Jag sitter i köket och dricker te efter en promenad på 70 minuter. Det var skönt, men det gällde att hålla farten uppe för att inte börja frysa. Solen sken och det var vindstilla. Snön som kom i veckan verkar bli kvar, men nu är den plogad, grusad och tilltrampad, så det var inga problem att ta sig fram.

Det är knappt att jag vågar skriva det här, men jag tror att det är på väg att vända. Jag tror att jag är på väg mot att - ÄNTLIGEN! - börja må bättre. Det är väldigt sällan som jag vaknar med ångest och det är länge sedan som jag behövde ta en Oxascand för att klara av eftermiddagen. Jag får inte längre panik av att inte ha någonting att göra. Matlusten är på väg tillbaka och jag mår inte längre illa när det gäller lagad mat. 

Något annat som oxå vänder eller snarare vänder tillbaka är ljuset. När jag numera går mina eftermiddagsrundor, så hinner jag hem långt innan gatlyktorna tänds även om det är en mulen dag.

Fridens.