Jag tog min Stilnoct 20 över 22 igår och var i säng och i sömn före midnatt vilket gjorde att jag orkade stiga upp halv 10 idag för att promenera min vanligaste runda. Det snöade slätt, men sedan sprack molntäcket upp och solen kom fram. Hakan och näsan är alltid utsatta, men det hjälpte mycket att dra upp huvan över mössan. Som en tehuva. Det var ganska tungt, men jag fick en dryg timme för mig själv. Jag föredrar att promenera till musik, men idag drog jag ned volymen till riktigt lågt, så att jag knappt hörde vilken låt som spelades och det var skönt.

Idag fick soffan byta kläder. Det tog ungefär 1 timme från början till slut, men jag hade inget högre tempo. Det var skönt att göra något fysiskt även om det var en ryggdödare.....  En soffklädsel som består av ett överdrag för själva soffan, 5 överdrag till sittdynorna och 5 olika överdrag till ryggdynorna blir en väldans massa tyg och det är inget tunt tyg heller, så jag är fascinerad av hur de har lyckats få in allt det i den lilla kartongen som ligger på mattan.

För att jämföra vek jag ihop den röda soffklädseln så noga det gick och ni ser tygmassorna bredvid kartongen.

När jag hade klätt på soffan de nya kläderna och passat på att dammsuga längst in i hörnet vid golvlampan, så kände jag mig nöjd. Rummet blir annorlunda med det gråa och varje gång jag kommer in i vardagsrummet, så hajar jag till: "Ja, just det - soffan har fått nya kläder!". Jag gillar det!

Den här veckan, från förra torsdagen räknat, har inte varit bra vad gäller kosten. Voj, voj. Det är, som jag ofta skriver, fruktansvärt tufft för mig att fokusera på att äta som jag ska när tillvaron omkring mig rasar samman, när jag inte orkar mer än att ta mig igenom en dag i taget. Det blir mycket youghurt och kokt ägg numera eftersom jag har en knut i magen som gör att jag nästan mår illa av lagad mat. Precis som förra hösten. Inte världens bästa bränsle, men det är i alla fall bättre än chips som jag dessvärre har ätit med desto större aptit.

Har ni blivit besvikna på era barn någon gång? Jag har aldrig riktigt förstått av vilken anledning mitt barn skulle kunna göra mig besviken, men det finns en första gång för allt. När jag kom hem från promenaden pratade Elin i telefon med Skitstöveln. Det var hon som hade ringt upp och det var hon som insisterade på att de skulle träffas. "Du vet vad jag tycker om det" sa jag och efter det pratade jag inte med henne på hela eftermiddagen. Jag sa, indirekt, att jag inte ens ville äta lunch med henne som jag alltid annars gör. Var det en överdriven reaktion? Jag tycker inte det. Hon träffar honom just nu. Jag vet inte hur de löser det rent praktiskt för han får inte komma över vår tröskel och hon är lika ovälkommen hos honom.

Halv-fridens.      

Natten till igår kom jag i säng ca kvart över 1. Jag steg upp halv 11, duschade och donade i 1 timme innan jag tog plats i soffhörnet för att läsa. En dryg halv timme senare var jag så trött att ögonen gick i kors och jag somnade sittande och blev väckt av Elin när klockan var halv 14! Hon själv hade sovit till 13. Inatt läste jag till kvart i 2 och steg sedan upp halv 10 för att jag ville promenera, men hela kroppen protesterade och det var tungt bara att hasa genom lägenheten. Jag lade mig i soffan och sov i en dryg timme. Det är väl ingen idé att stiga upp före lunch när jag ändå inte kan hålla mig vaken?! Det har varit en sjujäkla dramatisk vecka som nu tar ut sin rätt. Nattsudderiet beror till en del att jag håller Elin sälle när hon inte vill vara ensam och det kommer en tid när jag kan rätta till dygnet igen. Jag ska göra ett nytt försök att komma ut i morgon för jag behöver det och så är det så rackarns fint med all snö på både marken och träden.

Vi var på IKEA igår. Pärs och min gemensamma julklapp i år är en ny soffklädsel och det bidde en grå. Jag var först negativ (har aldrig gillat grått mer än i håret), sedan tveksam, men sedan kunde jag se den framför mig tillsammans med den bruna fondväggen, de övriga vita väggarna och diverse färgklickar i form av kuddar. Medan vi fick hjälp med att beställa klädseln, så fick vi ännu en ny familjemedlem. I en stor skål låg flera mjukis-clowner som Elin drogs till som kompassnålen dras mot norr. Hon sög tag i en och släppte den inte ifrån sig. Vad göra? Nu bor han inne hos Elin. Han är ca 20 cm, heter Herman och i byxlinningen i ryggen, så sticker en liten mus upp sitt huvud.

En gång för länge sedan, när Elin var en liten blöjnisse, så var vi på IKEA när hon sög tag i en mjukis-papegoja i klara färger. Den gången började hon genast suga på den, så då var vi tvungna att köpa den. Kassörskan råkade ta i den.........fuktiga delen av papegojan när vi skulle betala och hon tyckte väl inte att det var fullt så charmigt.   Elin behövde inte suga på Herman eftersom vi hade spenderbyxorna på. Igår blev det även några underlakan, påslakan, ett doftljus (till Elin), en kastrull och stora förvaringslådor som vi kan ha under vår säng. Jag gillar att köpa förvaringsprylar för det för med sig ordning & reda. Jag har ingenting som ligger och dräller under min sänghalva, men det finns andra grejjer jag kommer att förvara i min låda. Under Pärs säng ligger det mjukisdjur, en tropikhjälm (ja, du läste rätt!), en stor bag, en gammaldax muskelbyggarpryl och ett par strumpor. Jag kanske ska skriva att det låg under hans sänghalva för nu ligger de i Pärs låda. 

Fridens.    

Skitstöveln har landat och befinner sig numera i Sverige. Känner ni hur det osar? Osar av bortförklaringar, ryggradslöshet, ynklighet, oförmåga att förstå att en annan människa är sårad, kränkt. Det luktar skit rent ut sagt. Kanske befinner sig just det här inlägget på en låg nivå, men det står jag för.

Elin har inte träffat honom. De har talat ut på telefon. Hon säger att hon inte längre känner igen honom, att han har förändrats sedan han åkte till Irak, men även hon har förändrats. Hon har gått igenom mycket, men framför allt har hon blivit av med de rosa brillorna och kan äntligen se klart.

Skitstöveln tycker att jag är en rasist som aldrig har tyckt om honom. Anledningarna till att jag fick dåliga vibbar från början hade inte det minsta att göra med att han kom från Irak eller att han är muslim. Det hade att göra med att jag genast insåg att han var en slemmig typ, en dålig människa och jag fick det bekräftat när jag såg hur han behandlade Elin.

"En sund själ i en sund kropp" känner väl alla igen. Jag tror på det, men i morse vaknade jag med det talesättet i huv'et och det upprepades många gånger. Om och om igen. Till slut började jag ifrågasätta det. Jag blev irriterad. Av erfarenhet vet jag att jag mår bättre när jag motionerar regelbundet och har koll på vad jag stoppar i mig, men när jag hade funderat på uttrycket och betonat orden på olika sätt, så lyckades jag vrida till det så att om man har en sund kropp, så får man automatiskt en sund själ och av den anledningen borde man inte bli deprimerad och inte behöva vare sig medicin eller terapi. "Vad är det för en idiot som har kommit på det där?!" Så kan man oxå börja dagen.    

Fridens.    

Jag höll Elin sällskap igår kväll efter ett mindre bakslag/härdsmälta/efterskalv och kom inte i säng förrän efter 1. Jag vet inte när hon lade sig. Somnade framåt 2. Ett svagt minne av att Pär kom in och sa hejdå när han åkte till arbetet. Vaknade av Pärs sms om att han kommit fram ordentligt plus att han bad mig att kolla om hans privata mobil låg kvar hemma vilket fick mig att stiga upp (mobilen låg i köket) och jag lyckades inte somna om på en gång. Klockan 9 ringde de från Mottagningen för Unga Vuxna i Södertälje angående Elins samtalskontakt och hon kommer att få en i början av januari. Hon skulle kunna få en tidigare, men i så fall blir det att byta i januari och det känns inte som ett bra alternativ. Samtalet tog 8 minuter och efter det lade jag mig igen, men kunde inte somna om. Och så kom traktorn för att ploga gården vilket inte underlättade det hela. Jag låg kvar där jag låg, hade ingen ork eller lust att stiga upp. Jag måste ha somnat för nästa gång jag kollade klockan var den 12. Hoppsan!

Det har blivit en vana att styrketräna på måndagar och det gjorde jag idag med. Det är skönt. De 3 senaste gångerna har det varit tungt, en uppförsbacke, men idag kände jag att jag hade tagit mig upp för backen för orken hade ökat vilket innebär att jag kommer att öka på nästa pass.

Jag har haft svårt att äta idag. En knut i magen. En konstant underliggande oro för Elin som gör att jag känner mig sliten och håglös. Igår träffade hon 2 av Skitstövelns systrar som faktiskt går att umgås med, men när hon kom hem, så bokstavligen föll hon ihop i hallen och bara grät. Nu ikväll, så har hon träffat 1 av de systrarna igen och jag bävar för hur hon mår när hon kommer hem...... Elin har, gud ske lov, bestämt sig för att inte träffa Skitstöveln en sista gång. Jag är inte någon anhängare av fysiskt våld i någon form, men gud, vad jag skulle vilja klå upp honom!!!

Halv-fridens.    

För en tid sedan beställde jag en vinterjacka och plötsligt såg jag bara reklam för vinterjackor överallt. På min egen blog, i andras bloggar, på startsidan hos Bloggplatsen och hos Filmkritikerna. Det var annonser från postorderföretag som jag vanligen letar hos och ofta beställer ifrån. Eftersom det mänskliga psyket fungerar på det viset att det man själv letar efter eller saknar är det man tycker sig se över allt, så tänkte jag inte mer på det. Igår klickade jag runt i jakt på underkläder. Det finns en speciell BH som jag har beställt från Cellbes och när det gäller trosor, så är det Sloggi som gäller. Jag beställde bl.a underkläder från Ellos igår, men eftersom mina favorit-Sloggi alltid är slutsålda där, så letade jag på andra sidor t.ex Timarco. Senare på kvällen och även idag, så har jag hela tiden stött på annonser för underkläder i andras bloggar (jag har åter igen tagit bort reklamen i min egen blog), hos Filmkritikerna och på startsidan hos Bloggplatsen och när det gäller den sistnämnda sidan, så var det just Timarco med märket Sloggi och anledningen till att just det fick mig att reagera är att när jag gick in på deras sida igår, så var det minst ett år sedan sist. Tillfällighet? Skulle inte tro det! Hur ska jag kunna undkomma reklam som terroriserar? Hur mycket av det jag klickar runt på registreras och kollas och - framför allt- utnyttjas?

Halv-fridens.    

Det har gått nästan 3 dygn nu och det var nog botten som nåddes för Elin mår bättre än vad hon har gjort på flera månader. Jag börjar tro att det var nödvändigt för henne att göra det hon gjorde. Det väckte henne, det fick henne att slänga de rosa brillorna som hon har haft på sig och som har förvrängt hennes syn på Skitstöveln och idealiserat minnena av honom. Nu vet hon hur många som bryr sig om henne och nu vet hon att han inte gör det. Det är många som har frågat hur hon mår efter det som hände, men han har inte gjort det. Han blev upprörd, ja, men han har inte frågat hur hon mår. Det var nog sista spiken i kistan för hans del.

Jag kan inte tala för Pär, men personligen känner jag ingen skuld över att det gick så långt. Om utgången hade blivit en annan, så hade jag kanske känt annorlunda. Det finns ingen anledning för mig att ha dåligt samvete (mer än för att det är jag som har gett henne själva sjukdomen) för Elin och jag har kontakt. Gudarna ska veta att vi pratar! Jag avskyr naturligtvis att hon mådde så satans dåligt att det kändes som det enda alternativet, men jag är inte förvånad över att det hände. Det var en böld som var överfull av elände, ångest, hopplöshet och mindervärdeskänslor och det var tvunget att spräcka den. Som jag skrev igår: nu kan läkningen börja.

Det är inte längre självklart att hon ska träffa Skitstöveln en sista gång och jag hoppas att hon väljer att inte göra det.

Ett själsligt fridens.    

Elin och Pär har varit i Stockholm idag, promenerat och fikat och jag har fått vara för mig själv i flera timmar. Jag kan andas igen! Vi har ett fantastiskt vinterväder med bara ett par minusgrader (snön håller sig torr och fin), den allra svagaste vind (ingen yrsnö och träden fortsätter att vara snötyngda) och sol. Jag har promenerat 75 minuter och bitvis hade jag ett rackarns bra tempo.

Den här bilden är från förra lördagen.

Den här bilden tog jag på samma ställe, solen silande genom grenarna.

Det var dax för Rönninge julmarknad idag och den blir lite större för varje år. För andra året i rad, så har vi sluppit den ödesmättade stämningen som den sk. Salemsmarschen alltid förde med sig och jag undrar om inte det bidrog till den glada stämningen som rådde. Jag var där efter min promenad. En hel del folk som minglade, åt våfflor och stod i kön till bankomaten. Jag gick runt bland stånden och var nära att missa en herre som sålde halsdukar, mössor, vantar, sockor och diverse gjorda av alpacka-ull. Mitt på bordet stod ett marsvin. Det ropade på mig. Det måste ha varit därför jag valde att svänga runt och gå tillbaka en bit. Ett marsvin i naturlig storlek med päls av alpacka-ull och små ljust bruna ögon. Jag frågade hur mycket herrn i ståndet ville ha och meddelade att jag skulle fixa kontanter och sedan blev jag en av dem som stod i kön till bankomaten. Jag fick med mig marsvinet i en påse vilket gav mig lite dåligt samvete, men det var ju inte så lång väg hem. Jag funderade på namn. Det första namn som dök upp var Bosse och det var inget annat namn som kändes rätt, inget tant-namn för att passa in i den övriga flocken av damer utan Bosse. Alpacka-Bosse, vår förste marsvins-herre.

Alpacka-Bosse framifrån.

Alpacka-Bosses stiliga profil.

Det finns en mycket mysig blog som heter "Bosse och brudarna" och både Pär och jag har följt deras öden och äventyr under några år. Nu finns inte Bosse kvar längre och jag kommer att sakna honom, men han kan kanske leva vidare i Alpacka-Bosse? Jag hade nog Bosse i bakhuvudet när det namnet poppade upp först av alla.

En till vinterbild av Flaten med decembersol.

Fridens.