Igår åt jag en portion hemlagad risgrynsgröt med lite socker, kanel och fullfet mjölk. En stund senare drack jag te och åt en av Elins nybakade lussekatter med många russin i. Det blev en hel del kolhydrater. Resten av dagen mådde jag inte bra. Jag var matt och mådde små-illa och åt därför ingen middag. Pär föreslog att det kunde ha med kolhydratintaget att göra, men jag sa att jag inte trodde det. Jag brukar inte vara så känslig. Framåt 23-tiden kände jag att jag måste äta något om jag inte skulle svimma eller fortsätta att må illa. Jag åt 2 Mini Baby-bel och en drickyoughurt. Det var som att balansen rättade till sig och kroppen sa "Aahhh..." och jag började snabbt må bättre. Nu är jag säker på att Pär hade rätt: min kropp är inte van vid den mängden kolhydrater och framför allt, så tycker den inte om det! På julafton kommer jag inte att äta risgrynsgröt som jag brukar göra för jag vill ju inte må tjyvens hos svärisarna.

Fett-fridens!

Den här månaden dvs december 2010. Jaa..... Vintern kom på allvar och det blev vitt, vitt, vitt. Jag har varit dålig på att träna och har bara fixat några promenader. En lunch med Annie och Elin. Ännu ett möte med Af-damen och Af-psykologen. Jag har städat för sista gången i år. Det är december månad så långt. Om den resterande månaden kan jag bara skriva vad jag har planerat och det är ett frisörbesök och ett sista möte för året med Af-psykologen. I almanackan har jag även antecknat året sista mätning för att se om ytterligare centimeter av mig själv har försvunnit. Den 24:e är det julafton som vi tillbringar hos mina svärisar i Stockholm. Likaså nyårsafton. Jag lyckades klara hela hösten utan att bli förkyld fram till just december. Jag skrev ett opersonligt, dvs inte riktat till någon enskild person, inlägg om fertilitetsbehandlingar och fick, för första gången sedan jag började blogga, riktigt elaka kommentarer. Ett citat av rollfiguren Vincent Grey från serien "Vem dömer Amy?": Om man bara överlever barndomen, så har man någonting att skriva om.  O ja!

Fridens.