Cymbalta fungerar som den ska.

Läslusten håller i sig.

Min läs & chokladstund varje kväll.

Vårt CD-bibliotek som jag kan plocka från till MP3:n.

Jag har lyckats vända tillbaka dygnet.

Fridens.

.....varför barn får ha färgstarka kläder i större utsträckning än vuxna?

* ju äldre man blir desto dystrare blir färgerna*

Fridens.

Idag har jag varit på utflykt till Södertälje för att träffa Överläkaren för uppföljning av medicinen. 15 minuters promenad från Södertälje Central till sjukhuset och vindarna var IS-kalla. Jag började sakna min vintermössa! Jag fick komma in i tid den här gången oxå. Samtalet blev bara en kvart. Vi konstaterade att jag mådde betydligt bättre delvis tack vare att stämningen hemma är bättre och delvis tack vare Cymbaltan. Jag ska ta ut Zoloften helt och öka på till 60 mg Cymbalta/dag. Jag kommer att bli kallad i februari nästa år för att förbereda för läkarutlåtandet till FK och det är förmodligen inte Överläkaren jag får träffa då (hon är, som sagt, inhyrd), men det känns helt ok för hon verkar vara så redig och ordentlig att hon förmodligen skriver utförligt vad hon och jag kommit överens om. Förra besöket kostade mig ingenting eftersom jag hade ett frikort och då pratade vi i en hel timme. Idag fick jag punga ut med 300 pix och vi pratade bara 15 minuter (20 kr i minuten!). Ironiskt.

I stället för att promenera tillbaka till Centralen, så gick jag till stationen i Östertälje i stället (där bodde vi fram till 1999). Det var en seg sträcka med mycket trafik och många omysiga minnen. Jag tyckte aldrig om Södertälje och kom aldrig att känna mig som hemma där. Det var dessutom under Elins småbarnsår när jag mådde uselt. Kroppen minns! Sträckan jag gick idag gick jag många gånger med Elin i vagn och kroppen minns det! Den minns oxå hur dåligt jag mådde då. Idag var benen inte alls samarbetsvilliga; stumma och tunga och en känsla av mjölksyra och jag kom aldrig in i någon bra promenadtakt trots att det tog 30 minuter. Kroppen minns, ta mig tusan! När jag klev på tåget kändes det lättare och det lättade ytterligare när jag klev av i mitt älskade Rönninge med sin tok-lutande perrong (stationen är placerad i en låååååång kurva). Jag är så oerhört tacksam över att få bo här!

Pricken över i var att komma in i värmen, öppna köksdörren och se flera nöss som kikar fram från divers krypin. Jag satte igång en kanna te innan jag ens tagit av mig jackan. Alldeles nyss försvann det sista kalla från min kinder. När jag väntade på tåget TILL Södertälje, så singlade några snöflingor ner vilket bevisar att det ÄR kallt.

Fridens.