Vecka 8, dag 7

Jag mailade till Vinnande Form i fredags. Jag skrev lite om vad jag ville ha hjälp med och jag fick faktiskt svar samma kväll med en registreringslänk för s.k silvermedlemskap (498 kr för 10 veckor). Jag är numera medlem och jag har svarat på alla möjliga frågeformulär och nu är det meningen att jag, under en veckas tid, ska skriva upp vad och hur mycket jag äter samt hur jag tränar. Efter det görs en utvärdering och jag får både kost- och tränings-program upplagt. Här stötte jag på en oväntad mur! Jag satt med medlemssidan framtagen och kikade lite på vad jag skulle notera och ju längre jag satt där desto större blev klumpen i magen och jag kände att jag inte fixar detta! Bara tanken på att få mina matvanor granskade gör att jag bara vill fly. När jag träffade Den Otäcka Dietisten i mitten av maj, så gick jag dit glad i hågen med hopp om att få hjälp och med tron att min livsföring inte är helt uppåt väggarna. När jag kom ut därifrån var hoppet fullständigt väck och mitt självförtroende kört i botten. Det är det här som FORTFARANDE ligger och gnager och jag vågar helt enkelt inte utsätta mig för en granskning hur objektiv och konstruktiv den än må vara. Jag har inte betalat medlemsavgiften än och behöver inte göra det heller, så jag tänker låta medlemskapet vara "vilande" tills jag har samlat på mig det mod som jag behöver för att gå vidare.

Jag känner mig så otroligt ynklig som inte vågar och det känns extra dj-t eftersom Pär har rätt: jag är inte redo för/fixar inte den insats som kommer att krävas av mig när det gäller förändringarna av kosten av den enkla och pinsamt omogna anledningen att jag tycker att det är så TRÅÅÅÅÅKIGT!!! Flytta fram mig till en tid när man kan få all näring man behöver från ett piller! Det här håller på att låsa sig fullständigt och jag känner att mat och måltider är på väg att bli laddade på ett negativt sätt som det aldrig har varit för mig. Det är nästan ingen lagad mat som längre är god och även om jag kan känna hunger, så är den som bortblåst när det väl är matdax och i stället finns där en knut som inte vill ta emot någonting i matväg.

Jag är så fruktansvärt trött på allt detta och jag har ingen som helst lust att vara med längre.

Adjö.