I morgon, den 27 oktober är det den Internationella Nalledagen! En dag som jag, personligen, uppmärksammar mer än nationaldagen eller kanelbullens dag eller de vänsterhäntas dag. Jag kommer inte att vara hemma så mycket i morgon (Stockholm och stor Coop-handling), så därför skriver jag det här idag.

På julafton 1970 när jag var 5 år, så fick jag en nalle i julklapp. Mina äldre systrar hade ett väldigt sjå med att slå in den och lillasysters nalle utan att vi fick se vad det var. När julklapparna delades ut var nallen inslagen i mörkblått, matt papper med rött snöre om. Det var kärlek vid första ögonkastet. En orange ton i pälsen och hårdstoppad kropp. Armar och ben gick att röra tack vare roterande plastskivor. Så småningom döpte jag nallen till Kramen och hon följde med ÖVER ALLT; när jag lekte, när vi åkte till stugan, när vi åkte på semester och viktigast av allt, så sov hon alltid med mig. Jag undrar hur många gånger som jag har vaknat på natten och trevat med handen runt om i sängen för att upptäcka att Kramen trillat ned på golvet och jag kunde inte somna om innan hon var på plats igen. Ser ni märket under fötterna? Det är en vattenskada från när hon ramlade ned i pappas roddbåt och det låg vatten kvar på botten. Båda armarna och benen har lossnat i omgångar och jag minns när hon satt uppallad med en gummisnodd runt överkroppen för att hålla den nyligen fastlimmad armen på plats tills limmet hade torkat. Lillasyster hade en likadan nalle, men dess nos var helt platt som om den hade sprungit in i väggen ett flertal gånger. Hennes nalle tappade oxå armarna och benen och vid ett tillfälle upptäckte vi att ena benet saknades! Vi hittade det där det låg kvar i sandlådan som vi nyligen hade lekt i. Vilken dramatik! Kramen fyller 39 år på julafton.

                                            
                                   
Pär har oxå en nalle som han fick när han var 4-5 år. Den har inget namn, men vi kan kalla honom för Sambo eftersom han blev sambo med Kramen i och med att Pär och jag flyttade ihop. Ååh, så rart! Sambo har på sig en av Elins baby-dressar med körsbär på. "Ska vi plocka körsbär i min trädgård? Du och jag? Lalala...."

Jag har inte slutat at köpa nallar bara för att jag har blivit åldersmässigt vuxen. För ungefär 5 år sedan köpte jag Måns hos "Bear Factory" som fanns i Debenhams varuhus på Drottninggatan. Stan's MYSIGASTE affär! Jag valde ut en tom nallekropp som de sedan fyllde tills den var så mjuk som jag ville ha den. Sedan fick jag hålla i ett litet rött tyghjärta medan jag önskade något och sedan stoppades hjärtat in i nallen och så syddes den ihop i ryggen. Den har en stickad bomullströja och bruna manchesterbyxor. Han har en otroligt mjuk och len gyllenbrun päls. Han sitter vid min kudde när jag sover och han är bra att hålla om när jag ska somna efter en riktigt uschlig dag.

Vad vore livet utan nallar?

MYCKET hårdare!

Fridens.

Det är så kul att hitta en ny blog att läsa!

Det är ännu kuligare att upptäcka att bloggaren i fråga är på samma våglängd som en själv.

Det är om möjligt ÄNNU kuligare att länka till varann och bli Blog-Vänner.  Coolt....

Det som inte är lika kul är när den nyfunna blog-vännen, i ett av sina inlägg, tackar för alla kommentarer, men samtidigt skriver att h*n har svårt att hinna med att själv kommentera.

Det är ännu tråkigare när det visar sig vara sant och det blir allt glesare mellan kommentarer och respons.

Det är nästan SORGLIGT när jag själv tappar lusten att, inte bara kommentera, utan även att läsa bloggen mer.

Kanske är jag överkänslig, men kontakten med de få blog-vänner jag har betyder mycket för mig och jag gör mitt bästa för att upprätthålla blog-kommunikationen. Det finns en ännu mindre klick som jag vet inte tappar sugen även de perioder som jag gör det. De är guld värda!

Så'n är jag och jag tycker att ALLT som har med någon form av sociala kontakter är skit-jobbigt och därför skit-känsligt. Suck.

Fridens.

Vaknade med samma sort huvudvärk som härom dagen. Inget SATS. Dessutom hostar jag och är täppt i näsan. Det är ingen idé att skriva eller säga att jag är frisk för det är tydligt att jag utmanar ödet då och får på nöten direkt!   Det är inge' kul.....

Elin har höstlov nu och har tydligen för avsikt att tillbringa första dagen i sängen och det tycker jag att hon förtjänar.  I morgon har vi båda 2 tid hos frissan + att jag ska shoppa loss på apotket. Vi behöver en hel del icke-medikamenter som tandborstar, öronproppar och järntabletter.

Fridens.