Alla inlägg under december 2010

Av Ewa - 16 december 2010 12:09

....av turerna i "Minerad mark"-inlägget, så kan ni läsa en publicerad kommentar i inlägget "Det går inte att jämföra lidande". En kommentar som inte har med inlägget att göra, men som jag ändå väljer att publicera eftersom jag tycker att alla åsikter ska få komma fram. Jag har läst mer än ett inlägg av bloggen från denna kommentator och det är tydligt att hon mår dåligt av sin situation och det är ingenting jag känner skadeglädje över. Det kan jag lova! Det tråkiga är att hon väljer att ta ut sin frustration på mig vilket gör att även jag mår dåligt, men det är kanske hon skadeglad över?


O-fridens.

Av Ewa - 15 december 2010 20:46

DN skriver att räntan höjs igen och i samband med har man gjort en frågeställning: amortera eller inte amortera, det är frågan. Pär och jag tillhör de som amorterar på lånen för varför i hela fridens namn ska man inte betala tillbaka det man är skyldig?! Ska man skjuta upp det så länge att banken förhoppningsvis inte orkar tjôta utan efterskänker skulden? Så här säger en av dem som inte amorterar:  "– Ju mer lån man har desto mindre behöver man amortera känns det som, säger Malin Sigfelt." Hur 17 kan man ha den inställningen till sina skulder? Skulder är väl till för att betalas?! Göran Persson sa en gång att den som är satt i skuld, den personen är inte fri och det håller jag med om!


Fridens.

Av Ewa - 15 december 2010 20:06

Det finns många ord och uttryck som används alltför lättvindigt nu för tiden. Om man tycker att någon är dum i huv'et, så säger man "CP" eller "mongo". Gräsligt! När man har en dålig dag, så säger man att man är "deppig". När någon föredrar att sitta hemma framför att gå ut och äta eller gå på bio, så har man social fobi.


Idag uttryckte Af-damen det som att jag "isolerar" mig av den anledningen att jag väljer bort många av de självklara sociala kontakterna som t.ex mina syskon. Jag sa att jag inte höll med. Jag tycker att det är skillnad, även om skillnaden kan vara hårfin, på att dra sig undan och att aktivt välja bort. När man drar sig undan, så vill man bara slippa och det spelar ingen roll om det finns något alternativ. När man väljer bort, så är det för att man är medveten om att det finns något bättre.


Jag får ofta frågan om jag lider av just social fobi eftersom jag är en enstöring, en stugsittare och jag får frågan från både lekmän och läkare, men jag lider inte av social fobi. Ordet fobi kommer från grekiskans fobos och är en irrationell och ihållande rädsla för situationer, objekt, aktiviteter eller personer. Det vanligaste symptomet är en orimlig vilja att undvika de fruktade sakerna. Det är, som jag skrev, en skillnad mellan att vilja slippa undan och att välja bort.


Social fobi är då följdaktligen en irrationell och ihållande rädsla för just sociala situationer som t.ex restauranger, affärer eller möten med Af. Jag har inga som helst problem med någon dera. Däremot har jag perioder då jag inte orkar med alla krav som sociala interaktioner innebär vare sig det gäller att gå till Konsum eller att vara tillsammans med Vårat Gäng och då väljer jag att stanna hemma, jag väljer ensamheten.


Jag undrar vad gemene man är mest rädd för? Tycker gemene man att det är läskigare att jag lider av en (social) fobi eller tycker gemene man att det är läskigare att jag medvetet väljer bort kontakten med dem? Jag satsar på det senare därför att en fobi kan man googla om och få en förklaring på medan det inte går att googla om varför jag inte vill vara med. Är jag konstig? Förmodligen. Vet jag något som de inte vet? Troligen. Vill jag skilja mig från skocken? Absolut! Det handlar om att jag känner mig själv och vågar erkänna mina mindre smickrande sidor för mig själv. Det handlar om att jag vågar göra något åt det som får mig att må dåligt även om det leder till att jag skiljer mig från skocken. Jag lider inte av social fobi. Jag har en ryggrad. Har du det?


Fridens.

Av Ewa - 15 december 2010 17:06

Mina drömmar. Jag tar för givet att det är livs- eller dag-drömmarna som avses för om jag ska skriva om vad jag drömmer på nätterna, så blir det ingen ordning alls.


Mina kortsiktiga drömmar. En månad framåt i tiden då alla tjôtiga helgdagar är avklarade och alla stressande förväntningar har lagt sig och då jag är fri från förkylningen och DÅ ska jag köra igång styrketräningen igen!


Mina långsiktiga drömmar. Att lyckas gå ned i vikt. Att få mer ork till att träna regelbundet. Att slippa vara beroende av dagsformen. Att kunna bli av med ytterligare mediciner. Att få permanent sjukersättning; att Af och FK inser att de inte kan rehabilitera mig. Att Elin ska få må riktigt bra och orka med allt hon vill. Att Pärs och mitt äktenskap ska hålla. Att Pär får fortsätta att trivas med sitt arbete. Att mina fingerleder inte blir sämre än de är nu, så att jag kan fortsätta att blogga och att teckna. Att få bo kvar här i mitt Paradis. Att komma igång med att skriva boken om mitt liv.


Ingen av de drömmarna är egentligen orimliga eller rena fantasier.


Fridens.    

Av Ewa - 15 december 2010 16:40

Jag sov inte bra i natt och jag tyckte inte om att behöva gå upp redan klockan 7! Jag var faktiskt frestad att lämna återbud. Eftersom Af upprepade gånger har sagt att vi måste ta det hela i min egen takt, så är det väl ett sätt att säga ifrån genom att lämna återbud, men det gjorde jag inte.


När jag var färdig hos Af, så var det fullt dagsljus med sol från en klar himmel och frost i luften. Ljuvligt! Riktig vinter! Jag hann med ett försenat tåg som avgick samma tid som mitt tänkta tåg skulle avgå. Det klev på en mamma med vagn och i vagnen satt en liten pöjk som genast spände sina gråblå ögon i mig. Vad trevligt, tänkte jag och provade på ett leende och han svarade direkt! Det kan jag oxå få endorfinkick av; ett tandlöst leende och glittriga ögon (och då menar jag från riktigt små pojkar och inte från äldre gubbs!). Jag frågade hans mamma hur gammal han var och fick svaret 9 månader (vilket innebär att han är född i mars vilket i sin tur förklarar att han var så himla trevlig    ). Den här mamman tyckte om att prata om sina barn och visserligen var det jag som initierade kontakt, men min ork tog slut fort och jag kände hur mitt leende blev allt mer krampaktigt. När de klev av i Tumba, så började jag gråta! Jösses! Jag var så satans trött och leds och hade ont i kroppen!


Väl hemma, så pustade jag ut en stund och gjorde sedan äggröra och prinskorv och te. Det var inte gott. Drickyoughurten och teet smakade bra. När jag gick till Af, så passerade jag ett litet korv & hamburger-plejs och hade vinden i ansiktet och överfölls av matos de luxe och jag  började må illa! Det luktade så illa! Jag fick hålla handen för näsan tills jag hade kommit förbi helt och hållet. När Pär kom hem (han fixade veckohandlingen på Konsum själv), så föreslog han panerade lax-kotletter till middag och bara tanken på stekoset fick magen att vända sig. Youghurt med banan, det är det enda som magen kan tänka sig verkar det som. Har matlusten försvunnit pga förkylningen, tro? Jag känner hunger, men när jag väl äter, så smakar allt blä.


Denna dagen var inte någon bra dag och som tur är, så är den snart slut.


Fridens.


PS. Af-damen frågade mig hur jag hade mått efter det förra dubbel-passet, om ångesten hade ökat eller annat. Jag sade att jag hade mått bra. Tills idag då. Idag kom reaktionen som jag kanske hade väntat mig efter det förra mötet, men så var dagsformen helt olika från en gång till en annan.

Av Ewa - 15 december 2010 16:17

Upp klockan 7 och termometern visade nästan -10. Fy, tusan! Och så var det mörkt oxå. Isch! Den här gången var tågen försenade. Det var vagnfel-signalfel-växelfel-och-vi-beklagar-det-inträffade. Frysigt ute och äckelvarmt inne i tåget. Jag hade i alla fall tid på mig och hann till Af. Det är en kvarts promenad, men det var tungt och hela kroppen kändes o-samarbetsvillig.


Af-damen var först ut även denna gång och idag pratade vi övervägande om arbetsträning och vilken arbetsplats som skulle kunna passa mig. Hon hänvisade till vårt tidigare samtal där jag nämnde mitt djurintresse (allt utom spindlar!) och föreslog ett hunddagis eller en djuraffär. Det skulle ju vara fanastiskt! Men sedan föreslog hon att jag skulle kika lite om det finns hunddagis i min närmaste omgivning med tanke på arbetsresor och där och då kände jag STOPP! nu vill inte jag mer. Nu går det för fort! Rättare sagt, så vill jag inte över huvud taget!! Jag ska träffa henne i januari nästa gång och visst kan jag försöka se vad som finns här i trakten. Kanske gör min motsträvighet att jag glömmer bort det..... Jag har varit äckel-trött ända sedan jag vaknade och jag märkte att jag hade svårt att koncentrera mig på vad hon sa. 


Samtalet med Af-psykologen gick trögt pga tröttheten; som svart mot vitt jämfört med det förra tillfället! Honom ska jag träffa nästa vecka igen.


En känsla av hopplöshet följde med mig därifrån..... Jag är leds på att påverkas så mycket av min dagsform. Den färgar allt!


Fridens.

Av Ewa - 14 december 2010 16:59

.......som gör mig upprörd eller glad eller där mina åsikter går åt helt motsatt håll, så har jag för vana att läsa även andra inlägg i samma blog. Vet ni varför? Jag vill inte vara så snar att bedöma folk att jag gör det efter att ha läst ett enda inlägg. Jag är inte förvånad över att ingen av de riktigt arga kommentatorerna har haft något att säga om mina andra inlägg. Det är bekvämt att stå fast vid en uppfattning som har bildat sig. Det är jobbigt att konfrontera sina egna åsikter.... Fnys!


Fridens. 

Av Ewa - 14 december 2010 16:47

.....de som kommenterar anonymt. Så bra uttryckt! Heja.


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< December 2010 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards