Jag läste nyss ett inlägg hos Sara och mina tankar har svårt att släppa det. Jag tänker på dig och dina marsvin, Sara!

Jag har alltid haft svårt att stå ut med djurplågeri, men sedan vi skaffade marsvin, så är jag, på gränsen till, överkänslig. Djuren väljer inte att komma till oss. Det är VI som väljer att ta dem till oss. Eftersom det är vi - människor med en fri vilja - som väljer, så är det vi som har ansvaret och har vi väl tagit på oss ansvaret, så är det bara att fullfölja det. Om vi inte kan eller vill, så får vi ta en annan sorts ansvar genom att se till att djuren kommer till ett ställe där de får det bra. Om vi inte kan eller vill, så är INTE alternativet att sluta ta hand om dem, att bara låta dem sitta i sina burar (just det här handlar om marsvin) utan mat, färskt vatten eller allmän omsorg. Om man kan göra en sådan sak utan att själv må skit, så är man illa ute; då mår man inte bra. Då har man en massa skruvar lösa. Då är man ett svin!

Personligen får jag dåligt samvete om jag tillbringar hela dagar i något annat rum än köket för då håller jag ju inte mina marsvin sällskap.

Nu ska jag promenera av mig min ilska och sorg.

Fridens. 

Min hjärtegris, Tösen som jag var tvungen att avliva för nästan 8 månader sedan och som jag fortfarande saknar....

Det ÄR roligt att rita igen!

Jag är nästan tillbaka på LKHF igen.

Jag fortsätter med min choklad & lässtund.

Det var skönt att stanna inomhus idag.

Fridens.  

+1 grad och ett lätt, men stadig snöfall. Jag väljer att inte promenera idag. Jag känner mig allmänt frusen och det verkar vara så ruggigt ute.   Jag har gjort en kanna te (vicken överraskning!). Tvättmaskinen tvättar handdukar. Elin kom iväg till skolan. Grisarna har fått sitt. Frid råder. Nu ska jag stänga av datorn och plocka fram block och pennor, så att rit-tarmen får sitt lystmäte!

Fridens.   

Orken ÄR tillbaka!

Dagens promenad.

Elin introducerade Muse för mig.

Weledas dusch & lotion - Wildrose.

Baconsallad enligt LKHF - smaskens!

Fridens.

20 minuters promenad till apoteket för att inhandla magmedicin till Elin; Insider Brus (80 pix!). Sedan 45 RRRRRRRRASK promenad hem - härligt! Bitvis blåste det svinkallt, men om jag hade medvind, så blev det rena skjutsen. Det är endast 1 ynka plusgrad idag och det små-snöar. Mulet och mörkt. Medan jag promenerade kände jag att NU - dj-r i min lilla låda - är jag frisk igen efter 2,5 månad! Orken är absolut tillbaka!   Det innebär oxå att nu kan jag börja pressa mig själv i uppförsbackarna igen. Hm...

I natt hade jag ännu en herr-dröm. En trevlig sådan. Det var en skolkompis från grundskolan den här gången, men i drömmen var han naturligtvis vuxen. Jag minns den här killen, M, från lågstadiet och jag har ett speciellt minne oxå. Vi gick i trean och var bänkkamrater. Vår fröken hade fyllt en normalstor plasthink med vatten och vi fick i uppgift att gissa hur många liter det var. M gissade på 4 eller 5 liter medan jag gissade på 14 vilket fick honom att skratta åt mig. "14 liter? Ä'ru inte klok??!" Vi hade skrivit våra gissningar på lappar som fröken samlade in. Sedan mätte hon upp hur många liter det var och kollade på lapparna vem som var närmast. Jag minns inte nu hur många liter som hinken rymde, men jag minns att jag var närmast.   Då slutade M att flina. Jag har alltid haft en förmåga att kunna uppskatta volym eller avstånd och jag har fått det från pappa. "Ögonmått" som han kallade det.

Om en stund ska jag steka några prinskorvar tillsammans med 2 ägg och så den sedvanliga kannan te. Efter det är det dax för onsdags-städning av buren och sedan ska jag duscha. Häpp!

Fridens.

Rit-lusten är ÄNTLIGEN tillbaka!

Vi har gjort en stor beställning med block och pennor från Artistica för firmans räkning (korttillverkning).

Dr Levaxin sade att jag såg pigg ut - det var trevligt att höra.

Just nu mår jag riktigt bra - helt och hållet.

Jag fortsätter med att läsa varje kväll och fortsätter att komma i säng runt midnatt.

Fridens.

.....varför "Suckarnas bro" i Venedig har fått just det namnet? De dödsdömda fångarna fördes över den bron till fängelset och drog därmed sin sista suck! Så'nt är kul att veta, tycker jag.

Fridens.

Det var åter igen dax att kontrollera sköldkörteln, så jag tog pendeltåget kvart över 9 i morse mot Centralen och bytte till tunnelbanan mot Stadion. Det var i sluttampen av morgonrusningen vilket innebar mer människor än jag är van vid eller trivs med att röra mig bland. Många ljud. Starka volymer. Bullrigt. På pendeltåget pratades det både människor emellan och i mobiltelefoner. Jag hade svårt att koncentrera mig på min bok. Jag försökte slumra lite eftersom jag var trött. Efter ett tag tog jag fram MP3:n och pluggade in lurarna, men jag fick ha ganska högt för att musiken skulle höras över alla andra ljud och det kändes inte bra; inte det minsta vilsamt. När jag kom ned till tunnelbanan fick jag höja volymen ytterligare, men väl inne i vagnen, så kunde jag sänka igen. Att promenera längs Valhallavägen till Sophiahemmet en tidig förmiddag är INTE trevligt. Mycket och tung trafik. Isch! Inne på Sophiahemmet var det lugnt och skönt. Dr Levaxin tog ett lätt stryptag för att känna om sköldkörteln hade förändrats sedan sist, men det hade den inte, så vi kom överens om att jag fortsätter med nuvarande dosering och att vi ses i april igen och sedan gick jag till labbet för att lämna prover. Där var det oxå stilla. En stunds lugn och ro innan en sköterska stack mig i armen för att fylla ett rör med mitt dyrbara blod. Ut i trafiken igen och ned i tunnelbanan lagom till ett tåg tillbaka till Centralen där jag kom lagom till ett pendeltåg - råflyt. På pendeltåget hem var det nästan tomt och de få passagerarna satt mest och läste, så även jag kunde koncentrera mig. Skönt! Vilken lisa att komma hem till lugna och hyfsat tysta Rönninge!

Ju längre tid jag har varit hemma dvs inte arbetat desto känsligare har jag blivit för stress, men även för bullriga miljöer och det är buller-känsligheten som är jobbigast. Det är oftast jag och marsvinen och visserligen pratar och piper dem, men jag kan inte säga att de är bullriga. De tider jag promenerar är det sällan mycket trafik eller många människor. När Elin och Pär kommer hem från sina respektive bullriga miljöer, så är deras volymer uppskruvade och jag får nästan alltid be dem att sänka rösterna. Kontrasterna blir för stora! Ibland är jag frestad att stoppa in öronproppar för att slippa tjata om att jag tycker att de skriker. Jag börjar känna mig som en överkänslig drivhusblomma som inte tål något!

Elin är hemma idag. Hon mår allmänt dåligt. Ont i magen (början till magkatarr?) och smårosslig. Vi skulle ha träffat BUP-läkaren idag, men jag lämnade ett meddelande om att jag vill att han ringer oss hemma i stället. Pär fixar veckohandlingen på Konsum själv eftersom det är så lite; jag är i vanlig ordning spak efter att ha tömts på blod.

Det finns en period, det kan handla om en enda dag eller till och med en enda stund, varje vår och höst när jag upplever det som att det lika gärna kunde vara den andra årstiden. Idag t.ex JUST NU t.ex Det är molnigt, torrt, varken varmt eller kallt, träden är kala och det är på väg att mörkna - det kunde lika gärna vara i början av mars. Just idag har solen varit framme för första gången på flera dagar - vilket lyft!

Det suger VÄLDIGT i rit-tarmen!  

Fridens.