Pär fibblar med ett spel där jorden invaderas av utomjordingar (aliens) som måste skjutas ned. Till "framsidan" ville han ha en av mina musar som en alien. Så'nt är kul att rita och det tog inte många minuter innan jag hade en tydlig idé i huvudet av en brylling (en kort och knubbig mus) i alien-kostym och så här blev den. Ganska söt om jag får säga det själv.

Fridens.

Färgerna är inte som på originalet. Dräkten är illgrön med mörkt gröna prickar.

Igår kväll hade jag 3 väldigt trevliga timmar när jag satt och läste, läste, läste ("Utan ett ord" av Linwood Barclay) och åt choklad och chips. Jag lade mig halv 2 och drömde sedan mardrömmar om att vi blev invaderade av mina syskon med barn och att min mamma försvann. När jag hade stigit upp vid 10, så dröjde det inte många minuter innan magen gick igång. Jag satt länge på toaletten och jag kräktes. MIN slutsats är att chokladen och chipsen är bovarna i dramat och att min mage faktiskt är kolhydratkänslig. I alla fall för chipsen. Jag törs inte äta våfflor idag. Eller?

Fridens.

Jag har städat idag. Det går inte lika raskt som när ryggen är frisk. Först ett 2-timmarspass, sedan lunchpaus på dryga 90 minuter (2 avsnitt av "Huset Eliott")och sedan ett städpass på 1,5 timme. Inklusive småplock och byte av soffklädsel. Nu har vår älskade soffa den ljusa ursprungsklädseln igen och det känns genast ljusare och vårigare!

Elin är med sin pojkvän, så Pär och jag åt middag själva och det var då klubbslaget kom och nu är jag såååå trött. Marsvinen har inte haft så mycket sällskap idag och då får jag dåligt samvete, så nu ska jag sitta här i köket ett tag tills det är te-dax.   

I morgon blir det sovis och en promenad. Det är mycket möjligt att Pär och jag våfflar i morgon i stället för igår eftersom våfflor inte är så LKHF-iga. Elin tycker inte om våfflor!!! En av hennes kusiner kan däremot äta hur många som helst; när det vankas våfflor, så blir hon bottenlös.  

Fridens.

Klockan 20 är jag hungrig igen efter att ha ätit middag vid halv 18. LKHF-middag som borde ha mättat längre. Jag tvingade mig själv att äta mig mätt för att slippa hungerkravaller och sötsug. Jag BLEV mätt, men jag skulle tydligen ha ätit ännu mer. Äckligt. Jag tycker inte om att sitta och äta mat. Det är tråkigt och känns mest som ett nödvändigt ont. Något jag MÅSTE göra för att hindra mig själv från att äta det som är mindre lämpligt. När hungern smyger sig på igen, så drar hungertankarna igång: VAD kan jag äta för att dämpa hungern?

Några rostade brödskivor med mycket smör är gott, men är inte LKHF.

Youghurt med All-Bran-flingor+russin är oxå gott och mättar bra, men är inte LKHF. *

En banan + en drickyoughurt är inte heller LKHF.

Fazer Blå och Pringles (som jag har köpt till på lördag) är så långt från LKHF som jag kan komma. *

Kokta ägg? Det åt jag till lunch.

En eller två skivor Wasa Fiber Plus med mycket pålägg? Det åt jag till lunch.

Till slut blev det 2 Mini Baby-Bel-ostar, 3 skivor bastu-rökt skinka och 1 drickyouhurt. Hyfsat LKHF. MER LKHF än de övriga alternativen.

Fridens.

* Här påminde jag mig själv om hur jag såg ut i spegeln i provhytten....

.........sängen före 9 idag!! Nu ska jag äta lite frukost och sedan ska jag ut med apostlahästarna.

Fridens.

Idag fyller Lillan och Lotta hela 4 år!! Kullsyskon som nu har nått marsvinens tantålder. Lotta vet inte om det för hon har mer spring i sina muminben och är mer nyfiken än vilken marsvinsunge som helst. Grattis, mina älskade grisar!

Fridens.

2 uttryck.

Tack vare  och  på grund av.

Det ena är positivt och det andra är negativt.

"Jag lyckades tack vare......"

"Jag misslyckades på grund av....."

Så är det!

Fridens.

.....som vet hur man angör en brygga omhänger dörrar...".

Redan på Coop såg jag att dörren till torktumlaren behövde hängas om. Åt andra hållet. Enligt en prislista, så skulle vi kunna betala 300 kr för att få det gjort i samband med leveransen och installationen.

"300 kr för att hänga om en dörr??!" utbrast Pär. "Det tar ju bara 5 minuter, så det fixar jag själv!"

Dörren till torktumlaren ÄR nu omhängd, men inte tog det 5 minuter inte. Det tog TRETTIFEM minuter. Lika lång tid som det tog för de 2 gubbsen att bära och installera hela tjiddevittet. Pär brukar vanligtvis fnysa åt instruktioner och säger att de är till för veklingar, men idag valde han att följa insruktionen för omhängning av dörr. När han var på bristningsgränsen tålamodsmässigt, så valde han att göra på ett annat sätt och dörren kom på plats direkt.

"Varför gjorde du inte så direkt?" frågade jag.

"Jag följde ju instruktionen!" svarade han.

"Sedan när bryr du dig om instruktioner?" frågade jag i en uppgiven ton.

*mutter mutter*   

Fridens.

PS. Jag hjälpte faktiskt till genom att hålla i dörren.