Ett plötsligt störtdyk.

En humörsvängning à la Jekyll och Hyde.

Vad f-n är det här?!

O-fridens.  

Dagen har bara susat förbi precis som solen gjorde. Efter det förra inlägget, så har den inte synts till. Elin och jag arbetade med hennes lycko-rapport. "Kan man välja att leva lyckligt" är det övergripande temat med undertemat "Varför har vi lättare att fokusera på det negativa i stället för på det positiva?". Jag har aldrig skrivit den här sortens rapport och där kan kanske Pär rycka in, men själva ämnet är väldigt intressant och jag har en massa tankar och åsikter om det. Elin kommer att ange mig som en av sina källor eftersom hon arbetar hemifrån. Frågan är hur pass tillförlitligt jag är som källa; jag är ju allt annat än opartisk.

Jag har redan skrivit om att jag är övertygad om att man kan välja att vara lycklig, men varför är det lättare att fokusera på det negativa? Jag har ett par teorier. Det trodde ni inte va'? Det är lättare att fokusera på det negativa för då slipper man bli besviken. Det kan vara så att man känner sig mindre dum när det positiva inte håller/uppfylls. Det är mycket möjligt att man blir misstänksam mot någon som alltid är positiv (jag vet att JAG blir det...); en människa som är konstant positiv kan uppfattas som naiv och till och med korkad. Det handlar ÅTER IGEN om den där ursvåra balansgången. Vi behöver BÅDE positivt och negativt; en lagom blandning. Jag är övertygad om att det inte är någon som helst nackdel att ge efter för pessimism och depression, så länge man inte fastnar i det. Om man aldrig har varit i den negativa änden hur ska man då kunna vet vad som är positivt och därmed kunna uppskatta det? Det jag inte tyckte om med KBT var att negativt tänkande inte fick förekomma. ALLA tankar skulle vändas till positiva tankar. Det kändes som att syftet var att få människor att fungera på ett likriktat positivt sätt. Det luktade tvång och jag har aldrig gillat tvång.

När Elin ansåg att hon hade arbetat tillräckligt med rapporten för den här gången, så var det lunchdax och sedan burstädningsdax och sedan duschdax och strax är det middaxdax (vicken x-ig mening!). Det kom ett sms från optikern, Specsavers. MINA NYA GLASÖGON ÄR REDAN KLARA ATT HÄMTAS!!!!   Den som tror att jag orkar vänta ända till fredag när jag ändå ska till SATS misstar sig grundligt! Jag ska åka in redan i morgon.

Fridens. 

Solen skiner. Nästan. Den glimtar fram kortare stunder när det tjocka molntäcket spricker, men det är ändå mer än på många dagar! Jag tänker INTE promenera. Faktiskt. Jag har ingen lust. Jag ska hjälpa Elin, som arbetar hemma idag och så ska jag dricka te. Så det kan bli. Häpp!

Fridens.