Rit-lusten är ÄNTLIGEN tillbaka!

Vi har gjort en stor beställning med block och pennor från Artistica för firmans räkning (korttillverkning).

Dr Levaxin sade att jag såg pigg ut - det var trevligt att höra.

Just nu mår jag riktigt bra - helt och hållet.

Jag fortsätter med att läsa varje kväll och fortsätter att komma i säng runt midnatt.

Fridens.

.....varför "Suckarnas bro" i Venedig har fått just det namnet? De dödsdömda fångarna fördes över den bron till fängelset och drog därmed sin sista suck! Så'nt är kul att veta, tycker jag.

Fridens.

Det var åter igen dax att kontrollera sköldkörteln, så jag tog pendeltåget kvart över 9 i morse mot Centralen och bytte till tunnelbanan mot Stadion. Det var i sluttampen av morgonrusningen vilket innebar mer människor än jag är van vid eller trivs med att röra mig bland. Många ljud. Starka volymer. Bullrigt. På pendeltåget pratades det både människor emellan och i mobiltelefoner. Jag hade svårt att koncentrera mig på min bok. Jag försökte slumra lite eftersom jag var trött. Efter ett tag tog jag fram MP3:n och pluggade in lurarna, men jag fick ha ganska högt för att musiken skulle höras över alla andra ljud och det kändes inte bra; inte det minsta vilsamt. När jag kom ned till tunnelbanan fick jag höja volymen ytterligare, men väl inne i vagnen, så kunde jag sänka igen. Att promenera längs Valhallavägen till Sophiahemmet en tidig förmiddag är INTE trevligt. Mycket och tung trafik. Isch! Inne på Sophiahemmet var det lugnt och skönt. Dr Levaxin tog ett lätt stryptag för att känna om sköldkörteln hade förändrats sedan sist, men det hade den inte, så vi kom överens om att jag fortsätter med nuvarande dosering och att vi ses i april igen och sedan gick jag till labbet för att lämna prover. Där var det oxå stilla. En stunds lugn och ro innan en sköterska stack mig i armen för att fylla ett rör med mitt dyrbara blod. Ut i trafiken igen och ned i tunnelbanan lagom till ett tåg tillbaka till Centralen där jag kom lagom till ett pendeltåg - råflyt. På pendeltåget hem var det nästan tomt och de få passagerarna satt mest och läste, så även jag kunde koncentrera mig. Skönt! Vilken lisa att komma hem till lugna och hyfsat tysta Rönninge!

Ju längre tid jag har varit hemma dvs inte arbetat desto känsligare har jag blivit för stress, men även för bullriga miljöer och det är buller-känsligheten som är jobbigast. Det är oftast jag och marsvinen och visserligen pratar och piper dem, men jag kan inte säga att de är bullriga. De tider jag promenerar är det sällan mycket trafik eller många människor. När Elin och Pär kommer hem från sina respektive bullriga miljöer, så är deras volymer uppskruvade och jag får nästan alltid be dem att sänka rösterna. Kontrasterna blir för stora! Ibland är jag frestad att stoppa in öronproppar för att slippa tjata om att jag tycker att de skriker. Jag börjar känna mig som en överkänslig drivhusblomma som inte tål något!

Elin är hemma idag. Hon mår allmänt dåligt. Ont i magen (början till magkatarr?) och smårosslig. Vi skulle ha träffat BUP-läkaren idag, men jag lämnade ett meddelande om att jag vill att han ringer oss hemma i stället. Pär fixar veckohandlingen på Konsum själv eftersom det är så lite; jag är i vanlig ordning spak efter att ha tömts på blod.

Det finns en period, det kan handla om en enda dag eller till och med en enda stund, varje vår och höst när jag upplever det som att det lika gärna kunde vara den andra årstiden. Idag t.ex JUST NU t.ex Det är molnigt, torrt, varken varmt eller kallt, träden är kala och det är på väg att mörkna - det kunde lika gärna vara i början av mars. Just idag har solen varit framme för första gången på flera dagar - vilket lyft!

Det suger VÄLDIGT i rit-tarmen!  

Fridens.