....min världsfrånvända inställning, kommer här en icke verklighets-förankrad liten figur.

Nu har grisarna fått rent och fräscht i sina burar. Pär kom hem tidigare och är ute på sin skutt-runda med sin nya reflex-väst. Elin är färdig med spanskan inför provet i morgon. Eftersom jag städat buren, så är det Elin som diskar. Pär tycker att det känns stressigt om han ska behöva laga mat efter att ha sprungit, så då gör jag det. Men hallå! Det innebär att Pär åker i grädd-filen idag och har bara en massa skoj! Han kommer att få dammsuga med mera när grisarna har krupit till kojs, men jag har sag till honom att vi måste se över arbetsfördelningen de dagar han springer.

Jag har skaffat mig ett nytt beroende i form av tv-serier som ges ut på DVD. Igår såg jag det sista avsnittet av "Angel" och efteråt kände jag mig helt vilsen. Vad ska jag titta på nu då? Sedan jag började köpa allt fler filmer i stället för att hyra, så har jag oxå blivit mer kräsen vad gäller själva filmen, men även längden på filmen. Den ska vara minst 120 minuter för att det verkligen ska vara värt pengarna. De flesta filmer är 100 minuter. Fnys! TV-serier på DVD är nästan hur långa som helst; en säsong av "Angel" är nästan 17 timmar lång!!! Jag gick in på Discshop och letade målmedvetet efter en serie och hittade "Supernatural" och jag kände igen den från tablåerna i tv-tidningen. Den handlar om övernaturliga fenomen, men även om demoner och andra läskiga typer. Däremot har det inte varit tillnärmelsevis lika många slagsmål som i "Buffy" och "Angel" (men jag har bara sett två avsnitt än).

Jag har ofta frågat mig själv varför jag föredrar filmer, tv-serier och böcker som har just ett övernaturligt eller fantasi-tema. Det har naturligtvis att göra med att jag själv har en livlig fantasi och att jag har väldigt svårt att acceptera att världen är som den är (läs: vidrig). Det är nog av samma anledning som jag föredrar att teckna rena fantasi-figurer. Jag tar till alla möjliga sätt för att skydda mig själv. Är det samma som att ha sk. existensiell ångest?

Adjö.

När jag släppte ut grisarna idag, så började jag med Lotten-totten. Det var dax för gos-kursen. Hon satt kvar på min axel och kuttrade och gnisslade i MINST en minut! Åh, vad gölli' hon e! När hon kommit ned på golvet, så for hon runt i krumsprång och lekte med syrran. Nå't rätt verkar jag göra.

Det blev en promenad på 70 minuter i varierande tempo eftersom jag trodde att jag hade mer ork än jag verkligen hade.... Lätt dugg-regn och rått. Jag har bott i den här delen av Sverige i 20 år nu och jag har fortfarande inte vant mig vid att det kan vara så rå-kallt fast det är plus-grader och ingen snö! Det var, i vanlig ordning, skönt att komma ut. Jag mötte en dam med paraply och en herre på cykel, resten var bilburna. Lite ödsligt, men det var nog en kombination av tiden på dagen och vädret.

På mina promenader är vissa sträckor befriade från trottarer och då försöker jag hålla mig på rätt sida, så att jag möter trafiken. När det kommer en mötande bil och ingen bil från det andra hållet, så förväntar jag mig att föraren ska svänga ut så pass mycket att jag slipper känna det som att jag nästan blir påkörd. Just idag var det en förare som inte svängde ut mer än absolut nödvändigt och i sista minuten trots att det var tomt på övrig trafik. Hur skulle nämnda bilförare uppleva en omvänd situation? Som jag uppfattar det, så borde han/hon inte ha något emot att nästan bli påkörd eftersom han/hon gör så mot andra. Eller?

BEHANDLA ANDRA SÅ SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD.

Levandsregeln ovan var den som osökt dök upp i min skalle efter att bilen hade passerat. Det är oxå en regel som jag försöker pränta in i Elins lilla huvud för det är en regel som aldrig kan slå tillbaka. Den är så enkel och otroligt självklar. Ett enda exempel: om du uppskattar att någon håller upp dörren för dig, så gör så för andra.  De som inte håller upp dörrar borde heller inte ha något emot att få en dörr i ansiktet.  Det handlar även om förmågan till empati, att kunna sätta sig in i hur det känns att som fotgängare utan skyddande trottar, möta en bilist som inte tycker om att dela utrymme med en. Här hemma illustreras levnadsregeln av att Elin, för tillfället, har dille på att äta nudlar vilket innebär att det blir en kastrull att diska. "Hur skulle du känna om jag struntade i att diska kastrullen efter mig utan lät dig få lite extra disk i stället?" Det begriper hon förmodligen för att hon avskyr att diska. Usch, vad jag låter moraliserande!! Men jag försöker faktiskt att leva som jag predikar.

På åter-läsande.

Vecka 8, dag 3

Igår tog jag fem droppar. Jag tecknade en del. Vid 22-tiden åt jag en banan och en drick-youghurt medan jag läste ("Den trettonde historien" är bra!). Tandborstning och i säng vid 23.30 och jag somnade fort och sov GOTT. Idag mår jag mycket bättre; det är egentligen bara lite förkylning kvar. Jag har upptäckt ett samband mellan att somna före midnatt och att sova gott, men det verkar som om jag har svårt att fatta det eller att komma ihåg det eller så drabbas jag emellanåt av trots och vill inte hålla mig till alla mina regler. Usch, vad besvärlig jag kan vara!

Nu ska jag äta lite frukost och sedan promenera.

På återseende.