Igår kväll hade jag 3 väldigt trevliga timmar när jag satt och läste, läste, läste ("Utan ett ord" av Linwood Barclay) och åt choklad och chips. Jag lade mig halv 2 och drömde sedan mardrömmar om att vi blev invaderade av mina syskon med barn och att min mamma försvann. När jag hade stigit upp vid 10, så dröjde det inte många minuter innan magen gick igång. Jag satt länge på toaletten och jag kräktes. MIN slutsats är att chokladen och chipsen är bovarna i dramat och att min mage faktiskt är kolhydratkänslig. I alla fall för chipsen. Jag törs inte äta våfflor idag. Eller?

Fridens.

 

Gröngöling

27 mars 2010 13:30

Urk! Stackare!
Det kan nog ha varit choklad och chips, gissar jag utan att egentligen veta.
Jag som hade siktat in mig på både choklad, chips och våfflor den här helgen. Jag ska dra lärdom av detta och äta försiktigt och inte så mycket.
Kram, hoppas det känns bättre nu.

http://www.grongoling.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...