I morgon, den 27 oktober är det den Internationella Nalledagen! En dag som jag, personligen, uppmärksammar mer än nationaldagen eller kanelbullens dag eller de vänsterhäntas dag. Jag kommer inte att vara hemma så mycket i morgon (Stockholm och stor Coop-handling), så därför skriver jag det här idag.

På julafton 1970 när jag var 5 år, så fick jag en nalle i julklapp. Mina äldre systrar hade ett väldigt sjå med att slå in den och lillasysters nalle utan att vi fick se vad det var. När julklapparna delades ut var nallen inslagen i mörkblått, matt papper med rött snöre om. Det var kärlek vid första ögonkastet. En orange ton i pälsen och hårdstoppad kropp. Armar och ben gick att röra tack vare roterande plastskivor. Så småningom döpte jag nallen till Kramen och hon följde med ÖVER ALLT; när jag lekte, när vi åkte till stugan, när vi åkte på semester och viktigast av allt, så sov hon alltid med mig. Jag undrar hur många gånger som jag har vaknat på natten och trevat med handen runt om i sängen för att upptäcka att Kramen trillat ned på golvet och jag kunde inte somna om innan hon var på plats igen. Ser ni märket under fötterna? Det är en vattenskada från när hon ramlade ned i pappas roddbåt och det låg vatten kvar på botten. Båda armarna och benen har lossnat i omgångar och jag minns när hon satt uppallad med en gummisnodd runt överkroppen för att hålla den nyligen fastlimmad armen på plats tills limmet hade torkat. Lillasyster hade en likadan nalle, men dess nos var helt platt som om den hade sprungit in i väggen ett flertal gånger. Hennes nalle tappade oxå armarna och benen och vid ett tillfälle upptäckte vi att ena benet saknades! Vi hittade det där det låg kvar i sandlådan som vi nyligen hade lekt i. Vilken dramatik! Kramen fyller 39 år på julafton.

                                            
                                   
Pär har oxå en nalle som han fick när han var 4-5 år. Den har inget namn, men vi kan kalla honom för Sambo eftersom han blev sambo med Kramen i och med att Pär och jag flyttade ihop. Ååh, så rart! Sambo har på sig en av Elins baby-dressar med körsbär på. "Ska vi plocka körsbär i min trädgård? Du och jag? Lalala...."

Jag har inte slutat at köpa nallar bara för att jag har blivit åldersmässigt vuxen. För ungefär 5 år sedan köpte jag Måns hos "Bear Factory" som fanns i Debenhams varuhus på Drottninggatan. Stan's MYSIGASTE affär! Jag valde ut en tom nallekropp som de sedan fyllde tills den var så mjuk som jag ville ha den. Sedan fick jag hålla i ett litet rött tyghjärta medan jag önskade något och sedan stoppades hjärtat in i nallen och så syddes den ihop i ryggen. Den har en stickad bomullströja och bruna manchesterbyxor. Han har en otroligt mjuk och len gyllenbrun päls. Han sitter vid min kudde när jag sover och han är bra att hålla om när jag ska somna efter en riktigt uschlig dag.

Vad vore livet utan nallar?

MYCKET hårdare!

Fridens.

 

Maddo

26 oktober 2009 21:19

Jag sover fortfarande med nalle :)

http://blogg.dreammaddo.se

 

Gröngöling

26 oktober 2009 22:23

Det var något av det trevligaste jag läst på länge!
Vilka härliga nallar du har, och så mycket du gillar dem! Mysigt. Fina bilder också.
Kramar
PS Jag sover också med nalle.

http://grongoling.bloggplatsen.se

 

helga

27 oktober 2009 12:35

Jag skrev ett inlägg en gång om min älsklingsnalle Kelly. Jag fick honom när jag var liten och låg på sjukhus för en blindtarmsinflammation. Han finns kvar fortfarande...

http://www.helga1.bloggplatsen.se

 

Marianne

27 oktober 2009 20:40

Nallar är härliga och de kan man ge bort till i princip vem som helst. Det finns många som fått tröst av just en nalle och det kommer att bli många, många fler som kommer att finna tröst i att ha en nalle i sin famn. Så nallen är väl förtjänt av sin egen dag. Jag har alltid ett par kramdjur i min bil om jag skulle hamna vid en olycksplats. Och jag är tacksam över att de enbart samlar damm på sig då de ej har behövts under flera år.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...