Paket-hämtar-promenad som inte var i närheten av gravens rand eller gav mig en känsla av Dantes innersta krets. Där det var barmark, så fick jag till och med upp tempot ordentligt. Jag har hållit mig i upprätt läge hela eftermiddagen jämfört med gårdagens soffande. Det känns som om det går åt rätt håll!

Kaniner har fri vilja och kör inte på enbart instinkt. De är smarta oxå. I alla fall är Selma det. Elin och jag klippte Selmas klor idag. Elin lade fram en handduk (som vi lägger över Selmas ögon) och klosaxen utan att det hände så mycket, men när jag tog fram mina gamla handskar och lade dem på golvet, så sniffade hon på dem och sedan drämde hon baktassen i golvet så att det bara dånade och drog iväg till Kaningrottan (inne bakom skohyllan). När hon drämmer till med baktassen, så betyder det att hon inte gillar vad som är på g och det kan även vara mikron eller dammsugaren.

I förmiddags hade jag det fantastiska nöjet att iaktta 4 ekorrar i vår hassel. Jag tittade ut och upptäckte att Kurre satt ovanpå fågelmathuset och petade i sig frön. Det var länge sedan jag såg honom! Så ser jag plötsligt 2 ekorrar till som kommer hoppande mellan grenarna och närmar sig Kurre. Det såg ut som om de smög på honom och jag fick en klump i magen vid tanken på att behöva bevittna ekorr-mobbing...... Det hände inget så'nt och Kurre satt kvar. Något rörde sig högt uppe i granen bredvid. En fjärde ekorre! 2 av nykomlingarna hade tydlig grå vinterpäls medan Kurres såg brunare ut. Jag undrar oxå om inte en av dem var en unge för den var så spetig och smal. Kurre flyttade ned på marken och fortsatte äta av de nötter som ramlat ned från den nötpåse som förmodligen någon större fågel hade lyckats ha sönder. De andra ekorrarna for fram och tillbaka, upp och ned längs stammarna och med dödsföraktande hopp mellan grenarna. Jag stod kvar vid fönstret i kanske en kvart och sedan försvann de 3 okända i fjärran medan Kurre satt kvar med ett par koltrastar, en talgoxe och några gråsparvar som sällskap.

En gammal bild och det borde vara Kurres farfar, eller?

De är förvillande lika varandra.

Var människan lika dum i huv'et för 100 år sedan som hon är nu? Jag läste om en kvinna i Nya Zeeland som påstås ha dött till följd av överkonsumtion av Coca-Cola. Koffeinmängden var det dubbla av vad som räknas som ett gränsvärde och sockermängden var 11 gånger högre. "Kvinnan hade med tiden blivit beroende av Coca-Cola, enligt hennes anhöriga. Om hon inte drack sin favoritdryck fick hon abstinens. Hon blev galen om [läskedrycken] tog slut. Hon fick skakningar, abstinens, blev arg, på helspänn och retlig, berättade en anhörig för rättsläkaren." Om man missbrukar något vare sig det är kaffe, socker eller alkohol och sedan slutar, så drabbas man av abstinens. Det är övergående! Om hon hade fått stöd och hjälp att ta sig igenom det, så hade hon förmodligen levt nu. Rättsläkaren kan inte bekräfta att det har med läsken att göra. Varför gör kvinnans anhöriga en rättssak av det här över huvud taget? Ta bort möjligheten att kunna stämma till höger och vänster. Idioti!

Fridens.     

Den här är skön och den sätter sig på hjärnan. Jag begriper inte ett enda ord, men vad gör det?

Fridens.    

En promenad från helvetet som tog 85 minuter. Det var tungt från start till hemkomst. Ibland kändes det som om jag skulle dö. Jag känner igen den här motigheten när jag sätter igång att träna och det känns kanon första gången för att ge en nära-döden-upplevelse nästa gång. Det är en tröskel som byggs upp och som det gäller att ta sig över. Tröskel förresten, nu byggdes det upp en hel jäkla mur och när det är dax att promenera igen, så gäller det att låtsas som om den muren inte finns, det gäller att inte komma ihåg hur överdjävlig dagens runda var. När jag var nästan hemma, så snurrade det till i huvudet. En sjunkande, fallande känsla som varade bara 1 sekund. Så obehagligt! Eftersom jag hade varit så nära döden bara 1 timme tidigare, så trodde jag att nu är det en stroke på gång eller en hjärtinfarkt. Den fallande känslan infann sig igen och jag började svettas. Av med mössa och handskar för att få svalka. Det handlade verkligen om ett steg i taget resten av vägen. Jag mådde skit resten av dagen. Ont i huv'et, nacke, skuldror, armbågar och rygg. Jag tillbringade hela eftermiddagen i horisontalläge i soffan. Nu på kvällen känns det bättre.

O-fridens.    

"I'm your baby tonight" med Whitney Houston från 1990. Jäklar vilken röst!! En väldigt snygg video. Jag gillar snygga videor.

Fridens.    

Sammanlagt 1 dryg timmes promenad och det kändes så bra. Efteråt. Det var ganska tungt även om orken var bättre än i lördags. Det kändes ordentligt i lårmusklerna mycket tack vare usel plogning. Jag har saknat träningen och jag ska banne mig ut i morgon igen!

Halv-fridens.    

Pär är fortfarande inte helt frisk från sin förkylning. Elin är definitivt inte i stridbart skick och har dessutom problem med en visdomstand. Jag känner mig inte pigg, men börjar bli rastlös och mår dåligt av att inte träna. Allt går i krasslig halvfart. Idag lagade Elin middag (Arlas tacopaj) och smakade överraskande bra. Jag hade inte ätit lagad mat sedan i fredags (matlusten har varit bättre om jag säger så) och det bidrog väl till att det var så gott, men jag blev förvånad eftersom jag är urleds på taco-kryddning.  

Jag känner mig allmänt leds, så dj-a leds, uttråkad och rastlös och flera gånger varje dag ramlar hopplösheten över mig. Inte ångest, endast hopplöshet.

O-fridens.    

Jag fastnade vid datorn igår när jag roade mig med att gå igenom AdLibris pocketsortiment. Jag behövde fylla på min önskelista där och jag hittade en del, som tur var. Det blev inte sängen förrän närmare 1, men jag somnade fort för att vakna igen klockan 5 för ett toalettbesök. Jag passade på att ge småbusarna deras frukostgrönsaker oxå. Det är ett under att det inte händer något läskigt när jag vinglar in vid den tiden på dygnet och börjar vifta med knivar.....

Apropå knivar, så har en film om Alfred Hitchkock precis haft premiär med Anthony Hopkins och Helen Mirren i huvudrollerna. Den handlar om hur "Psycho" kom till. Den vill jag se!

Jag steg upp vid 10, småplockade, åt lite youghurt, startade den första tvättmaskinen, duschade, smorde in mig och filade fötterna och tog hand om orkidéerna. Nu har jag bara 6 stycken kvar och det är endast 1 som blommar, så jag tycker att de är rätt tråkiga och det leder till vanvård. Numera får de en rotblöta bara varannan vecka om de har tur. Den som blommar får varje vecka. Det är särbehandling som gäller!

Efter lunch fick jag sällskap av Elin när jag gick till Filmkedjan för att hämta den senaste bokbeställningen. Det tog emot, men det var nödvändigt med både frisk luft och något att läsa. 7 böcker, varav 1 storpocket på 800 sidor ("Anna Karenina" som blir en utmaning att läsa av flera anledningar) för 401 kr. Det tycker inte jag är dyrt eller har jag blivit fartblind på gamla da'r? Det har snöat en hel del både igår och idag och det var oplogat och moddigt och jäkligt tungt att gå, men det räknas definitivt som en promenad.

Halv-fridens.     (huvevärk)

Jag somnade strax efter midnatt och vaknade - ping! - kvart i fem och kunde inte somna om. Jag låg kvar i 2 timmar och när Elin pep iväg till tåget, så somnade jag igen och blev väckt av mobilen klockan 9. Det tog 50 minuter innan jag tyckte att jag var tillräckligt vaken för att stiga ur sängen.

Städdax. Det känns som om jag gjorde det nyligen, men enligt min almanacka (ja, jag skriver faktiskt in det i almanackan), så var det dax igen och om jag tittade närmare på dammlagren och storleken på dammråttorna, så stämde det nog...... Hjärnan tyckte att det var en bra idé eftersom lite fysisk aktivitet kunde behövas efter allt snuvigt stillasittande. Kroppen hade en helt annan uppfattning. Vid lunch när jag hade endast vardagsrummet kvar, så var jag vääääääldigt trött och det var till och med jobbigt att äta. En fördel med att det är vinter är att när mattor och kuddar har legat ute på balkongen i flera timmar, så känns det väldigt fräscht när de tas in igen.

Trots att det var snöigt och mulet, så var det ändå fullt dagsljus kvart över 16. Najs!

Fridens.