Vi månadshandlade på Coop igår och jag köpte 4 Pepsi Max (50 cl-flaskor). Idag har jag läst i "Hjärnkoll på vikten" och har nu bestämt att när de 4 Pepsina är slut, så ska jag inte dricka mer lätt-läsk.

Kopierat rakt av från "Hjärkoll på vikten":

"Den söta smaken gör att hjärnan räknar med att få socker och utlöser en oproportionerlig mängd insulin. Det leder i sin tur till direkt blodsockerfall, sugenhet och fettillverkning."

Fettillverkning. Jag känner mig grundlurad!! Visserligen gick jag ned ca 15 kg med Viktväktarna och deras lätt-produkter och fetträdsla, men det är förmodligen det som är en av orsakerna till att jag har gått upp 15 kg igen och mer.   

Det är onekligen den sortens misstag (ett dyrt och plågsamt misstag!) som jag kommer att lära mig av. Om jag någon gång dricker läsk i framtiden, så är det ingen som helst idé, rent hälsomässigt, att dricka lätt-versionen.

Fridens. 

Nu har jag kontrollerat mina impulser i flera veckor.

Jag har hållit mig själv tillbaka i flera veckor.

Jag har intalat mig, i flera veckor, att jag överlever utan dem.

Jag har intalat mig att jag har så jag klarar mig och mer därtill.

Jag har nästan genomfört det till slut när jag har stoppat mig själv i sista minuten.

Jag inser att detta är ett skämmigt lyx-problem.

Nu i kväll bestämde jag mig för att tillåta mig att ge efter trots att jag vet att Pär blir sur och kanske håller en liten ekonomi-föreläsning för mig......

Jag beställde de fruktansvärt ha-begärliga väskorna av märket Oilily från Bluebox.se.

Jag har älskat väskor ända sedan jag var liten och jag har överfört väsk-genen till Elin. Var tusan kommer detta väskbegär ifrån??!! Min mamma hade inget sug efter väskor och jag vet inget av mina syskon som har det. Kaaaaaanske lillsyrran. Jag har inget som helst begär efter vare sig kläder eller skor som man då kan tänka sig hör ihop med väskor. Väskor har åtminstone en tydlig funktion, så de är inte helt värdelösa! Med denna beställning har jag 4 Oilily-väskor och jag gillar de skarpt! De är välgjorda, genomtänkta, (dyra), funktionella och så syns dem.    Ingenting för de som vill förvinna i mängden, om jag säger så.

Jag beställde en bok av Sten-Sture Skaldeman som är en av förespråkarna för LKHF. "Varför går jag inte ned i vikt?". I den boken har han samlat sin mail-växling med sina sk. elever och det som gjorde att jag verkligen ville ha boken är att det lär finnas ett avsnitt med argument för LKHF som man kan dänga i huv'et försvara sig med när kostvalet ifrågasätts. "Varför vill du ha så'na argument?" frågade Pär och jag förklarade att eftersom jag ofta känner mig outbildad (endast halvbra resultat på gymnasial utbildning) när Vårt Vanliga Gäng samlas och eftersom jag inte kan uttrycka mig med de finare, vetenskapliga termerna, så vill jag kunna försvara LKHF på ett annat sätt. Jag kan inte älta "mina blodfetter har gått ned med 2 enheter på 9 månader" hur länge som helst även om det är kalla fakta.

Fridens.

Idag tröttnade jag.

Jag blev så satans tvär-leds att jag var nära att skrika.

Slåss.   

Sedan i måndags, så har jag varit väldigt duktig och hållit mig till LKHF enligt mig dvs. inte renlärigt ÄN, men jag är på väg dit.

Ingen choklad trots enormt sötsug.

Ingen mjölk till maten, bara vatten.

Inget annat bröd än Wasa Fiber Plus med få kolhydrater.

Ordentlig lunch och middag.

Jag har verkligen funderat på alternativ när små-hungern satt in.

Jag har dragit ned på både juicen, Pepsin och sockret i teet.

Under dessa smått kämpiga kost-dagar, så har jag inte fått en enda stöttande kommentar eller glatt tillrop.

I morse lyckades jag inte få i mig någon frukost efter sessionen på toaletten utan drack bara lite juice och lite te och vid halv 13 var jag, helt naturligt, hungrig, men jag kan inte påstå att jag hade lust att äta..... Eftersom det var (och är) lördag, så har jag friare tyglar, så jag tog 2 skivor rost-bröd som jag bredde mycket Bregott på. Jag lade på en skiva basturökt skinka och några skivor prästost. Sedan smackade jag ihop dem och lade i en smörgåsgrill; en sorts varm macka. Den sortens kolhydrater som inte är så aggressiva mot min stackars mage. Medan jag pysslade med detta kom Pär in i köket, kikade på vad jag tänkte äta och säger: "Det där är väl inte LKHF?".

Precis innan jag hann fräsa ifrån, så lade han till "Det är ju förstås lördag.". 

Jag påpekade för honom att han gjorde det IGEN; han säger ingenting medan jag "sköter mig", men öppnar käften, så fort det luktar avvikelse från LKHF-stigen!

"Varför kan du inte stötta mig i det jag försöker göra?" frågade jag.

"Jag har aldrig förstått vad det är du försöker göra." svarade han.

DÄR, precis DÄR gick luften ur mig och jag kände mig så dj-a ensam. Jag får fixa det här själv.

Jag får heja på själv.

Jag får komma med egna uppmuntrande tillrop.

Jag får gratulera mig själv vid eventuell viktnedgång.

Jag kommer att plundra något av våra gemensamma konton för att köpa eventuella belöningar.

Jag får fixa det här själv, helt enkelt.

Ensam är stark.

Eller måste vara det ibland.

Pär lagar maten, ja och han försöker att få in så mycket LKHF som möjligt, ja, men där tar stödet slut. Det är bättre än inget stöd alls, visst, men det räcker inte.

Han går flera distanskurser för att förkovra sig kunskapsmässigt gentemot arbetet och jag tycker att det är bra. Jag stöttar honom i det bl.a genom att lyssna, genom att ge honom tid att arbeta med det hemma, genom att provspela spel och komma med förslag, genom att göra illustrationer. Jag tycker att fördelningen av stöd är sned. Från och med nu blir det inga fler illustrationer.

Jag är besviken.

Jag är leds.

Min mage känns skakig.

Det här är ingen bra lördag.   

Fridens.

Igår kväll hade jag 3 väldigt trevliga timmar när jag satt och läste, läste, läste ("Utan ett ord" av Linwood Barclay) och åt choklad och chips. Jag lade mig halv 2 och drömde sedan mardrömmar om att vi blev invaderade av mina syskon med barn och att min mamma försvann. När jag hade stigit upp vid 10, så dröjde det inte många minuter innan magen gick igång. Jag satt länge på toaletten och jag kräktes. MIN slutsats är att chokladen och chipsen är bovarna i dramat och att min mage faktiskt är kolhydratkänslig. I alla fall för chipsen. Jag törs inte äta våfflor idag. Eller?

Fridens.

Klockan 20 är jag hungrig igen efter att ha ätit middag vid halv 18. LKHF-middag som borde ha mättat längre. Jag tvingade mig själv att äta mig mätt för att slippa hungerkravaller och sötsug. Jag BLEV mätt, men jag skulle tydligen ha ätit ännu mer. Äckligt. Jag tycker inte om att sitta och äta mat. Det är tråkigt och känns mest som ett nödvändigt ont. Något jag MÅSTE göra för att hindra mig själv från att äta det som är mindre lämpligt. När hungern smyger sig på igen, så drar hungertankarna igång: VAD kan jag äta för att dämpa hungern?

Några rostade brödskivor med mycket smör är gott, men är inte LKHF.

Youghurt med All-Bran-flingor+russin är oxå gott och mättar bra, men är inte LKHF. *

En banan + en drickyoughurt är inte heller LKHF.

Fazer Blå och Pringles (som jag har köpt till på lördag) är så långt från LKHF som jag kan komma. *

Kokta ägg? Det åt jag till lunch.

En eller två skivor Wasa Fiber Plus med mycket pålägg? Det åt jag till lunch.

Till slut blev det 2 Mini Baby-Bel-ostar, 3 skivor bastu-rökt skinka och 1 drickyouhurt. Hyfsat LKHF. MER LKHF än de övriga alternativen.

Fridens.

* Här påminde jag mig själv om hur jag såg ut i spegeln i provhytten....

LKHF (jag envisas med att använda 'K' i stället för 'C' eftersom jag är svensk och för mig heter det K-olhydrater och inte C-arbohydrates!) handlar om mer än att gå ned i vikt. Det har blivit litet snett där. Massmedias fel, som i så mycket annat. Kosten handlar väldigt mycket om att bli av med tillsatser, socker och konstgjorda ämnen. Naturliga råvaror, helt enkelt. Det är en av anledningarna till att margariner är - mer eller mindre - bannlysta. När man läser om hur margarin tillverkas och vad som hälls i, så vill man aldrig ta i en margarinask. Jag lovar! I LCHF-magasinet finns en notis som jag kopierar rakt av:

"Falsk propaganda för margarin

Propagandan för margariner saknar grund. I själva verket är margarin en kemiskt framställd imitation av smör. Typiska kemikalier som jag stött på vid tillverkningen av margariner är natronlut, extraktionsbensin, fosforsyra, nickelspån, blekmedel, aceton, natriummetylat m.m Livsmedelsverket har hittat bensinrester i Milda och Nytta/Becel.

Ur Gunnar Lindgrens nyhetsbrev "

Gunnar Lindgren är debattör och miljöforskare.

Här hemma bearbetar jag Pär för fullt, så att han ska byta sitt bensindoftande Milda mot riktigt, naturligt smör.   

Fridens.

.......att Björn Ferry, som tog OS-guld i skidskytte äter strikt LKHF sedan sommaren 2009? HA säger jag bara till alla som hävdar att det inte går att träna utan kolhydrater! HA!

Fridens.

Jag har hört talas en del om den sk. iso-dieten och letade upp hemsidan för att försöka förstå vari skillnaden består jämfört med andra dieter. Det är Fredrik Paulún som förespråkar denna diet. I en avdelning på denna sida jämför han olika dieter och naturligtvis finns LKHF med och när jag läste hans omdöme om den kosten, så blev jag förbannad ARG.

Det här är kopierat rakt av:

Men lägre kolhydratintag fungerar även hjärnan sämre och du förlorar träningslusten. Du blir dummare helt enkelt.

"Du blir dummare helt enkelt."

Hur kan man skriva så?? FÅR man skriva så?

Personligen känner jag mig betydligt alertare och mer positiv och träningslusten har jag definitivt inte förlorat. Jag tycker att formuleringen/argumentet är väldigt barnsligt.

Fridens... 

PS. Det är heller inte korrekt att inleda en mening med ordet "men". HA!