Jag mår bättre nu.

SATS i morgon.

Nya glasögon i morgon.

Pär köpte choklad till mig.

Nytt spel (Luxor Adventure).

Fridens.

Bortsett från att jag redan har kommit överens med Pär om att jag nöjer mig med nya glasögon, så är det MER ORK som jag önskar mig. En flyttkartong med mer ork. Jag är fortfarande glad över att äntligen vara förkylnings- och host-fri, men den psykiska orken är inte vad den brukade vara..... Kan det vara så att när jag, efter nästan 3 månaders förkylning och hosta, började promenera och sedan ökade på med styrketräning och dessutom verkligen NJÖT av att må bra igen och av att ha energi, så tog jag i för mycket? Inte mycket för mycket, men jag blev övertrött och åkte rutschkana ner till botten. Det känns lite som att PMS-eländet inte hann infinna sig i tid den här månaden utan kommer nu i stället när det är över för denna gång. Skrutt samma! Idag mår jag skit helt enkelt. Jag sov i sängen (OBS! inte soffan och då är det allvar för mig) ett par timmar tillsammans med Måns (min gyllenbruna nalle). Sedan tog jag te och rostat bröd medan jag såg den fjärde HP-filmen. Efter det duschade jag och en dusch fungerar alltid. Det känns lite bättre, men det som lyfte det hela ytterligare är att Pär kom hem med en stor Fazer Blå-kaka till mig! Han läste mitt inlägg från i morse och pep in på Konsum på vägen hem. Det är SÅ'NA småsaker som gör att jag känner att han bryr sig. Jag behöver inga stora gester. Choklad gör mig tårögd. Tack, gubben min!

Fridens.

......att det är bättre för hälsan att vara en (rimligt) överviktig motionär än en normalviktig soffpotatis?

Fridens.

Jag brukar kunna se anledningen till svackorna och de här Jekyll-Hyde-liknande humörsvängningarna kopplar jag till den nya medicinen. Humörsväningningarna (igår kom den tredje) har de 2 tidigare gångerna haft att göra med över-trötthet, så då får jag väl anta att även gårdagens hade med det att göra. Däremot har jag ingen förklaring till varför jag fortfarande krälar runt på botten efter en bra natts sömn. Allt är nattsvart. Jag tänker äta min youhurt och ta mina mediciner och sedan går jag och lägger mig igen. Som pricken över i har jag ingen choklad hemma.

O-fridens.

Ett plötsligt störtdyk.

En humörsvängning à la Jekyll och Hyde.

Vad f-n är det här?!

O-fridens.  

Dagen har bara susat förbi precis som solen gjorde. Efter det förra inlägget, så har den inte synts till. Elin och jag arbetade med hennes lycko-rapport. "Kan man välja att leva lyckligt" är det övergripande temat med undertemat "Varför har vi lättare att fokusera på det negativa i stället för på det positiva?". Jag har aldrig skrivit den här sortens rapport och där kan kanske Pär rycka in, men själva ämnet är väldigt intressant och jag har en massa tankar och åsikter om det. Elin kommer att ange mig som en av sina källor eftersom hon arbetar hemifrån. Frågan är hur pass tillförlitligt jag är som källa; jag är ju allt annat än opartisk.

Jag har redan skrivit om att jag är övertygad om att man kan välja att vara lycklig, men varför är det lättare att fokusera på det negativa? Jag har ett par teorier. Det trodde ni inte va'? Det är lättare att fokusera på det negativa för då slipper man bli besviken. Det kan vara så att man känner sig mindre dum när det positiva inte håller/uppfylls. Det är mycket möjligt att man blir misstänksam mot någon som alltid är positiv (jag vet att JAG blir det...); en människa som är konstant positiv kan uppfattas som naiv och till och med korkad. Det handlar ÅTER IGEN om den där ursvåra balansgången. Vi behöver BÅDE positivt och negativt; en lagom blandning. Jag är övertygad om att det inte är någon som helst nackdel att ge efter för pessimism och depression, så länge man inte fastnar i det. Om man aldrig har varit i den negativa änden hur ska man då kunna vet vad som är positivt och därmed kunna uppskatta det? Det jag inte tyckte om med KBT var att negativt tänkande inte fick förekomma. ALLA tankar skulle vändas till positiva tankar. Det kändes som att syftet var att få människor att fungera på ett likriktat positivt sätt. Det luktade tvång och jag har aldrig gillat tvång.

När Elin ansåg att hon hade arbetat tillräckligt med rapporten för den här gången, så var det lunchdax och sedan burstädningsdax och sedan duschdax och strax är det middaxdax (vicken x-ig mening!). Det kom ett sms från optikern, Specsavers. MINA NYA GLASÖGON ÄR REDAN KLARA ATT HÄMTAS!!!!   Den som tror att jag orkar vänta ända till fredag när jag ändå ska till SATS misstar sig grundligt! Jag ska åka in redan i morgon.

Fridens. 

Solen skiner. Nästan. Den glimtar fram kortare stunder när det tjocka molntäcket spricker, men det är ändå mer än på många dagar! Jag tänker INTE promenera. Faktiskt. Jag har ingen lust. Jag ska hjälpa Elin, som arbetar hemma idag och så ska jag dricka te. Så det kan bli. Häpp!

Fridens.     

Sovmorgon.

Fyllt på med livsnödvändigheter.

Ipren biter på mensvärken.

Snart ska jag få lägga mig ned för natten - toktrött i hela kroppen.

Sovmorgon i morgon igen.

Fundringar.