I min väska. Innehållet i min väska varierar beroende på vart jag ska och vad jag behöver och hur stor väskan är, men oavsett, så finns alltid dessa saker med: en mini-plånbok med alla mina kort + lite kontanter, nycklarna hem och den bok jag för tillfället läser.

*tråkigt ämne*

Fridens.

Efter att jag hade skrivit det senaste inlägget i natt, så surrade tankarna i huvudet och jag hade en stark obehagskänsla. Klockan var 1, men jag hade ingen lust att lägga mig förrän allt hade lugnat ned sig, så jag satte mig och läste i 2 timmar. Det var ändå svårt att somna och jag sov dåligt till klockan 11. Vaknade ledsen och orolig för fler påhopp när jag öppnade bloggen. Nu har jag i alla fall stängt kommentarsmöjligheten på just det inlägget. Om det skulle behövas, så kan jag ju blockera vissa IP-adresser.

Idag har jag tillbringat några dammiga timmar på övervåningen med att sortera in vilsekomna pocketböcker. I stället för att försöka få in de i de dubbla rader som redan är sorterade, så började jag helt enkelt på en "Ny omgång" från A till Ö. Det blev så bra så! Flera av CD-skivorna hade oxå förirrat sig, men de sorterade jag helt sonika in bland de som redan stod där. Sedan dammtorkade jag och jag undrar när vi senast dammtorkade där uppe..... *host host*  Det fanns 6 stycken illa medfarna krukväxter på övervåningen, men nu finns det endast 3. Vila i frid. Massor av vissna blad och så band jag upp de och stack ned stödpinnar för att sedan avsluta med en rotblöta. Efter den arbetsinsatsen var det inte fel med en dusch.

Vid 8-tiden i morse fick jag till slut erkänna att jag faktiskt är förkyld för jag var tvungen att ta nässpray för att slippa andas genom munnen. Jag kommer inte att åka till SATS i morgon, men däremot kommer Elin och jag att träffa Annie för att äta en långlunch inne i Stockholm.

Fridens.

Tredje advent.

.........på mitt inlägg "Minerad mark" och jag fick reaktioner. Det är ett väldigt känsligt ämne. Det jag inte hade väntat mig var personliga angrepp. Människor som bara har läst detta enda inlägg (av 2876 inlägg) och genast har sin uppfattning om mig fullständigt klar. Jag är hård och cynisk och jag vet inte vad det innebär att stötta någon och jag vet förmodligen inte hur man gör för att glädjas. Jag anklagas för personangrepp trots att inlägget är allmänt menat. Jag är inskränkt och känner ingen kärlek till mitt eget barn för då skulle jag inte ha skrivit det jag skrev.

Jag bör heller inte ha åsikter om det här eftersom jag inte vet något om det. Hur mycket vet ni om depressioner? Hindrar det er från att ha åsikter? Hur mycket vet ni om hur det är att ha varit sjukskriven i 10 år och sedan bli misstrodd? Se till att hålla tyst med vad ni tänker utifall att ni inte har varit i exakt min situation!

Jag verkar tro att min egen sjukdom och längtan efter hälsa är mer värd än dessa människors sjukdomar och längtan efter barn, men det går inte att gradera på det viset.

Jag blir anklagad för dubbelmoral och där håller jag faktiskt med.

Jag ångrar inte mitt inlägg och jag står för mina åsikter. Till skillnad från det som vissa av kommentatorerna skrev, så riktar jag mig inte till någon specifik person medan de kommentarer jag har fått har varit riktade direkt till mig.

Jag hävdar fortfarande att det går att diskutera detta ämne utan att för den skull ta upp det känslomässiga lidandet och att man inte behöver gå till personangrepp bara för att man tycker att någons åsikt är helt åt fanders.

Jag är förvånad, nej, jag är chockad över att man kan skriva sådana saker till en människa som man inte känner! Vad får ni ut av det? Det är klart att jag har tagit åt mig av kommentarerna för jag är inte som en gås som vattnet bara rinner av och jag har blivit ledsen och jag har blivit sårad. Känns det bra? Jag hoppas det för då har inte allt det här varit helt förgäves.

Från och med nu går det inte att kommentera det inlägget.

O-fridens.