Igår var jag som en blunddocka, så till vida att jag somnade så fort jag lade mig ned. På em:n låg jag i soffan för att avlasta ryggen och lyssnade på min bok och somnade. När Pär sedan frågade vad jag hade för planer för kvällen, så svarade jag att jag skulle lägga mig tidigt. "Du som har sovit större delen av dagen?!" utbrast han. "Inga problem." svarade jag. Jag lade mig före 21 och lyssnade en kort stund på min bok innan jag, just det, somnade. Vid halv 8 i morse hade kroppen FAKTISKT sovit färdigt, så då steg jag upp. Nu sitter jag här, men jag vet inte hur jag ska få den här dagen att gå. Jag tror att jag är deprimerad.   

O-fridens.