Det blev en promenad på 70 minuter i varierande tempo eftersom jag trodde att jag hade mer ork än jag verkligen hade.... Lätt dugg-regn och rått. Jag har bott i den här delen av Sverige i 20 år nu och jag har fortfarande inte vant mig vid att det kan vara så rå-kallt fast det är plus-grader och ingen snö! Det var, i vanlig ordning, skönt att komma ut. Jag mötte en dam med paraply och en herre på cykel, resten var bilburna. Lite ödsligt, men det var nog en kombination av tiden på dagen och vädret.

På mina promenader är vissa sträckor befriade från trottarer och då försöker jag hålla mig på rätt sida, så att jag möter trafiken. När det kommer en mötande bil och ingen bil från det andra hållet, så förväntar jag mig att föraren ska svänga ut så pass mycket att jag slipper känna det som att jag nästan blir påkörd. Just idag var det en förare som inte svängde ut mer än absolut nödvändigt och i sista minuten trots att det var tomt på övrig trafik. Hur skulle nämnda bilförare uppleva en omvänd situation? Som jag uppfattar det, så borde han/hon inte ha något emot att nästan bli påkörd eftersom han/hon gör så mot andra. Eller?

BEHANDLA ANDRA SÅ SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD.

Levandsregeln ovan var den som osökt dök upp i min skalle efter att bilen hade passerat. Det är oxå en regel som jag försöker pränta in i Elins lilla huvud för det är en regel som aldrig kan slå tillbaka. Den är så enkel och otroligt självklar. Ett enda exempel: om du uppskattar att någon håller upp dörren för dig, så gör så för andra.  De som inte håller upp dörrar borde heller inte ha något emot att få en dörr i ansiktet.  Det handlar även om förmågan till empati, att kunna sätta sig in i hur det känns att som fotgängare utan skyddande trottar, möta en bilist som inte tycker om att dela utrymme med en. Här hemma illustreras levnadsregeln av att Elin, för tillfället, har dille på att äta nudlar vilket innebär att det blir en kastrull att diska. "Hur skulle du känna om jag struntade i att diska kastrullen efter mig utan lät dig få lite extra disk i stället?" Det begriper hon förmodligen för att hon avskyr att diska. Usch, vad jag låter moraliserande!! Men jag försöker faktiskt att leva som jag predikar.

På åter-läsande.

Vecka 8, dag 3

Igår tog jag fem droppar. Jag tecknade en del. Vid 22-tiden åt jag en banan och en drick-youghurt medan jag läste ("Den trettonde historien" är bra!). Tandborstning och i säng vid 23.30 och jag somnade fort och sov GOTT. Idag mår jag mycket bättre; det är egentligen bara lite förkylning kvar. Jag har upptäckt ett samband mellan att somna före midnatt och att sova gott, men det verkar som om jag har svårt att fatta det eller att komma ihåg det eller så drabbas jag emellanåt av trots och vill inte hålla mig till alla mina regler. Usch, vad besvärlig jag kan vara!

Nu ska jag äta lite frukost och sedan promenera.

På återseende.

Det är den här sortens väder som har gett november månad så dåligt rykte.

Det är så TRIST!

Illamåendet gick över och det gjorde även svajigheten och det som är kvar är spänningsvärk i nacken och huvudet. Det blev Pär och jag som veckohandlade och det gick smidigt; litet folk. Jag hittade en almanacka för 2008 som ska hänga i köket och som har bra skrivutrymme och det är enbart foton av hundvalpar. Hur skulle jag kunna motstå det? En av bilderna är på Berner Sennen-valpar som är min senaste favorit. När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig och vila medan Pär plockade undan varorna.

Vid motorvägen, i höjd med Botkyrka kyrka, så står det flera röda kors på ett fält tillsammans med en skylt: "Korståg mot trafikdöden - bättre vägar räddar liv". Det stämmer väl till en del, men den främsta orsaken till trafikdöd är och kommer att förbli de som sitter bakom rattarna. Det är enklare och bekvämare att skylla på dåligt underhåll av vägarna än att ta personligt ansvar för hur man kör. Jag tycker att så länge som bilister blir lika förvånade varje år över att det kommer snö så här års, så är det ynkligt att skylla på dåligt väglag. När jag är som mest bitter, så tycker jag nog att det är det naturliga urvalet.

Sköldkörtel-läkaren ringde angående återbudet och alla värden är precis som de ska vara, så i februari ska han få en ny chans att ta stryptag på mig.

Nästa ÅR, alltså.....  Hej, vad tiden går!

Idag tog jag bara fem droppar, så det blir förhoppningsvis bättre i morgon.

Adjö.

Vecka 8, dag 2

I natt har jag haft sura uppstötningar och hostat. Framåt morgonkvisten frös och svettades jag omvartannat. Jag mådde illa oxå. Jag kan inte komma på någon annan rimlig anledning till det här än att jag tog för många Theralen-droppar igår (8 i stället för 6). Jag är trött och känner mig svajig på samma sätt som efter en överdosering, men två droppar mer har inte sänkt mig förut. Det känns lite bättre efter att ha ätit och druckit lite, men det är fortfarande obehagligt. Vi ska veckohandla på Coop idag, men Elin och Pär får nog åka själva. I morgon har jag tid hos sköldkörtel-läkaren klockan 10.20 Han huserar på Sophiahemmet och det innebär att jag måste gå hemifrån klockan 9. Om jag fortfarande mår dåligt, så kommer det att vara för sent att lämna återbud då och jag kommer att få betala 260 kr i alla fall. För säkerhets skull har jag redan lämnat återbud. Besöket går endast ut på att han känner på sköldkörteln och konstaterar att värdena är bra. Stryp-greppet kan han ta nästa gång och värdena kan vi ta per telefon.

Nu ska jag vingla in i duschen.

Adjö.

Vecka 8, dag 1

Vägning: 91,8 vilket innebär en minskning med 0,7 kg.

När jag tränar rätt och äter rätt, så går jag upp i vikt, men när jag ligger på soffan en hel vecka och äter kakor varje dag, då går jag ned i vikt. Jag fattar INGENTING och det här gör mig GALEN!!!

Nu har jag verkligen tappat lusten att fortsätta.

Över huvud taget.

Så lät det när jag åkte ned i raketfart och allt känns bara så TUNGT!

Det KAN vara reaktion på förkylningen.´

Det KAN vara trötthet.

Jag är LEDS på att vara fet.

Jag gruvar mig för vägningen i morgon just för att jag inte kan skylla en ökning på någon annan än MIG SJÄLV.

Snön är borta och det är så fruktansvärt grått och mörkt ute.

Min hjärtegris har en knöl som visserligen är oförändrad, men vetskapen om att den finns gnager.

Optimismen och kamplusten har smält undan lika fort som snön.

Jag vill bara sova, sova, sova samtidigt som jag inte vill gå och lägga mig för då blir det bara en ny dag som jag INTE vill ta itu med eller ORKAR ta itu med.

Hur kan det bli så här så PLÖTSLIGT?

Jag orkar inte med de här pendlingarna!

förbannadehelvetesdjävlaskit

.......omröstning!

Vecka 7, dag 7

Ingen träning idag heller och i morgon är det vägning.... Hu!

Vi åkte till Skärholmen C som har blivit så mycket större sedan de började bygga om och ändå är det nästan ett helt år kvar innan det är helt klart. De har byggt på med en våning och det är väl därför det är så stort. Pär köpte en ny vinterjacka, Elin fick vinterskor och underkläder och jag plockade ihop flera blockljus i olika färger och några korkunderlägg. Oftast så syns det redan utifrån vilken sorts butik det handlar om dvs. rimliga priser eller löjligt dyrt. Vi var på vippen att förlora hoppet om skor till Elin när vi hittade en liten affär som med snirklig stil förkunnade att den hette "Belle shoes". Liten och med ett magert utbud brukar betyda löjligt dyrt och snorkig personal (så'na här gånger är jag sprickfärdig av fördomar, men de är baserade på erfarenheter, så det så!). Det visade sig vara "Tag 3 betala för 2" på allt som fanns och Elins skor kostade bara 299 kr på rea OCH personalen var mycket trevlig och de får ett extra plus för att de hjälpte Elin direkt fast hon gick in själv (Pär och jag kom på efterkälken). Det finns butiks-personal som "inte ser" de som är under tjugo år.....

Klo-klippning och bad för alla mina små glädjeämnen. Elin fångar in en gris till Pär som klipper klorna och sedan lämnar över till Elin som borstar och badar och sedan till mig som torkar och gosar. :-) Det är samarbete det och grisarna har inte en chans mot oss fast de är fler till antalet! Efteråt fick de isbergssallad och gurka och det är ju aldrig fel.

Igår fick jag ett pyssel-ryck och lyckades få undan Elins skolfoton (dvs rama in det senaste och skicka ett till syrran), byta gardiner i sovrummet, rensa bland mina kläder och fördela de på "att slängas" och "att ge bort", vattna krukväxterna och skriva en lapp till Elins idrottslärare. Sedan åt vi paella till middag och medan jag diskade, så kände jag hur unken och ofräsch jag var, så när disken var ren, så var det dags att "diska" av mig. Vi hjälptes åt att byta lakan oxå. Det är en grej som jag har dille på: den dag jag byter lakan, så måste jag duscha för att inte sabba allt de fräscha. Helst av allt ska även pyjamasen vara nytvättad för då blir det så himla mysigt att krypa ned i sängen. Jag gjorde ingenting med håret igår dvs jag satte inte i vax eller fixade frisyren utan det fick bara lufttorka helt fritt. Sedan sov jag och när jag såg mig i spegeln i morse insåg jag att jag hade gjort ett misstag. Det gick inte att få någon som helst rätsida på håret. Det rådde ren anarki uppe på huv'et! Till slut valde jag att tvätta, handdukstorka och vaxa innan vi åkte till Skärholmen. När jag kom hem, så körde jag fingrarna genom håret för att få det rätta jag-har-haft-en-träff-med-ett-eluttag-stuket som jag egentligen trivs bäst med, men som jag är för fåfäng för för att vilja visa mig ute i. Håhå, jaja.....

Avvikelse: chokladpudding med vispgrädde och banan-skivor.

Aaaadjö!