Som vanligt när jag har fått senaste numret av LCHF-magasinet, så finns det en del intressant som jag vill dela med mig av och just denna gång handlar det om styrketräning i kombination med LKHF.

Fred Hahn driver ett gym i New York och är inbiten LKHF-are. Han har arbetat fram slow-burn-metoden i styrketräning. Han hävdar att poängen med styrketräning är att stärka både muskler och skelett på bästa möjliga sätt och det fungerar bäst med slow-burn. Den vanliga metoden anser han ger voluminösa muskler som mest innehåller luft, men med slow-burn kommer man åt de små muskelfibrerna närmast skelettet och aktiverar dem vilket ger riktig styrka.

Så här gör du: varje rörelse ska ske så långsamt som möjligt. Motståndet ska vara anspassat så att man orkar utföra rörelserna minst i 1 minut och max i 2 minuter. Klarar man inte det, så är motståndet för tungt eller för lätt. När man har hittat rätt motstånd så ska man vara fullständigt slut efter t.ex 90 sekunder som är en lagom tid. Varje övning gör du bara en gång (i stället för att köra 3 set med repetitioner) och du kan med 7-8 övningar gå igenom hela kroppen. Max 2 pass i veckan.

Jag älskar styrketräning och varje gång jag är på SATS, så passar jag på att kolla olika stilar och det är som Fred Hahn säger mest att hugga tag och sedan köra tills ansiktet blir blått och det gäller även de som har personlig tränare. För mig har det alltid känts naturligare att göra övningarna något långsammare, men så har jag sett mig omkring och tänkt att jag måste öka takten för att bli svettig, så att det känns att kroppen får arbeta! Det är alltså fel! Nästa gång jag åker till SATS, så ska jag dra ned tempot. Inte till slow-burn-nivå, men inte heller slit-och-dra-och-flåsa-tempo. Jag tycker att slow-burn verkar intressant och i mina öron låter det mer riktigt än den klassiska metoden.

Fridens.   

Nötterna som jag köpte var rostade cashew och de är lätt saltade. På baksidan av påsen står det "Cashew-nöten är inte lika fet som andra nötter." Min första och enda kommentar var "Skit oxå!" och det är väl bara vi LKHF-are som reagerar så.

 Fridens. 

En tok-rask promenad runt Flaten inklusive press i backarna gjorde mig härligt genomsvettig. Sedan stretchade jag, men när jag skulle göra hantel-övningarna, så var armarna inte med. Inte en tillstymmelse till muskler eller ork, bara urvattnad sparris, så jag hoppade över de den här gången.

Ögonen är inte lika kliiga eller svidande idag tack vare att jag höll mig inomhus igår. Jag får se om de slammar ihop i morgon igen pga dagens ute-aktivitet. Jag sniffade på några syréner idag med och den här gången konstaterade jag att även de vita doftar gott även om de doftar starkare än de ljust lila.

Jag har alltid haft känslig mage och alla mediciner som jag har ätit genom åren har knappast gjort saken bättre. När jag gick över till övervägande LKHF, så stannade all magverksamhet av, men jag har lärt mig att det hjälper med linfrön och att dricka extra vatten. Som så mycket annat när det gäller mig, så har jag svårt att kompromissa, men jag försöker och när det gäller kosten, så handlar det om att jag inte kan låta bli att flörta med kolhydraterna och sockret. Jag kan inte låt bli och jag blir så arrrrrg på mig själv! Det påverkar inte vikten, så mycket mer än att jag inte går ned i den takt jag önskar. Däremot påverkar det magen och idag bestämde jag mig för att nu räcker det! Varje gång jag fokuserar på LKHF, så måste magen ställa in sig och det tar några dagar. Precis när den har fått en rytm som jag mår bra av, så får jag för mig att äta socker och kolhydrater och då pajar allt vilket leder till att magen stannar av helt för att sedan få ett psyk-bryt och jag får tillbringa en eftermiddag på toaletten eller så får magen ett psyk-bryt medan jag promenerar (t.ex. idag) vilket gör att jag får rusa hem innan det är för sent. Nu räcker det! Jag orkar inte ha det så här och cola-flaskorna och de salta döskallarna är faktiskt inte värda det här. Från och med idag finns det ingen möjlighet för mig att kompromissa för jag klarar inte av det, så är det bara. Jag kommer inte att köra en striktare LKHF-variant än vad jag har gjort hittills, men jag måste vänja mig vid att inte äta (socker och kolisar) av gammal, ingrodd vana!! Härregud, vilka saker jag känner mig tvungen att vänja mig vid!

Fridens.     

"Man lär så länge man lever" heter det och det stämmer ju. Jag har lärt mig massor under mina 46 år och under de senaste 20 åren har mycket av det lärandet handlat om att tänka på andra sätt. Inom vissa områden har jag kommit långt och inom andra inte fullt så långt. När det gäller att sluta med att hela tiden jämföra mig med andra och där jag dessutom alltid kommer till korta, där har jag fortfarande mycket träning framför mig! Mitt självförtroende är det inget fel på numera och inte heller min självkänsla. Jämförelserna handlar alltid om att jag inte kan prestera lika mycket som alla andra verkar kunna prestera. Jag vill ha samma ork, samma psykiska styrka som alla andra verkar ha. Jag vill kunna säga att jag styrketränar 2 gånger i veckan och att jag har gjort det utan avbrott det senaste året. Jag vill kunna säga att jag har någon aktivitet precis varje dag, hela veckan utan att det resulterar i att jag ligger däckad i 2 veckor efteråt. Jag vill kunna säga att jag håller mig till LKHF utan avvikelser och att vågen och måttbandet aldrig visar annat än minus, minus, minus. Kalla fakta är att jag styrketränade 1 eller 2 gånger i februari efter 8 månaders uppehåll och sedan dess ingenting. Kalla fakta är att jag klarar av en aktivitet t.ex veckohandling varannan dag och då slipper jag bli däckad av utmattning. Kalla fakta är att så fort jag har kommit in ordentligt i LKHF-rutiner och tycker att det både går och känns toppen, så hoppar jag över skaklarna genom att äta godis. Det motsägelsefulla i allt det här är att jag väldigt sällan känner mig misslyckad; jag skäller sällan ut mig själv efter att missat SATS eller för att jag är sjukligt trött eller för att jag åter igen har ätit godis fast jag egentligen inte var sugen. Jag är medveten om att jag gör så gott jag kan, men det jag behöver lära mig är att jag gör så gott jag kan efter mina förutsättningar. Alla människor är unika. Alla människor har olika förutsättningar. Bara för att alla andra verkar har hur mycket ork eller självdisciplin som helst, så är det inte det samma som att jag är ynklig. Patetisk. Värdelös. Sorglig. De har andra förutsättningar än vad jag har. Svårare är det inte! Försök att komma ihåg det, Ewa!!

En annan sak som jag oxå hela tiden jämför mig gentemot andra med är vikten. Det är en helt annan historia och att lära sig tänka annorlunda när det gäller vikten, det är betydligt svårare pga. att vi hela tiden matas med att allt är bättre när man är smal.

Fridens.

.....om jag är den enda LKHF-are som inte är intresserad av mat, som egentligen inte tycker om mat och därför inte har några recept i min blog?

*jag känner mig lite ensam faktiskt.....*

Fridens.

Just nu sitter jag, som omväxling, vid köksbordets kortända och har därför en superb insyn till marsvinen. I skrivandets stund står Elsa med nosen i matskålen och de övriga 5 mumsar av den stora hö-bunten som jag alltid lägger in efter burstädningen, den sk. Torsdagsbunten.

Elin sitter oxå här och spelar bollkanonen medan hon försöker komma ur blockeringen hon fastnade i medan hon skrev en engelsk bokrecension.

Pär + svärisar borde vara framme på Öland om någon timme.

Solen strålade tidigare idag och det var nästan +20, men nu har det mulnat på och det är +15. En skön dag att sova länge och sedan hasa runt i pyjamasen.

Tvättmaskinen arbetar för högtryck och jag har tänkt att tvätta precis hela dagen.

Jag läste på DN.se att det har brunnit på spåret på Stockholm Södra att det därför har varit totalstopp i pendeltågs-trafiken fram till för en liten stund sen. Det var tur att det var igår som vi var ute och reste!

Elin och jag ska äta falukorv och stuvade makaroner till middag och det är mumsigt! Jag läste i "LCHF Husmanskost" (en kokbok) att ju längre man kokar pasta och ris desto "lindrigare" blir kolhydraterna. Stuvade makaroner ska koka i mjölk uppemot 25 minuter - lysande! Där står oxå att de minst dåliga (?) kolhydraterna finns i potatis jämfört med pasta och ris.

Fridens.

En så'n dag...... Som går att läsa i tidigare inlägg, så steg jag upp strax efter 6. Jag kunde inte somna om efter att Pär hade väckt mig. När jag kom in i köket och hittade Ellen, så började jag förstås gråta vilket väckte Elin. Suck..... Vi hade planerat att åka in till Stockholm idag efter att misslyckats med det 2 söndagar i rad, så vid halv 8 bestämde jag att vi skulle äta frukost inklusive te och titta på "Dumma mej" för att sedan åka in vid 10-tiden. Så blev det! Filmen höll absolut för en fjärde tittning, men frukosten smakade papper och jag var fortsatt hungrig när vi gav oss iväg.

Det var ingen stor shopping, bara apoteks-grejjer och box-handskar till Pär så att även han kan puckla på box-bollen på övervåningen. Jag är en anhängare av uttrycket "Du får vad du betalar för" och därför blev jag glatt överraskad när blockljusen från Lagerhaus (som jag köpte på Elins fö'lsedag) brann mycket längre och bättre än de från Coop + att de är större. Därför gick jag tillbaka till Lagerhaus och köpte fler färgstarka blockljus, närmare bestämt 9 stycken + ett knallrosa mått-set.

När vi kom in till sta'n, så köpte jag en smoothie från Brämhult för att hålla hungern stången och det gick väl ganska bra. Vi åt på McD, men det var inte gott det heller. Det är inget som är gott när jag är ledsen i ögat..... Jag är hungrig nu igen, men jag vill inte ha någon mat. Pär veckohandlar på vägen hem och jag bad honom köpa våffelmix tills ikväll och det är, banne mig, våfflor som jag tänker äta till middag!

Igår drabbades jag av en våg av o-inspiration och jag bestämde mig för att ta ledigt en vecka. Ledigt från LKHF. Vi ska storhandla till helgen och jag ska sätta ihop en riktigt bra matsedel à la LKHF som räcker 2 veckor framåt med start på måndag och jag tänker göra en nystart med kosten då oxå och jag ska dessutom ta mig till SATS! I augusti öppnar ett SATS i Huddinge och jag planerar att byta till den anläggningen. Enligt kartan, så kommer den att ligga väldigt nära pendeltåget och det är bara halva åksträckan jämfört med att åka in till sta'n som jag gör nu. Om jag börjar träna där i stället, så kanske jag orkar hålla igång styrketräningen bättre än vad jag har lyckats med hittills.

Jag hade mina vanliga klack-kängor på fötterna när vi var i sta'n. Resultatet blev svårt plågade fötter och ont i ryggen, men ingen som helst känning i några muskler som jag alltid får av MBT-skorna. När jag vill va' fin, så blir det absolut pin!

Halvt fridens......

Natten till idag bröt Elins förkylning ut och därmed startar min studie: jag ska se om jag lyckas undvika förkylnings-bacilluskerna även denna gång tack vare LKHF-kosten! Fortsättning följer.

Fridens.

Så här ser ett virus ut och det är väldigt likt

en figur som jag har ritat nedanför.....