Jag är kvinna. Jag är fortfarande fertil. Jag har ett barn och vill inte ha fler. Anledningen till att jag faktiskt har ett barn är att det bara blev så, men jag har aldrig haft ett behov av att fortplanta mig själv.Jag har åsikter om det verkligen är en rättighet att få barn. Detta är minerad mark.
Jag har ingen som helst aning om hur det är att inte kunna få biologiska barn. Jag kan omöjligt sätta mig in i den plåga som det kan innebära. En längtan som kanske aldrig blir uppfylld. Jag tänker heller inte ge mig in i den delen av debatten. Jag har endast åsikter när det gäller om verkligen alla som vill ha barn ska få barn.
Är ofrivillig barnlöshet verkligen en sjukdom som skall finansieras med skattemedel? (Jag läste att det finns ett förslag om just detta, men jag kan inte hitta den artikeln i skrivandets stund.) Jag tycker inte det. Om man inte kan få biologiska barn, så är det kroppens sätt och naturens sätt att säga att det inte är tänkt så. Barn är ingen rättighet. Det finns inget som säger att bara för att man är i viss ålder och känner längtan efter ett barn, så är det meningen att man ska få det. Den grundläggande funktionen med fortplantning är att vår art skall överleva och med tanke på hur många vi är på detta lilla klot, så har vi lyckats över förväntan.....
Om människan inte hade varit nyfiken av sig och hela tiden strävat efter att komma framåt, så hade hon heller inte upptäckt att det går att mixtra med naturens gång. I så fall hade alla ofrivilligt barnlösa förmodligen lidit i tysthet och det hade inte klassats som en sjukdom. Nu kan vi tack vare nyfikenhet donera både sperma och ägg och även embryon! Jag tycker inte om det här. Det är allt utom naturligt.
De människor som faktiskt väljer att inte skaffa barn ses av andra som skrämmande, sjuka och som ett hot. Varför vill de inte göra det som anses vara naturligt för människan? Kanske för att de kan se att det finns tillräckligt många av oss. Kanske för att de är modiga nog att se sina egna begränsningar för gudarna ska veta att alla inte passar som föräldrar!
Idag har DN 2 artiklar i detta ämne. I den första är det ett par som hade barn sedan tidigare, i varsitt tidigare förhållande, men som "ville ha en sladdis". Särskilt i fall som dessa tycker jag att man definitivt ska finansiera fertilitets-behandlingarn själv eftersom man ju redan har fortplantat sig. Varför ska man ha nya barn i varje nytt förhållande??! I den andra artikeln anser en läkare att "även kvinnor över 40 år borde få chansen att få barn". Varför? Visserligen är en 40-årig kvinna idag inte lika gammal och sliten som för 40 år sedan, men biologin anser ändå att när kroppen har nått en viss ålder, så är det inte meningen att man ska fortplanta sig. Varför ska vi mixtra med det bara för att vi kan? Eller är det någon sjuk inställning om jämställdhet eftersom mannen kan fortplanta sig så länge han själv bara orkar? Vad är det som är så fel med att välja? Karriär eller barn. Varför anser man att det är en rättighet för varje människa att få precis allt?
Fridens.
margus
8 december 2010 17:13
Jämställdhetskrav KAN vara ett av skälen till varför samhället "jobbat på saken", men kanske inte kvinnans jämställdhet. Tror snarare att det är MANNENS krav på detsamma - i förhållande till de män som får barn 'automatiskt'... Så cynisk är jag. Men så har vi det här med nativiteten också, förstås. Den som önskas öka i Sverige.
Instämmer helt i ditt resonemang om att det 'inte var meningen' när det inte blir. Det ÄR INGEN RÄTTIGHET för alla att få barn, det är något man FÅR och då kan vara tacksam över.
Tänker för övrigt likadant om kraven på bordeller (som dyker upp ibland). Män som köper kvinnor/barn för sina egna behov menar att de har rätt till sex. Det är också något som förunnas oss i lyckligaste fall - att få kärlek av någon annan. Ojojoj... lång kommentar idag.
http://margus.bloggplatsen.se
Ewa
8 december 2010 17:38
Tack för ditt instämmande!
Anna
8 december 2010 17:16
Nej, jag tycker att du har fel. En fungerande livmoder och fungerande äggstockar mm är väl lika mycket en självklarhet som att man ska få ha fungerande näsa eller fungerande fingrar. Om man föds med förlamade fingrar, är det naturens sätt att säga att det ska vara så, och att man därför inte ska göra något åt saken?
Vilket trams. Såklart man ska fixa människor så att de funkar om de är trasiga.
http://www.vangrind.se
Ewa
8 december 2010 17:42
Att operera en icke fungerande livmoder eller äggstockar eller fingrar för den delen är en sak, men att se till att man får det man vill ha trots att naturen satt stopp är en helt annan sak.
Alla får tycka det de vill, men säg inte att jag har fel. Jag har rätt till min åsikt även om den inte stämmer med din.
Jessica
8 december 2010 17:47
I så fall tar jag för givet att du tackar nej till onaturliga cancerbehandlingar (det är ju kroppens och naturens sätt att utplåna en människa), onaturliga allergimediciner (det är ingen mänsklig rättighet att komma levande ur ett allergianfall), onaturliga p-piller (kroppen och naturen får avgöra om det ska bli några barn) o.s.v Det är ju inte naturligt att tillsätta olika ämnen i kroppen bara för att bli frisk, varför är det en rättighet att överleva precis allt? Eller är det någon slags sjuk inställning om att sjuka människor ska leva länge, bara för att friska kan göra det?
Jag inbillar mig inte att du kommer att fundera över om jag har rätt, för jag tycker att du har helt fel så vi står nog för långt ifrån varandra. :-)
Ha det gott!
Ewa
8 december 2010 20:40
Läs mitt svar på PL:s kommentar!
Dog
8 december 2010 19:19
Jag håller med Ewa. Det är helt fel att hjälpa 40-åriga tanter att få barn (jag är själv gubbe så hugg nu inte på "tant" :-)
Det sänder fel signal. Istället för att med tekniska hjälpmedel tvinga fram barn så borde staten driva informationskampanjer om hur snabbt risken för komplikationer ökar hos mödrar med åldern och hur fort spermiekvalitén avtar hos männen.
Alla dessa prover, tex för Downs syndrom, som görs för tanter och gubbar behövs ytterst sällan för unga. Riskerna är helt enkelt för låga för att det ska finnas någon anledning. Det om något visar tydligt hur knäpp hela grejen är.
Dra in stödet till allt detta så blir det nog fart i stugorna i lägre och mer hälsosamma åldrar.
Det är ingen rättighet att bete sig som ett barn i 40 år och sen be pappa staten att fixa biffen när man kommer på att man vill ha barn.
Ewa
8 december 2010 20:15
Så kan man oxå se på det hela!
PL
8 december 2010 19:41
Hej,
Vet du vad mer som inte är naturligt? Insulin till diabetessjuka, hörapparater till hörselskadade, proteser till de som förlorat en kroppsdel, cancermedicin till cancersjuka, vaccin, rullstolar, alvedon, plåster av plast, pacemakers, höftledsoperationer...
Vill du att jag ska fortsätta? Alla de sakerna är onaturliga men vi har tillgång till dem tack vare vetenskapen. Varför ska barnlösa vara just de som inte ska få hjälp? Det finns många unga par som behöver hjälp för att få barn, varför ska de förnekas detta?
Du får ha din åsikt, men jag anser att den är precis lika hjärtlös som att neka hörselimplantat till ett barn med motiveringen att "det är faktiskt inte naturens mening att du ska höra".
Ewa
8 december 2010 20:39
Jag förstår att det låter som om jag dömer i stil med Jehovas Vittnen att är du sjuk, så är det guds sätt att straffa dig. Du är barnslös eller har diabetes för att du har syndat. Det är ju inte så jag menar det.
När det gäller de fertilitetsbehandlingar som nämns i artikeln, så handlar det om någon annans donation. När det gäller höftledsoperationer och pacemaker, så krävs ingen donation för att operationen ska kunna genomföras, för att man ska kunna bli frisk. Onaturligt eller ej. När det gäller just cancer t.ex leukemi, så handlar det om dontion av benmärg, men om det inte finns benmärg som matchar, så är det kört. Övriga organdonationer kan genomföras om någon annan har dött, men organdonatorn har inte dött i syfte att någon annan ska få t.ex hjärtat.
Det är möjligt att jag spårar ur i mitt försök att förklara mina åsikter.
L
8 december 2010 20:06
Och förresten, bara som information, så finansieras redan IVF och andra fertilitetsbehandlingar med skattemedel. Hur många behandlingar, dvs försök, barnlösa erbjuds varierar mellan landstingen, men alla erbjuder det.
Ewa
8 december 2010 20:13
Tack för upplysningen.
Minnie
8 december 2010 20:26
Blir så förbannad när jag läser era inlägg om att et blir nog fart i stugorna om man drar in finansieringen av Ivf.. Jag är född med dåliga ägg! jag har försökt få barn i 10 år. Skall jag då inte få hjälp tycker ni? Jag är över 40+ nu och har fortfarande inte lyckats. Jag har även betalat verenda krona över 175000 kr. Inte en spänn har jag fått från staten. Ni som skriver o tycker så mycket ni har säkert barn själva eller så tycker ni bilar och karriär är roligare. Jag längtar efter ett barn och jag kommer förmodligen inte lyckas och då vill jag hellre ligga i jorden än leva ett liv som barnlös..För mig o många andra så betyder ett barn allt..
Ewa
8 december 2010 20:46
Jag tycker att din situation är sorglig, men, som jag skrev i inlägget, jag vill inte ge mig in i den känslomässiga delen av barnlöshet.
Jag tycker ändå inte att barn är en rättighet hur mycket man än längtar efter det och jag anser att man ska bekosta det själv.
Svea
9 december 2010 11:45
Med tanke på att aborter finansieras med skattemedel så tycker jag inte att det är särskilt upprörande att fertilitetsbehandlingar också gör det.
Det jag vänder mig emot är svenska statens förmynderi i denna fråga. Det är synd att kvinnor över 40 ska tvingas resa utomlands, exempelvis till Finland, för äggdonation. Detta borde även tillåtas i privat regi i Sverige precis som i många andra länder.
För övrigt önskar jag Minnie lycka till!
Jenny
11 december 2010 12:10
Ditt inlägg och din okunskap gör mig riktigt bedrövad. Du har verkligen inte den blekaste aning vad du talar om. Du säger i början av ditt inlägg att du inte tänker ge dig in på den känslomässiga delen i denna debatt, men det gör du vare sig du själv vill eller inte.
Jag lider av en sjukdom som innebär att mina äggledare är ur funktion, jag är endast 30 år gammal. Om du får som du vill så ska jag alltså vara barnlös hela mitt liv, och aldrig få uppleva den glädjen? Min man är frisk, ska han inte heller få barn för att han valt att leva med mig? Vi betalar tillsammans ca 20 000 kr varje månad i rena skattepengar. Jag tycker inte att det är mer än rätt att vi får en liten ynka del tillbaka av dessa för att få vår familj som vi alltid drömt om!
Ewa
11 december 2010 12:34
Adoptera.
Sanne
11 december 2010 12:20
Tack för ditt inlägg, Ewa!
Jag är kvinna, 40+, barnlös. Har inte haft turen att träffa en möjlig far.
Nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det får inte hindra en från att se allt som ändå finns, och är gott i livet. Släkt och vänner och allt annat som faktiskt betyder något.
Jag håller med dig, att "skaffa" barn är ingen mänsklig rättighet. Livet kan bli bra ändå.
Ewa
11 december 2010 12:33
Tack för ditt stöd!
Jenny
11 december 2010 13:49
Tack för din "varma" kommentar till mitt inlägg.
Adoption kommer det inte att bli då vi ska påbörja vårt första ivf-försök om några veckor. Tar det mer än 3 försök kommer vi förmodligen fortsätta försöka och då betala själva. Både jag och min sambo är i övrigt friska så vi har mycket stora chanser att lyckas.
Jag ser fram emot den dagen jag är gravid med vårt barn,att få uppleva allt från att känna sparkarna i magen, till förlossningen. Det ska bli underbart och få ligga där på BB men vår alldeles egna lilla bebis vid bröstet.
Jag är otroligt tacksam över den hjälp och stöttning vi får, både från sjukvården och vår familj och vänner. Tacksam att ingen av dem är så hård och cynisk som du.
Hoppas inte någon av dina närmaste behöver gå igenom det jag och min man gör. Antar att dom inte kommer få mycket stöd av dig iallafall.
Ha en god jul och gläds åt att du själv aldrig varit i närheten av att behöva gå igenom något sådant, om du nu kan glädjas?
Ewa
11 december 2010 13:52
Gå inte till personangrepp. Det är så....meningslöst.
Låt även bli att döma mig efter ett enda av mina inlägg eftersom du inte vet någonting om mig.
Vi tycker olika, det är allt.
Jenny
11 december 2010 14:07
Självklart har du rätt att tycka som du gör, men du kan inte publicera ett inlägg som detta och inte tro att det ska väcka starka känslor.
Nu är inte jag en av dina läsare utan hittade hit av en slump, så du har rätt, jag vet inget om dig. Men vad vet du om alla de människor som du egentligen faktiskt skriver om här?
För mig kändes det som ett enormt personangrepp med det korta och vassa ordet du svarade mig med när jag bjöd på en bit av mig här i din blogg.
Ewa
11 december 2010 14:18
Naturligtvis väntade jag mig reaktioner. Inlägget heter inte "Minerad mark" utan anledning.
Det som du och andra ofrivilligt barnlösa går igenom är fruktansvärt jobbigt, psykisk tröttande, stressande, kanske till en viss del kränkande och jag har ingen möjlighet att ens försöka sätta mig in i vad du går igenom. Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig kallt och hårt, men jag vill faktiskt inte ge mig in i den känslomässiga delen av just den här anledningen; det leder till onödiga personangrepp. Det stämmer oxå att det är ett ämne som det är svårt att inte bli känslomässigt inblandad i och det är därför jag medvetet uttryckte mig krasst i inlägget.
Lycka till och jag hoppas att du får det du längtar så mycket efter!
ettvanligtliv
11 december 2010 17:43
Vilket otroligt inskränkt och onödigt inlägg! Det verkar som om du inte har någon sympati över huvud taget. Om du känner någon som helst kärlek till ditt eget barn hade du inte skrivit något så hemskt. Du borde förstå hur stor längtan efter en egen familj kan vara. Rättvisa borde vara att människor som kämpar, längtar och väntar ska få barn, medans känslokalla människor borde vara utan.
http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Ewa
11 december 2010 17:57
Alla längtar vi väl efter något och den längtan är lika stor oavsett vad den gäller.
Jag skriver till dig som jag skrev till Jenny: inga personliga påhopp eftersom du inte känner mig.
ettvanligtliv
11 december 2010 19:41
Genom ditt inlägg har du hoppat på otroligt många kvinnor och män som mår dåligt och kämpar varje dag för att få det du har idag. Självklart får du en massa kritik tillbaka. Du stampar på något som vi lever med varje dag och som är HÖGST personligt.
Du säger att du förstår vad det innebär att längta, men hur kan du då skriva något så stötande? Även personer som har svårt att få barn förtjänar att få det. Det handlar om att få skapa ett liv och en familj. Hur kan det vara svårt att förstå? Tänk dig den glädjen du får av ditt barn. Varför ska inte jag också få det bara för att vi har det lite svårare än genomsnittet? Vem är du att få ha åsikter om det? Du som inte vet hur det är.
http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Ewa
11 december 2010 21:25
Jag hoppas att du läser det här svaret.
Jag har en evig längtan och det är att få bli frisk. Att få slippa depressioner, ångest och ont i lederna. Jag kämpar med detta varje dag. Jag ser inget ljus i slutet av den tunneln. Jag prövas just nu av både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen eftersom de inte tror att jag är sjuk trots att jag har kämpat med detta i mer än halva mitt liv. Har någon någonsin ifrågasatt din sjukdom? Har du någonsin blivit misstrodd och blivit kallad arbetsskygg?
Jag VET vad det är att längta även om jag inte längtar efter samma sak som du. Jag är inte kärlekslös gentemot min dotter som förresten blev väldigt upprörd när hon fick höra vad du har skrivit. Mitt liv är inte glass och ballonger bara för att jag råkar ha ett barn. Du har läst ett enda av alla mina inlägg (jag har bloggat i nästan 4 år) och tror att du kan kalla mig för vad som helst! Jag tycker att det räcker med att konstatera att vi tycker olika och att du tycker att min åsikt är uppåt väggarna, men låt bli smutskastningen innan du har mer på fötterna.
ettvanligtliv
11 december 2010 21:33
Jag förstår inte hur du resonerar, speciellt när du själv går igenom något jobbigt som kräver hjälp utifrån. Din sjukdom och längtan är inte mer värd än min. Menar du att du ska få hjälp och förståelse från omvärlden för att kunna leva det liv du önskar men inte jag? Du verkar ha sån dubbelmoral.
Allt det i grunden handlar om är rätten att få leva det liv man önskar. I ditt fall är det att bli frisk och få ersättning så att du kan leva drägligt. I mitt fall är det att få skapa en familj och uppleva samma glädje som de flesta andra. Det är det du stampar på när du skriver sånna här hemska inlägg. Jag skulle väl aldrig skriva att långtidssjukskrivna inte ska ha rätt till hjälp. Allt jag begär är att du sätter dig in i situationen innan du skriver kränkande inlägg om sådant du inte förstår.
http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Ewa
11 december 2010 22:12
Nu lägger jag ned det här.
Det är meningslöst.
Ewa
11 december 2010 22:14
Jag förstår.
Jag uppskattar att du inte går till personangrepp.
Det här inlägget går inte att kommentera.
