Ordet kaos betyder väl ungefär att någonting har fått sådan proportioner att det inte längre är hanterligt? I den här delen av Sverige lär man sig aldrig och därför blir det kaos när snön kommer, men det konstiga är att det inte behöver komma särskilt mycket snö för att det ska bli kaos. I och för sig är ordet 'kaos', vid det här laget, missbrukat. Sverige ligger en bra bit norr om ekvatorn. Sverige ligger i den delen av världen som har fyra årstider varav vinter är den ena och har man vinter en period om året, så infaller den i november-februari. Varför blir man då alltid lika förvånad när det kommer snö under november-februari?? I Kiruna blir man inte förvånad över snö så här års. I Kiruna faller inte hela samhällen ihop därför att ingen plogar för i Kiruna vet man att det kommer snö så här års och därför ser man till att plogar och sandbilar står fix färdiga att användas. Inte ens efter kaoset i början av året - och då var det kaos i ordets rätta bemärkelse! - så har de lärt sig något utan står lika handfallna som vanligt. Jag blir så trött.....

Fridens.....

Igår tog jag den sista 30 mg-Cymbaltan ur en tablett-karta och upptäckte till min stora förvåning att det var den absolut jätte-sista tabletten över huvud taget som jag hade hemma! Inte bra. Jag har ätit mediciner under så många år att förutseendet sitter i märgen och jag har stenkoll på när det är dax att fylla på lagren, men samtidigt är jag tydligen inte mer än mänsklig vilket visade sig nu. Hur skulle jag göra? Jag skulle kunna hämta ut på apoteket i Stockholm, så vida jag kom iväg till SATS. Om inte, så kan jag promenera till Salem och hämta ut där. Att beställa över internet går alltid, men den här gången skulle det ta för lång tid (1 vecka) och jag törs inte chansa på att vara utan 30 mg-tabletterna nu när de äntligen har börjat få effekt tillsammans med 60 mg-tabletterna. Jag kom inte iväg till SATS och var inställd på en lång uppfriskande promenad och en möjlighet att få slippa ångesten. När jag drar upp rullgardinen, så ser jag att snön vrrrrräker ned. Verkligen vräker ned. Shitponfrit! Jag byltade på mig och gav mig iväg, men först fick jag sopa utetrappan om jag inte skulle göra samma vurpa som jag gjorde i februari...... Det var pudersnö och gick lätt att fösa undan. Annars är inte snöskottning ett alternativ för mig längre till följd av just februari-vurpan.

När jag började gå ut mot gatan, så var det småslirigt och jag sa åt mig själv att slappna av, att ANDAS och att bara ta det lugnt. När jag hade tagit mig nedför de 3 oskottade trapporna, så tyckte jag att det räckte med spänning för idag och sms:ade Pär för att be honom hämta ut Cymbaltan på vägen hem från arbetet och det gick han med på, gud ske lov! Att pulsa fram och tillbaka till Salem tedde sig plötsligt omöjligt. Oplogat så långt ögat kunde se och en massa obehagliga minnen från tidigare i år när snön låg meterdjup.

Det blev tur och retur Konsum vilket var tillräckligt besvärligt. Jag köpte 2 röd-vita amaryllisar och jag tycker nog att de är de finaste. Jag valde noga och såg till att båda exemplaren hade 2 synliga stänglar var. Påfyllning av mjölk och drickyoughurt, lussebullar till Elin och godis till Pär. Jag hade tänkt köpa till mig oxå, men när jag kände efter (vilket jag borde göra oftare, så att jag inte stoppar i mig av gammal vana), så upptäckte jag att jag inte var sugen på något. Ömäjsing! Men jag ville inte vara helt lottlös inför helgen, så jag gick till Kaffestugan och köpte småkakor till mig själv. Visserligen innehåller de både socker och stärkelse i form av mjöl, men jag mörkar det genom att lägga betoningen på att de inte innehåller konserveringsmedel eller färgämnen. Man ska ju tänka positivt, eller hur?   

Elin hade fått "Eclipse" i brevlådan, så vi såg den till lunch och jag tycker fortfarande att det är den bästa av Twilight-filmerna. Den är den intressantaste, tycker jag eftersom man får veta mer om det mesta. Igår såg hela familjen första HP-filmen och de är ju för söta i den! Hermione är sååååå söt och så Neville med sina runda kinder och så Snape, som visserligen inte är söt, men yngre och läcker på ett farligt sätt. Ikväll fortsätter vi med "Fången från Azkaban". "Den hemlighetsfulla kammaren" hoppar vi över för den är tråkig och jag har så svårt för Aragog och hans alla spindelbarn i Den Förbjudna Skogen. *ryser*

Det snöar.

Och det snöar.

Och det snöar.

Och så snöar det lite till. Det är ett julkort under tillverkning utanför fönsterna. Det blåser inte det minsta, så snön faller stilla och tyst. Jag blir lite frestad att gå ut och bara stå där i snöfallet och lyssna på tystnaden.......

Den där korta, snöpulsiga, sliriga och svettiga promenaden till och från Konsum gjorde underverk för mitt mående! Ingen ångest idag trots att den kritiska tidpunkten är inne och det är en sån makalös lättnad!!! Jag ska försöka komma ut en kortis i morgon oxå.

Fridens.   

DN skriver att sjukskrivningarna ökar igen och att det kan förklaras med att det är många av de utförsäkrade som kommer tillbaka till sjukskrivningskarusellen. Vari består nyhetsvärdet av detta? Det här hade vem som helst med en gnutta sunt förnuft kunnat räkna ut, men till dem hör inte Reinfeldt & Co. Han skröt om att sjukskrivningarna minskat med 100.000, men glömde att nämna att det var på grund av de 100.000 som hade utförsäkrats och nu är alltså cirkeln sluten då de kommer tillbaka till sjukskrivning. Vad har vunnits av detta? Hur många människor har inte behövt gå igenom den Prövning som jag går igenom nu och hela tiden vetat att de faktiskt inte fixar arbetslivet? Vilket satans slöseri med människoliv och resurser!!

Längst ned i denna o-nyhet står att läsa: 

"Enligt de sjukskrivningsregler som infördes av regeringen sommaren 2008 är maxgränsen för sjukpenning cirka 2,5 år, utom för den som är allvarligt sjuk. De som nu har återvänt till försäkringen kommer alltså att utförsäkras igen om 2,5 år om de inte ses som tillräckligt sjuka enligt regelverket."

Notera uttrycket "allvarligt sjuk". Det uttrycket är relativt och det är FK som avgör vad som räknas som allvarliga sjukdomar. När inte ens en kvinna vars kroppsdelar/organ (?) växer okontrollerat får sjukersättning vid första försöket, vem tusan är då allvarligt sjuk??! Det påminner om de amerikanska försäkringsbolagen som konsekvent nekar pengar till operationer eller behandlingar bara för att de inte vill betala för det. I försäkringsbolagens fall heter det att t.ex behandlingen är för experimentell, men här i Sverige heter det att man inte är "allvarligt sjuk". Olika namn på samma syfte: spara pengar. Äckligt, äckligt, äckligt!!!    

Det jag har att se fram emot när min Prövning är slut är förmodligen en ny period av sjukskrivning i 2,5 år tills det är dax att Prövas igen. FK-mannen upprepade flera gånger vid mötet november hur svårt det är att faktiskt få permanent sjukersättning. Och sedan undrar de varför människor tar livet av sig??!! Hur länge orkar man utsättas för den här behandlingen och misstron??

O-fridens.

Mina föräldrar. Ett småknepigt ämne eftersom mina föräldrar inte avslöjade så mycket om sig själva eller uppmuntrade till frågor. Det var helt galet och jag fick ibland höjda ögonbryn när det visade sig hur lite jag visste om mina egna föräldrar.

Min mamma hette Gullan och var den yngsta i sin syskonskara. Hon föddes 1924 och dog 1997. Jag vet att hon inte var från Kiruna, kanske från Dalatrakten, men jag är inte säker. Pappa hette Viktor och var den äldsta i en skara på 4 bröder. Han föddes 1924 och dog 1999. Jag tror att han var från Kiruna där jag sedan föddes. Jag tror att mamma en gång berättade att hon träffade pappa när han låg på sjukhus och var dödligt generad över att hon skulle ge honom en spruta i rumpan. Sjukhusromantik.....

Pappa arbetade på LKAB som bokhållare vilket innebar att han arbetade med löner och ekonomi. Mamma arbetade som sköterska på lasarettet.

Pappa tyckte om att vara igång och inte ens värk eller sjukdom gjorde att han satt hemma i soffan. Han jagade älg en gång om året, fiskade, byggde stugan. När jag gick sista året på gymnasiet, så hade han äntligen möjlighet att skaffa sig en jakthund, en jämthund vid namn Ajja. Det hade funnits en hund innan jag kom till världen som hette Jack. Jag har inte en susning om vad mamma verkligen tyckte om att göra eftersom jag fick intrycket av att när hon inte arbetade, så var det hushållsarbetet som aldrig verkade ta slut. Jag undrar lite var min konstnärliga ådra kommer ifrån och mitt språköra? De här anlagen finns hos flera av mina syskon, men jag såg inget av det hos mamma eller pappa. Varför?

Några år efter att jag, som sista ungen ur boet, flyttat hemifrån, så sålde dem det hyreshus som jag bott i hela mitt liv (det var pappa som varit med och byggt huset med 6 lägenheter i början av 60-talet) och flyttade till stugan i Poikkijärvi, några mil utanför Kiruna. Där bodde de under sommarmånaderna och resten av året bodde de i en lägenhet på Teneriffa.

Fridens.