 3-månaders-program. Då kommer jag att få ersättning i förhållande till min senaste a-kasse-ersättning, men eftersom det är flera år sedan jag gick ur a-kassan, så är det inte säkert att jag kan gå med igen och då kommer att jag att få den lägsta ersättningen och det är inte många kronor. Det är ju helt sjukt! Om det är så att jag inte kan arbeta pga hälsan, så kommer jag ändå att skjutsas in i ett förberedande för arbetsmarknaden!  När det programmet är över, så kan jag ansöka om ny sjukersättning. Att jag skulle bli sjukskriven och få sjukpenning finns inte längre med på kartan. Tack för det, herr Reinfeldt!    

Af-damen försökte trösta mig med att jag inte kommer att hamna på gatan och att det inte är något svart hål jag kommer att ramla ned i även om arbetsprövningen inte leder någonstans. "...inte något svart hål..." Pyttsan! Jag sa till henne att alltihop känns som ett svart hål redan nu!

Dagens möten lämnade ingen positiv eftersmak och jag känner att både Ångest och Panik flåsar mig i nacken. Som jag sa till Af-psykologen: jag har alltid självmordet som alternativ.

O-fridens.

Igår åt jag ingen frukost. Till lunch åt jag för lite, så jag var hungrig igen en dryg timme efteråt. Klockan 15 åt jag en finn crisp med mycket smör och en skiva Präst-ost. När vi åt middag halv 18, så var jag fortfarande inte hungrig. Det kan vara värt att komma ihåg!

Idag åt jag 2 kokta ägg med smör till frukost vid 7-tiden och de första hunderkänslorna kom inte förrän klockan 11. Det kan vara värt att komma ihåg!

Fridens.