Sovmorgon.

Fyllt på med livsnödvändigheter.

Ipren biter på mensvärken.

Snart ska jag få lägga mig ned för natten - toktrött i hela kroppen.

Sovmorgon i morgon igen.

Fundringar.    

I DN/Allt om barn står att läsa att tonåringars (13-17 år) ekonomi har försämrats sedan 2007. De får tydligen 150 kr mindre i månaden. Värst drabbade är 15-åringarna som har 378 kr mindre att röra sig med. Voj, voj! Såvida tonåringen inte arbetar extra och på så vis faktiskt tjänar egna pengar, så kan man väl för 17 inte säga att "tonåringens ekonomi har försämrats". Det är föräldrarnas ekonomi som har försämrats och om föräldrarna får in mindre pengar för att hålla familjen flytande, så är det väl en naturlig följd att även barnen får mindre pengar. DUH!

Fridens.

Vår försäkring hos Agria är på knappt 2000 kr/år för vår flock med marsvin. Är det värt pengarna? När Mysan opererade bort sin fettknöl och när Lotta opererade bort sin tumör i magen, så var det absolut värt pengarna, men oftast, så är våra grisar småkrassliga och då kan inte veterinären göra något. Lotta t.ex har rosslat länge nu. Varje dag. Ibland hela dagar. MEN I ÖVRIGT MÅR HON PRIMA. När jag ringde och bokade en tid angående detta (en måndag) och frågade om de hade en fredagstid eftersom Pär är ledig då, så frågade sköterskan som svarat om jag verkligen ville vänta så länge för Lotta skulle ju kunna bli myyyyyycket sämre tills dess? Då fick jag genast dåligt samvete! Vi fick en tid redan nästa dag och Pär åkte själv med Lotta till Trosa (vid det här laget är Animalen installerad i nya lokaler i Södertälje). Besöket tog en väldig tid och Lotta röntgades, men de kunde inte se något, så hon fick komma hem igen med en 10 dagars antibiotikakur. Den antibiotkakuren gjorde varken till eller ifrån. Hon fortsatte att rossla och hon fortsatte att må prima bortsett från att hon gick ned i vikt. När det gällde vikten, så kunde veterinären inte säga något då heller. Den krassa sanningen är att av 25 veterinärer, så är det förmodligen 1, ENDAST 1 som är specialiserad på smådjur. Om hundar och katter finns det hur mycket kunskap som helst och möjligen även kaniner, men inte marsvin. Det är mer än en gång som jag, som marsvinsägare, har kunnat informera veterinären om hur dessa djur fungerar! Det är INTE förtroendeingivande! Det känns inte längre rimligt att stressa t.ex Lotta med ett besök där bara för att få besked om att de inte kan se något, men få en medicinkur av något slag och sedan betala många sköna hundralappar, fylla i papper och skicka in till Agria och sedan vänta ett par veckor innan ersättningen kommer in på kontot. (Jag vet att man kan stämma av med Agria direkt hos veterinären, men tro mig, de tar betalt för det oxå!) Vår försäkring löper april månad ut, men sedan kommer vi inte att förlänga den utan vi kommer att öppna ett marsvinskonto där vi månadssparar i stället. Jag förstår att försäkringsbolagen gör stora pengar på just djurförsäkringar och när man har hund eller katt, så verkar det som att det alltid finns veterinärkunskap och hjälp att få och då är det värt att försäkra, men om man har smådjur, så verkar inställningen vara slit-och-släng. De är så små. De är inte dyra i inköp. De lever inte lika länge som en hund eller en katt. Om de dör, så är det bara att köpa ett nytt. Nä, Agria ska inte få våra pengar länge till och i fortsättningen kommer vi att åka till veterinären endast när det verkligen krisar!

Lotta, ja. Hon fortsätter att rossla, men vi vårdar henne hemma med sunt förnuft, Critical Care och en massa smaskens i form av extra grönsaker och frukt. Hennes viktnedgång har stannat av medan hennes flockpolare ÖKAR i vikt. Lotta trivs bäst med sina marsvinspolare och äter inte gärna själv. Inte någon längre stund i alla fall och det innebär att även resten av grisarna får en massa extra gott och ökar i vikt....   Jag har ett favoritminne av Lotta och det är från förra veckan när Pär kom hem med veckohandlingen som jag plockade in, däribland grönsaker. Jag satt på golvet vid kylskåpets grönsakslåda och stuvade om, så att det nyaste hamnade underst. Lotta tycker att kylen är skitspännande och är oftast framme för att undersöka. Jag ropade på henne, men förväntade mig inte att hon skulle komma eftersom grisarna, tyvärr, inte reagerar på sina namn, men döm om min glada förvåning när hon kom struttande i sin Vollsjötoffel-stil för att kolla vad jag höll på med. Hon snusade runt och högg snabbt en liten paprika som hon sprang iväg med. Vilken underbar syn! Elin var oxå med och tyckte att nä, nå'n ordning får det vara, så hon tog paprikan från Lotta och lade tillbaka den. Lotta kom tillbaka, högg tag i samma paprika och sprang. Elin efter och jag bara skrattade! "Den är ju inte sköljd!" var Elins argument. Den här gången lade hon paprikan där Lotta inte kom åt den.   Jag lade paprikan där Lotta KUNDE komma åt den   och Lotta kom och högg den en tredje gång med Elin efter sig. Det går väl inte att bli arg? Grisarna fick den huggna paprikan till frukost nästa dag.

Fridens.

Mörkt.

Regnet öser ner.

Träningstunga ben.

Sjukt trött.

Mensvärk.

Enligt SMHI ska det sluta regna klockan 12 och noll noll. Piiiiiip.

Vi får väl se.....

Jag har ingenting av mina livsnödvändiga varor hemma (drickyoughurt, choklad och Pepsi Max), så en sväng till Konsum lär det bli vare sig jag har lust eller inte.

Hårda bud som Moses sa när han tappade stentavlorna på foten.

Fridens.