Det är rubriken på en av DN:s artiklar idag, torsdag. Är det verkligen jakten på den perfekta julen som gör oss sura? Har svensken inte mer självförtroende eller mer självkänsla än så? Går vi verkligen på snacket om Den Perfekta Julen?  Jag vill gärna tro att svensken har mer integritet än så. Jag har det i alla fall. Det finns 2 anledningar till att jag inte längre gillar julen lika mycket som jag gjorde tidigare och den ena anledningen är att pappa dog på självaste julafton och att jag blir på dåligt humör av att försöka värja mig från hysterin. Jag har min uppfattning om julen klar och det ska vara så enkelt som möjligt och med så lite tjafs som möjligt som med stora delar av mitt liv. Om jag verkligen ska lyckas värja mig från all press och stress, så ska jag aldrig gå utanför dörren och jag kan inte ens starta internet. Man kan välja om man vill gå med i Jakten På Den Perfekta Julen eller inte. Välj din egen jul i stället och dra upp mungiporna, vettja!    

Fridens.

Min första kyss. Den första kyssen fick jag av M och den var bara konstig eftersom jag var konstig och osäker på allt som hade med M att göra.

Fridens.

....av turerna i "Minerad mark"-inlägget, så kan ni läsa en publicerad kommentar i inlägget "Det går inte att jämföra lidande". En kommentar som inte har med inlägget att göra, men som jag ändå väljer att publicera eftersom jag tycker att alla åsikter ska få komma fram. Jag har läst mer än ett inlägg av bloggen från denna kommentator och det är tydligt att hon mår dåligt av sin situation och det är ingenting jag känner skadeglädje över. Det kan jag lova! Det tråkiga är att hon väljer att ta ut sin frustration på mig vilket gör att även jag mår dåligt, men det är kanske hon skadeglad över?

O-fridens.