Elins kusin fyller år och är - även hon - såld på "Twilight" och vampyrer i allmänhet, så idag fick jag en snilleblixt till ett födelsedagskort.

Fridens.

Dagens promenad.

Lövhögar att sparka i - mysigt!

Skåpen är påfyllda med choklad och chips, så nu kan helgen komma.

Vår nya adventsstjärna på fot.

Det känns som om jag går ned i vikt, men jag törs inte väga mig......

Fridens.   

Jag promenerade.

Jag mimade texten till en låt.

Jag sms:ade.

SAMTIDIGT.

Ett mindre konststycke!

Nästan världsrekord, eller?

Fridens.

Det var den här låten jag mimade texten till: "Stjärnorna" med Lena Ph (den är bättre som studio-låt).

Jag läste nyss ett inlägg hos Sara och mina tankar har svårt att släppa det. Jag tänker på dig och dina marsvin, Sara!

Jag har alltid haft svårt att stå ut med djurplågeri, men sedan vi skaffade marsvin, så är jag, på gränsen till, överkänslig. Djuren väljer inte att komma till oss. Det är VI som väljer att ta dem till oss. Eftersom det är vi - människor med en fri vilja - som väljer, så är det vi som har ansvaret och har vi väl tagit på oss ansvaret, så är det bara att fullfölja det. Om vi inte kan eller vill, så får vi ta en annan sorts ansvar genom att se till att djuren kommer till ett ställe där de får det bra. Om vi inte kan eller vill, så är INTE alternativet att sluta ta hand om dem, att bara låta dem sitta i sina burar (just det här handlar om marsvin) utan mat, färskt vatten eller allmän omsorg. Om man kan göra en sådan sak utan att själv må skit, så är man illa ute; då mår man inte bra. Då har man en massa skruvar lösa. Då är man ett svin!

Personligen får jag dåligt samvete om jag tillbringar hela dagar i något annat rum än köket för då håller jag ju inte mina marsvin sällskap.

Nu ska jag promenera av mig min ilska och sorg.

Fridens. 

Min hjärtegris, Tösen som jag var tvungen att avliva för nästan 8 månader sedan och som jag fortfarande saknar....