Medan jag vek ihop gårdagens tvättade lakan, så dök några klyschor angående föräldrarskap upp i huvudet.

"Att ha/få barn är ingen rättighet utan en förmån."

Min åsikt är att man inte ska ta sina förmåner för givna utan vårda dem.

"Föräldrarskapet är världen tuffaste jobb."

Jag håller med! Ett arbete som pågår dygnet runt året runt utan semester, ob-tillägg, övertidssersättning eller tillgång till vikarier när man själv inte orkar. Om man inte är beredd på detta, så bör man inte skaffa barn. Om man inte begriper detta innan man får barn, så kan man inte ångra sig och det får under inga omständigheter gå ut över barnet! Det är vanligare att man funderar och överlägger och räknar i många, många månader innan man köper en hund än innan man skaffar barn.

Det sägs att ett rötägg till barn inte blir så av sig själv, men kom då ihåg att en juvel till barn inte heller blir så av sig själv.

Fridens.

Det här är MIN juvel och hon blev inte så av sig själv!

I morgon ska vi åka till veterinären i Trosa (någon gång i oktober kommer Animalen att flytta in i nybyggda lokaler i Södertälje). Hon fortsätter att gå ned i vikt. Hon väger ca 1 kg och är smal som ett snöre jämfört med tidigare. Hon rosslar; på senare tid varje dag tills en rejäl nysning gör att allt lossnar och hon andas som vanligt. Sköterskan som jag pratade med i telefon lyckades med att ge mig dåligt samvete för att vi inte har åkt in med henne tidigare, men det dåliga samvetet försöker jag skaka av mig för om vi hade ringt tidigare, så hade vi bara fått standardsvaret för marsvin: om hon är pigg och nyfiken och äter som hon ska, så är det ingen fara. Problemet just denna gång är att hon går ned i vikt TROTS att hon äter allt vi ställer fram och just viktnedgången har inte pågått så länge.

Fridens.

Justitieminister Beatrice Ask föreslår att föräldrar ska bli ersättningsskyldiga för vad deras avkomma kan ställa till med. Som förälder ska man inte längre kunna skylla ifrån sig genom att säga att man inte hade en aning om vad avkomman hållit på med. Det är BRA, riktigt bra! Idén, alltså. Däremot undrar jag hur den ska genomföras rent praktiskt.

Som förälder ska man INTE anta att skolan har en uppfostrande uppgift.

Som förälder ska man INTE skylla på att man inte har tid pga. arbete (sänk levnadsstandarden om det är det som krävs för att det ska bli möjligt att tillbringa mer tid hemma).

Som förälder ska man INTE skylla på att man har många barn (det här argumentet har jag personligen hört).

Som förälder ska man INTE säga att man inte har någon aning om vad ens barn gör eller inte gör.

Så det så!

Fridens.