Igår fick jag det sista prenumerations-numret av "Må Bra" (jag kommer inte att förlänga) och där hittade jag en lista över web-länkar till personliga tränare "on-line". Det finns ju personliga tränare på SATS, men jag har inte ens övervägt att anlita någon. Jag tycker att det är himla skönt att träna ensam och att kunna koncentrera mig och bara tanken på att det står en människa bredvid som hejar på och är övertygad om att jag visst orkar mer fast jag är blåröd i ansiktet av ansträngning..... Huuu! Av de sex länkarna som fanns med var det bara två som var av intresse och till den ena har jag mailat några frågor. "Vinnande form.se" heter företaget och det som gjorde att jag valde dem var bl.a att allt var på svenska! En märklig urvalsteknik för träning. :-p   Det var inga engelska uttryck mer än enskilda termer och själva attityden till träning verkar vara mänsklig. En av de ratade länkarna gick till en svensk tjej som bor i USA och är pt åt idel kändisar och hade massor av muskler  och såg ut som den amerikanska superhälsan själv - hur skulle hon kunna hjälpa mig?? Jag är jordnära och det måste en eventuell pt oxå vara.

I natt hade jag min åtekommande obehagliga dröm igen, på sätt och vis en mardröm. Vi hade flyttat tillbaka till området vi bodde i innan vi landade här. STORT betong-hyres-komplex med otrevliga grannar och massor av asfalt. Jag gick omkring och grät högt och jag kunde för mitt liv inte förstå varför vi hade flyttat tillbaka och jag till och med sörjde att jag hade gått miste om alla mina promenadvägar! Det värsta med den här drömmen är att känslan av verklighet är otroligt stark och varje gång jag vaknar efter att ha drömt det här, så tar det alltid lite tid innan jag inser att det BARA VAR EN DRÖM. Drömmen hade jag ofta, ofta när vi precis var nyinflyttade och det kändes mer begripligt: jag hade helt enkelt svårt att fatta att vi hade fått det så mycket bättre. Varför drömmer jag det nu då? Jag behöver knappast någon pekpinne om att jag måste lära mig att uppskatta det jag har. Drömmen hänger kanske ihop med de perioder som är mindre bra vad gäller äktenskapet; jag inser ju att jag inte kommer att ha några ekonomiska möjligheter att bo kvar här utan Pär och hans inkomst. SÅ ÄR DET! Nu har jag inte arbetat på över sju år och min inkomst har sjunkit ordentligt. I nuläget drar jag in en knapp tredjedel av vad Pär drar in och någonstans långt där inne känner jag mig underlägsen och upplever det som att jag inte bidrar med så mycket annat heller. Aj. Den där självinsikten var inte rolig.

Det är den här sortens tanke-verksamhet som är en biverkning av flera år av terapi och intresse för psykologi. Suck. Där gick luften ur mig för idag....

Adjö.

Vecka 8, dag 5

Ibland känns det som om det finns enbart måndagar och fredagar.

Igår kväll fick jag ont i halsen; det kändes som en vass klump satt i vägen för sväljandet. Någon timme innan jag lade mig tog jag två Panodil för att slippa klumpen när jag skulle sova och det fungerade! När man talar om halsont, så är det ju inte hals-VÄRK man menar, men alla sätt är bra utom de dåliga! Jag fick förresten tipset från min husläkare. Jag orkade inte gå upp med Elin i morse utan låg kvar och sov till och från tills klockan nästan var tio. Huvudvärk, hostig och lite snorig, så det lutar åt en dag i soffan med några kannor te. Bredvid mig har jag ett glas juice och alla mina mediciner och det är inte utan att jag undrar hur jag ska lyckas svälja dem just idag....  Zoloft som antidepressiv, Pravastin för koloesterolet, Omeprazol för magen, Levaxin för min slöa sköldkörtel och så extra järn-tillskott. Egentligen kan jag väl lägga till Theralen mot ångest eftersom jag tar det dagligen, men framåt kvällen. Oftast tar jag alla dessa medikamenter utan att reflektera närmare över det, men vissa morgnar känns det bara så ap-jobbigt att stå där med piller-burkar och tablett-kartor....! Blä!

Efter skolan ska Elin + kompis åka in till Stockholm och jaga jeans och äta på Mc D, så henne lär jag inte träffa förrän framåt 20-tiden ikväll. Det är ganska nytt, det här att hon får åka in till Stockholm själv och här om dagen, när hon frågade om det var ok, så sa hon efteråt att hon tycker att det är så häftigt nu när hon bara kan TALA OM att hon tänker åka dit, hon behöver inte fråga och vi säger bara "Ok!". Jag förstår henne för jag skulle ha känt på samma sätt: frigörelsen från Pär och mig har börjat. Var det inte alldeles nyss som hon slutade med blöja?

På återläsande.

Från skorpion över till skytten.

Elin bytte frisersalong mycket beroende på att jag inte tyckte att den förra frisören inte klippte igenom hennes hår ordentligt. Hon har fått samma tjocka hårkvalité som jag har och då räcker det inte med att bara nafsa med saxen ute i topparna. Det hände oxå att det var olika långt på sidorna och sånt är trist, tycker jag. Idag, däremot, följde jag med henne till en annan salong och hon blev klippt av en kille/man/gubbe (han var i min ålder) som gjorde ett jätte-bra jobb och som dessutom var himla mysig och rolig. Jag satt naturligtvis och tjuvlyssnade medan han klippte henne och det framgick att han har en dotter i nian och en i sjuan, så han visste hur den sorten ska tas. Det här var första gången som hon faktiskt såg fram emot att gå till frisören och hittills har det varit långt mellan besöken; hon hade inte klippt håret sedan maj månad. Jag blev lite förvånad över att höra att hennes toppar, trots allt, inte var särskilt slitna. Han klippte av en rejäl bit, 7-8 cm och hennes hår fick ett riktigt lyft - hon blev jättefin och verkar själv vara nöjd även om hon måste vänja sig lite. Efteråt frågade jag henne om hon själv tyckte att det hade känts att han klippte igenom håret på ett annat sätt och hon höll faktiskt med. Kanske blir det samma frisör nästa gång och kanske blir det redan om ett par månader.

Medan jag väntade på Elin, så tittade jag i (gamla, alltid gamla) frisyr-tidningar och jag blev så sugen på att teckna frisyrer! Jag hade en så'n period när jag var i tonåren och Lajla har faktiskt några av dem hängande hemma hos sig.

Nu ska jag försöka bestämma mig för om jag orkar åka hela vägen till SATS i morgon eller inte. Jag är hemskt sugen på att tröst-shoppa något litet efteråt, men jag vet inte vad och jag har inga pengar. Det är så himla sooorgligt...... ;-)

Adjö.

PS! Jag har anmält mig och fått anmälan bekräftad på samma skrivarkurs som blev inställd i september, men nu i början av februari i stället. Jiihaa!

Vecka 8, dag 4

Det planerade: frukost, promenad + köpa äpplen + hämta paket, dusch, lunch, följa med Elin till frissan.

Det som blev gjort: frukost, tupplur, dusch. Snart ska jag äta lunch och vid 15-tiden går vi till frissan. Redan igår kväll visste jag att jag skulle komma att känna mig stressad av planerna. Sedan jag blev sjukskriven har mitt tempo sjunkit till endast styrfart och min stress-tröskel blir lägre och lägre. Jag tänker tillbaka på hur jag gnodde omkring under två veckors tid utan att må dåligt av det (i förra månaden), men att jag sedan hann ikapp mig själv och blev sjukligt trött. Eftersom jag redan har missat en massa träning och annat skoj, så sa jag "Stopp!" till mig själv så fort stress-tankarna dök upp i huvudet igår kväll. Jag måste strunta i om jag tycker att min stress-tröskel är ynkligt låg eller om andra tycker det. Jag vill i första hand må bra och jag vill ORKA. Därför blev det ingen promenad utan en tupplur.

På återläsande.

....min världsfrånvända inställning, kommer här en icke verklighets-förankrad liten figur.

Nu har grisarna fått rent och fräscht i sina burar. Pär kom hem tidigare och är ute på sin skutt-runda med sin nya reflex-väst. Elin är färdig med spanskan inför provet i morgon. Eftersom jag städat buren, så är det Elin som diskar. Pär tycker att det känns stressigt om han ska behöva laga mat efter att ha sprungit, så då gör jag det. Men hallå! Det innebär att Pär åker i grädd-filen idag och har bara en massa skoj! Han kommer att få dammsuga med mera när grisarna har krupit till kojs, men jag har sag till honom att vi måste se över arbetsfördelningen de dagar han springer.

Jag har skaffat mig ett nytt beroende i form av tv-serier som ges ut på DVD. Igår såg jag det sista avsnittet av "Angel" och efteråt kände jag mig helt vilsen. Vad ska jag titta på nu då? Sedan jag började köpa allt fler filmer i stället för att hyra, så har jag oxå blivit mer kräsen vad gäller själva filmen, men även längden på filmen. Den ska vara minst 120 minuter för att det verkligen ska vara värt pengarna. De flesta filmer är 100 minuter. Fnys! TV-serier på DVD är nästan hur långa som helst; en säsong av "Angel" är nästan 17 timmar lång!!! Jag gick in på Discshop och letade målmedvetet efter en serie och hittade "Supernatural" och jag kände igen den från tablåerna i tv-tidningen. Den handlar om övernaturliga fenomen, men även om demoner och andra läskiga typer. Däremot har det inte varit tillnärmelsevis lika många slagsmål som i "Buffy" och "Angel" (men jag har bara sett två avsnitt än).

Jag har ofta frågat mig själv varför jag föredrar filmer, tv-serier och böcker som har just ett övernaturligt eller fantasi-tema. Det har naturligtvis att göra med att jag själv har en livlig fantasi och att jag har väldigt svårt att acceptera att världen är som den är (läs: vidrig). Det är nog av samma anledning som jag föredrar att teckna rena fantasi-figurer. Jag tar till alla möjliga sätt för att skydda mig själv. Är det samma som att ha sk. existensiell ångest?

Adjö.

När jag släppte ut grisarna idag, så började jag med Lotten-totten. Det var dax för gos-kursen. Hon satt kvar på min axel och kuttrade och gnisslade i MINST en minut! Åh, vad gölli' hon e! När hon kommit ned på golvet, så for hon runt i krumsprång och lekte med syrran. Nå't rätt verkar jag göra.