Elin klarade övergången mellan lov och skoldag med glans och helt ångestfri!

Det blev en mycket skön läs & sovstund i soffan.

Efter en vecka är jag fortfarande tok-nöjd med klippningen.

Läslusten håller i sig.

Våra marsvin. Igen och igen och igen och igen...... Alltid!

Fridens.

Stämningen mellan Pär och mig är annorlunda. Annorlunda på ett positivt sätt. Det sura gnabbet är borta. Han har helt slutat med spydiga kommentarer om vad jag äter vilket gör att jag är mycket mer avslappnad vilket i sin tur gör att jag mår allt bättre vilket I SIN TUR gör att jag uppskattar honom mer. Vi har alltid kramats och pussats varje dag, men numera känns det som att han verkligen tycker om mig igen oavsett hur mycket jag väger. Det är en skillnad som är svår att sätta ord på, men som känns tydligt.

Är det verkligen så enkelt som att jag fick bekräftelse, från 2 olika läkare och 1 kurator, på att det INTE var acceptabelt att Pär höll på som han gjorde samt att jag sa ifrån; JAG har ansvar för MIN hälsa? Vi har egentligen inte pratat om den här förändringen. Jag har helt enkelt ingen lust att analysera och rota i varför han ändrade sitt sätt så tvärt. Kanske är det bara jag som upplever den?

Den här positiva ändringen påverkar även mina drömmar! Det tog ett tag innan jag upptäckte att mina drömmar hade ändrat karaktär och blivit mer positiva. När jag tidigare drömde om Pär eller andra Manliga Godbitar, så var det alltid samma sak: jag jagade dem för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Jag nästan TIGGDE om att de skulle uppskatta mig som kvinna trots övervikt. Nu är drömmarna tvärtom! Jag behöver inte längre jaga någon utan de söker upp mig och jag mår så himla bra av att få positiv uppmärksamhet och bekräftelse på att jag duger som jag är oavsett hur många extra kilon jag bär på; ofta tack vare att jag är överviktig och därmed mer kvinnlig. Ibland är den positiva känslan från drömmarna så stark att jag bär med mig den hela dagen. Snacka om kick!

Fridens.            

.....är när Astrid äter ur matskålen. Hon står ofta, ofta med framtassarna på skålkanten och med blicken i fjärran medan hon tuggar. Jag undrar vad hon tänker på?

Fridens.

.....är när jag sätter mig i köket och marsvinen visar att de blir glada av att få sällskap. Det utbryter aktivitet i form av ätande av mat och hö och så får de spring i benen. Jag kan sitta och lyssna på trampet av många små tassar på köksmattan under bordet + att de småpratar med varandra. Ren och skär lycka!

"Ett kök utan marsvin är inget riktigt kök" som Caroline af Ugglas lär ha sagt. Så sant, så sant!

Det här är det första inlägget i en ny kategori som jag kallar för "Guldkorn".

Fridens.

Elin gick nyss till skolan. När ytterdörren slog igen blev det tvärtyst här. Inte ens marsvinen har något ljud för sig! Jag kom i säng strax efter midnatt och har sovit bra, men jag vaknade med huvudvärk. Lätt huvudvärk. Jag hade förberett allt för SATS, men jag kom inte iväg. Nu är det så länge sedan jag var där att tröskeln har blivit riktigt hög. Ju längre jag skjuter på det (nu när jag äntligen är frisk, vill säga!) desto högre blir den och nu känns allt det där nästan nytt och därmed obekant och därmed läskigt.....   Det blåser som 17 och jag har ingen större lust att att promenera heller. Sova på soffan kanske?

Elin berättade att de på onsdag ska arbeta tillsammans med den andra beteendevetar-klassen och att de bl.a ska arbeta med frågeställningen "Kan man lära sig att vara/bli lycklig?". Absolut! svarade jag genast. Genom att lära sig uppskatta det man har i stället för att hela tiden jaga efter det man TROR ATT MAN BEHÖVER för att bli lycklig. Det är av den anledningen som jag har mitt nästan-dagliga inlägg "5 saker".

Fridens.