......är ingen bra måndag för mig.    Det började redan i natt när jag lade mig vid halv 1. Varje gång som jag preciiiis höll på att somna in och slappnade av helt och hållet, så drog hostan igång. Varje gång. Efter 1 timme, som kändes som flera, så gick jag upp och tog en dos Cocillana-Etyfin och gjorde ett nytt försök att sova. När resultatet av medicinen lät vänta på sig, så flyttade jag över till soffan för att inte störa Pär som skulle upp till arbetet. I soffan lyckades jag somna i en mer halvsittande än liggande ställning, men jag har varit med om värre nätter. Jag väcktes av Elin vid 8-tiden som sa att hon och Pär strax skulle åka (han skulle skjutsa henne till en morgontid hos BUP) och då flyttade jag över till sängen. Elin kom hem och gick och lade sig och sov i 2 timmar utan att jag egentligen registrerade det, men Elin väckte mig igen halv 13 och då steg jag faktiskt upp. Ikväll ska jag vara förutseende och ta hostmedicinen ett par timmar innan jag lägger mig för natten.

För ett bra tag sedan köpte jag 2 vit-och-rödstrimmiga amaryllisar som skulle ha blommat lagom till jul hade jag tänkt mig. Jag tycker att amaryllisar är lätta; det gäller bara att inte vattna för mycket, så att de inte blir alltför långa och gängliga och att vrida de ett kvarts varv om dagen för att de inte ska börja luta. De här 2 överlevde inte. Antingen frös de på vägen hem trots att jag virade in dem i åtskilliga lager med papper eller så var de  ett par måndax-exemplar bägge 2. Den ena torkade ihop till ingenting medan den andra sköt fart och sedan föll ihop. Upp som en sol, ned som en pannkaka. Inga amaryllisar till jul. Suck. På julafton tittade jag avundsjukt på alla julblommor hemma hos svärisarna: amaryllisar och vitblommande julkaktusar och så hyacinter både högt och lågt.    När Elin och jag var till Konsum i lördags, så köpte jag ännu en vit-och-röd-strimmig amaryllis. En enda, men med 2 stänglar. Den står här på köksbordet och verkar må bra. Kanske var det så att det var för kallt i vardagsrummet? Hos oss är köket det varmaste rummet tack vare att marsvinen bor här. Jag kanske kan flytta amaryllisen när den verkligen visar att den kommer att blomma.

Fridens.

Min favoritplats. Det är så himla enkelt att skriva om för det är här hemma, mitt alldeles egna Paradis!

Vi har bott här i drygt 11 år nu och jag har flyttat för sista gången, det känns ända in i märgen! Vårt kök med 6 marsvin och som snart kommer att utsmyckas med nya köksmöbler. Badrummet med tvättmaskin och torktumlare. Elins rum. Den alltid smått stökiga hallen. Vardagsrummet som blev så vansinnigt bra sedan vi renoverade förra sommaren med en gosig hörnsoffa och en hel vägg fylld av filmer och en väggfast TV. Sovrummet där ingenting stör sömnen; fritt från datorer och TV-apparater precis som det ska vara och med en rullgardin som är så effektiv att det är som att sova i en säck. Övervåningen som mest är Pärs domän, men där alla våra böcker och CD-skivor finns och där vi brukar samla Vårat Gäng till middag några gånger om året.

Köksfönstret vetter mot en sluttning och har en stor hassel precis utanför. Så här års vimlar det av småfåglar som vi matar och en och annan ekorre och flera rådjur. De kommer tillbaka vinter efter vinter. Resten av året, när grönskan är frodig, så syns de inte lika bra . Vårt hus består av 4 lägenheter (föreningen består av 10 hus med 4 lägenheter i varje) och vi trivs med alla grannar. Det är makalöst tyst, lugnt och skönt här. På somrarna är föreningens ungar lite väl högljudda, men jag tycker att det är svårt att neka dem möjligheten att rasa av sig utomhus. De finns ett otal bra promenadvägar i Rönninge, på allt från 30 minuter till ett par timmar, med sjöar och små skogar. Det bor många hundägare här och de brukar inte vara ogina med att låta mig gosa med deras telningar...... Vi har nog Stockholmområdets trevligaste Konsum-butik med personal som jag hälsar på även utanför affären. En kort halvtimme med pendeltåg till Stockholm när det inte är vintertrubbel för SL vill säga. Enligt en undersökning, så bor jag i Sveriges tryggaste kommun vilket jag, rent känslomässigt, håller med om. Innan vi flyttade hit, så visste jag inte hur viktigt boendet var för mitt mående. Mitt Paradis.    

Fridens.