Lotta - vårt fränaste marsvin.

Dagens båda promenader.

Nu har jag klubbor, så jag klarar mig ett tag.

Filmkedje-pojkens oväntade omtanke.

Musik.

Fridens.  

Igår lade jag mig -taram taram taraaaa! - tjugo över 23!! Det går åt rätt håll. Jag sov till 10 med avbrott för toalettbesök.

Pär och jag promenerade i 1 timme och 40 minuter; det var i maklig takt och det var skönt! Det kändes som det var väldigt länge sedan vi promenerade tillsammans. Strålande sol, kallt i skuggan och frost på vissa ställen.

När vi kom hem var jag ordentligt trött, medan både Pär och Elin var speedade och högljudda. Det bullriga i kombination med trötthet och att köksbänken såg ut som en svinstia under all disk, både ren och oren, gjorde att jag kraschade och blev som en furie; jag blev SKITFÖRBANNAD. Den sortens tvärvändning i humöret som nästan skrämmer mig själv. Elin drog sig tillbaka till sitt rum och Pär var redan på övervåningen medan jag diskade undan och gjorde lunch och avreagerade mig på diverse döda föremål. Jag satt ensam i vardagsrummet med dörren stängd och åt min lunch medan jag tittade på "Grey's". När Pär frågade varför jag var på så dåligt humör och jag svarade att jag nog är sliten, så hördes det på hans tonfall när han sa "Sliten?!" att han inte hade någon som helst förståelse för det. Bristen på förståelse berodde kanske på det tvära humörkastet, men jag menade att jag börjar känna mig sliten i hela kroppen av hostan som dessutom eskalerade efter promenaden.

Jag satt ensam i vardagrummet i 2 timmar när ångesten kom krypande som något extra slemmigt och ovälkommet. Pär och Elin förberedde syltbullbak och jag undrade vad f-n jag skulle göra resten av dagen? Jag var inte längre arg eller irriterad utan trött, men ändå rastlös. Jag gick ut igen. Faktiskt. Trots att den tidigare promenaden fortfarande satt i benen, så snörde jag på mig MBT-kängorna och gick ut. Ångest KAN vara en drivkraft som heter duga. Jag promenerade i en dryg timme i sällskap av MP3-spelaren och ett yttepytte ögonblick kände jag endorfinerna när de gav ångesten på nöten.

Jag tog en dos Mollipect till frukosten och en dos till innan jag gick ut på eftermiddagen. Nu sitter jag här och hostar och hostar och hostar och hostar..... Det får väl vara värt det den här gången för det VAR skönt att komma ut och i morgon ska det ju tydligen regna hela långa dagen. Nu kommer tröttheten. Trötthet efter två långa promenader och en ångestomgång.

På min andra promenad styrde jag kosan mot Filmkedjan i Salem för där kan man köpa klubbor och klubbor var jag sugen på. Det stod en väldigt ung och söt pojke i kassan och efter en av mina hostattacker, så sa han "Jag hoppas att du kryar på dig från den där hostan". "Tack" svarade jag "det hoppas jag med.". Sedan tog jag min påse med klubbor och flaska 7Up och gick. En liten och oväntad omtanke som värmde en hel del.

Fridens.

....varför bara vissa djurarter putsar och tvättar sig?

*gnagare och katter gör ju det, men inte hundar eller hästar*

Fridens.