Jag mår bättre nu på kvällen.

Jag har hållit mig närmare LKHF än igår

Det blev en kort-kort promenad t.o.r Konsum.

Det är MÅNGA söta pojkar som arbetar i vår Konsum-butik.

Lotta behöver inte stödmatas längre.

Fridens.

När jag hade mitt första (av endast två) samtal med kuratorn på vårdcentralen, så nämnde jag min blog. Vid tillfället ifråga, så var det ett väldigt spänt läge mellan Pär och mig och jag sa att jag upplevde det som att jag fick mer stöd från min blog-vänner än jag fick från min man när det gäller min övervikt. Jag förklarade att Pär ofta känner sig utlämnad/uthängd när jag skriver om honom.

"Läser han din blog?" frågade kuratorn och det hördes väldigt tydligt att hon var förvånad över det.

"O ja, det gör han" svarade jag.

Hennes uppfattning om en blog är kanske att den är mer privat ungefär som en dagbok, men om man vill vara privat, så ska man väl inte ge sig ut på nätet och skriva om sig själv? När jag bestämde mig för en blog, så föll det mig aldrig in att INTE tala om det för Pär eller för Elin. Om jag INTE hade talat om det, så hade det blivit ett fasligt smusslande varje gång jag ska skriva och jag strävar efter enkelhet i mitt liv. Det är tillräckligt jobbigt att smussla med presenter och julklappar.....

Kuratorn föreslog att min blog skulle kunna vara min privata sfär ungefär som att Pär har sin egen sfär på sin arbetsplats och att han - antog hon - inte pratar om allt som händer där, men det gör han. Kanske inte precis allt, men mycket. Jag vet UNGEFÄR vad hans arbete går ut på, vem han arbetar tillsammans med och vem hans chef är och till och med chefens familjeförhållanden. Pär och jag har alltid pratat med varandra och kommer nog att fortsätta så eftersom vi inte upplever det som något negativt. Kanske beror det på att jag inte har några andra nära vänner. Pär är min bästa vän.

Ni andra som lever i ett förhållande/äktenskap, hur har ni det med privata sfärer?

Fridens.

Jag äter inte renlärigt enligt LKHF och jag vet inte om jag har som mål att göra det heller. Däremot vet jag att det är den kosthållningen som verkar vettigast och vilket nästan är viktigare, naturligast (t.ex. inga lätt-produkter eller tillsatser).

För tillfället avstår jag helt och hållet från pasta och ris utan problem. 

Potatis äter jag om jag är sugen på det, men det beror mycket på vad resten av måltiden består av.

Jag äter rostat bröd någon enstaka gång, men inget annat bröd, vare sig mjukt eller hårt.

Ingen frukt och inga rotsaker.

Jag har fortfarande min Choklad-& Lässtund på kvällarna, men i övrigt är jag sällan sugen på sötsaker.

Igår var jag inte ens i närheten av LKHF-stigen; rostat bröd till lunch (jag hade ingen matlust) och färdiglagad fiskgratäng till middag. Kvälls-suget kom som ett brev på posten och jag stoppade i mig nachos.

Idag är jag sjukt trött och har en huvudvärk som Ipren inte biter på. Jag känner mig matt och mer trögtänkt än vanligt. Det finns egentligen ingen anledning till att jag mår så dåligt just idag förutom gårdagens felaktiga ätande. Kan det vara så? Reagerar kroppen så kraftigt på avsteg från kosthållning fast jag inte äter renlärigt?

I mars nästa år kommer första numret av LCHF-tidningen och det ser jag fram emot!

Fridens.

PS. Eftersom jag håller på att vi ska använda vårt SVENSKA språk i större utsträckning, så har jag gjort om den engelska förkortningen LCHF till en svensk förkortning LKHF ifall någon blir förvirrad.