Jag

24 november 2009 17:08

Oj vad svårt att kommentera detta utan att beröra etc. men du får ta mjig som jag är och menar inget illa, är bara ärlig! (sedan kan jag också ha fel)

När bloggen är min och den läser inte min man. Nu är jag i och för sig inte lika öppen som du är men om jag vore du skulle jag skriva för dig själv och oss om så vara månne men uteslut mannen.

Vill du prata med honom även om ni är "bästisar" så gör det men låt dina tankar, din skrift bara vara hos dig.

Sedan är det inte helt fel att hålla igen lite och det ger bara spänning och krydda i ett förhållande tycker jag än om man öppnar sig som en bok för den andra varenda dag. Jag har kompisar som får höra det som passar deras öron, sedan har jag arbetskollergor som får lite av kakan också men mest det får mina såta vänner. De är inte många men tillräckligt kära för mig och som jag kan anförtro mig åt om så vara månne.

Jag tycker trots allt det är fint att vara "bästis" med sin man men det är ju inte detsamma som att man kan prata om allt. Frågan är ju om det är bra? Det kan man ju diskutera.

Allt gott till dig och fortsätt du att skriva dina tankar men hoppas också att du alltid tar dem på rätt sätt just av oss här på bloggen. Man behöver ju inte tycka lika.
Kram//Sanna

Budda

24 november 2009 17:54

Hej Ewa, jag läser dina tankegångar.
Jag blir förvånad över kuratorns förvåning (du uplevde henne förvånad) över att P läser din blogg. Varför förvånar det?

Det är inte konstigt om P känner sig utelämnad, bloggen är ofta ´öppen´.

Min man läser min blogg i bland, någon gång i veckan säger han.
Jag är noga med att inte utelämna vare sig honom eller övr fam.medlemmar Jag skriver om min vardag.
Man sätter själv sin gräns. Skulle jag skriva om honom och namnge honom och han inte ville det skulle jag inte göra det. Nätet är nätet.

Vi känner varandra väl men vet inte ´allt´om varandra.

Ha en fin kväll.

Budda

24 november 2009 17:55

Eh...vänta nu, bytte det inte färg nu? :)

Gröngöling

24 november 2009 19:12

Tja. Det blir ju antingen-eller. Antingen är man öppen med bloggen mot sin partner och då kan han ju läsa allt, även om man ibland skulle vilja ventilera sig utan inblandning. Eller så har man den för sig själv och det kan vara tråkigt, och dessutom kan det vara bra för partnern att på ett annat sätt få reda på vad som rör sig innanför den andres pannben.
Än så länge har jag valt att ha bloggen ifred. Känns ensamt ibland men känslan av att "detta är mitt och jag kan vara säker på att ingen jag känner läser det" överväger för mig. Därmed inte sagt att jag utlämnar folk med namn! Eller skriver en massa negativt.
Härom dagen sade jag till min man att han kanske ville läsa bloggen. Nej, du skriver väl bara hur jobbig jag är, sa han halvt på skämt. Jag förnekade det inte, för det gör jag ibland. Men han är inte så intresserad heller tror jag.
Det kan förändras men just nu vill jag ha den för mig själv.
Har du orkat läsa ända hit?
Du har en jättebra och fin blogg tycker jag och det är nog för att du är just du. Jättebra och fin alltså :)
Jag fixar nog inte att vara så öppen...

margus

26 november 2009 23:42

Kan absolut inte ge något råd för detta är ett personligt ställningstagande.
För egen del försöker jag skydda både Husbonden, mig själv och vänner så gott det går. Ty, man vet aldrig vem som läser bloggen, det kan vara vän (som inte alltid behöver veta allt) det kan vara fiende (som absolut inte ska veta nåt). Det kan ju vara roligt ändå, tänker jag.
Förstår att P känner sig utlämnad. Tänkvärt. Det kanske är läge att visa särskild respekt för och hänsyn mot sin bästa vän.
Ha det gott!

Marianne

27 november 2009 00:55

Jag tycker att det viktigaste är att du själv är nöjd med din blogg och dina inlägg. Det är helt frivilligt för oss besökare att gå in och läsa dina inlägg och detsamma gäller även din man. Men, jag förstår att Pär kan känna sig utsatt på grund av att du använder hans namn i bloggen. Det kanske är bättre att använda alias istället för namn… För mig är bloggen en öppen dagbok där man kan skriva om sin vardag, men andra tolkar bloggen på ett helt annat sätt.
Min blogg läses av hela min familj och även av en stor del av vår släkt och våra vänner. Jag undviker att använda personers namn då jag berättar om mina upplevelser och min vardag. Och om jag har något behov av en personlig privat sfär, så inte fasen lägger jag ut det på nätet..
kram