Igår var jag trött - idag har jag känt mig betydligt piggare.

Igår hade jag ont - idag har det varit bättre.

Igår var det en dålig hungerdag - idag har jag känt mig lagom mätt.

Igår var ingenting gott (inte ens teet blev bra) - idag har det smakat bättre (teet blev absolut bra).

Igår var det hemskt att träna - idag var det enbart skönt.

Det blev ett gummibandspass idag på eftermiddagen och det var roligt, det var jobbigt, det var svettigt och det var skönt och jag tänkte att: "Där satt den!". Äntligen!

Både igår och idag har jag, tyvärr, känt av Spiken I Ryggen för första gången på länge och det gillar jag inte. Förhoppningsvis behöver jag bara fortsätta att hålla igång träningen och att jag har haft ont pga. jag har suttit för mycket. Jag tog faktiskt en dubbeldos/värkkombo nu på kvällen. 

Jag sov dåligt inatt och det var svårt att stiga upp klockan 8 för att ge marsvinen frukost och Maja medicin. En 20 minuters tempopromenad till ICA för att hämta de nya gummibanden. 30 minuters promenad med tempo mesta tiden, men strax innan jag var framme vi Konsum gick luften ur mig lika snabbt som ur en ballong som spricker. Den sista biten hem var löjligt jobbig och kassen kändes grymt tung fast jag inte skulle ha tyckt det om jag hade haft kvar luften i mig. Jag fick hela tiden flytta kassen från ena handen till den andra för att orka och en kort stund fick jag nästan panik för att jag aldrig verkade komma hem. Dagens träningspass hade jag gärna varit utan......

När jag hade packat upp gummibanden som verkade långa ("Hur lång ska man vara för att kunna använda de här?!) och tittat igenom bladet med övningarna kunde jag konstatera att det inte var den sortens gummiband med handtag som jag trodde att jag hade beställt. Varenda övning gick ut på att bandet fästes i något i stil med krok eller dörr. De får gå i retur. Jag kollade lite mer på nätet och hittade Gymgrossisten där jag beställde Casalls Exetube som är den sorten jag är ute efter. Jag tittade på instruktionsvideon för att försäkra mig......

20 över 16 satt jag i soffhörnet och var trött, trött, trött och hade lätt huvudvärk och det verkade som ett bra tillfälle att köra självhypnosen. Om inte annat skulle man ju känna sig energifylld efteråt enligt författaren. Jag hade inga problem att fokusera på rösten eller att slappna av. Det gick riktigt bra och ett tag var kroppen så avslappnad och tung att både ben och armar var som bortdomnade. Sedan somnade jag. Hehe. Den tuppluren hade ingen uppiggande effekt. Jag var lika trött efteråt och hade fortfarande huvudvärk. Jag får försöka igen.

Negativt formulerat kan jag verka desperat och kastar mig över vilken metod som helst som kan få mig att gå ned i vikt. Positivt formulerat är jag öppen för att prova på olika metoder. Nu har jag tänkt att prova självhypnos. Jag hittade en 40 minuter lång session med Anna-Lena Mellblom som riktar in sig på just viktminskning/ -kontroll. Jag har lyssnat igenom allt en gång och nu är det meningen att jag ska öva minst 1 gång om dagen i 10 dagar och det tänker jag göra. Min första reaktion var att mitt problem inte så mycket handlar om att jag äter för mycket mat och stoppar i mig mellan måltiderna utan att jag äter fel, men jag tänker prova. Allt som inte får mig att må sämre är värt ett försök!

Vad är egentligen skillnaden mellan självhypnos och meditation?

20 minuter plus 40 minuters promenad med tempo. Orken fanns med och jag hade stuns i stegen och muskler i låren. Det kändes som om de 2 senaste träningspassen hade väckt musklerna, hela kroppen! Glädjen som jag saknade igår fanns idag. Dessutom fick jag ju möjlighet att vara ute i det spännande vädret som jag skrev om igår och jag klarade mig nästan från att bli blöt. Paraplyet låg i ryggsäcken, men eftersom jag nästan var hemma brydde jag mig inte om att bängla fram det.

Tro det eller ej, men i morgon åker Pär till Öland igen. Precis när jag har vant mig vid att ha honom hemma igen och faktiskt räknar med att han ska vara hemma och laga mat till mig, så drar han. Han har bytt personalbil. Samma märke och modell, men automatväxlad och så är den röd. Härligt klarröd. Fart-och-fläkt-röd. Här-kommer-jag-röd! Jag har velat ha en röd bil ända sedan jag var liten, men av någon obegriplig anledning tyckte inte pappa att det var en bra färg. Den var inte praktisk bland dvärgbjörkar och lingonris. Nu har jag äntligen tillgång till en röd bil som dessutom har svart tak och svarta fälgar. Urläcker! Förutom att nyhetens behag är en anledning till att köra hela vägen till Öland, så vet jag egentligen inte varför han ska dit. 

Det första gummibandspasset på 3 veckor - det kommer att kännas imorgon! Det gick hyfsat. Jag mjukstartade för att inte tappa sugen helt, men koncentrationen var inte med ordentligt. Det kändes inte lika roligt som det brukar även om det var skönt och ju mer jag funderade desto tydligare blev det att det är länge sedan det var roligt. När jag försöker hitta på anledningar till att inte träna och det sedan inte är roligt när jag väl gör det, så är det tecken på att det är dax för förändring. Det behövs mer! Nu har jag beställt en annan sorts gummiband, träningsband med handtag, från Svenskt Kosttillskott. Kruxet var om jag skulle köpa de röda (lätta) eller de blå (hårda). De jag har nu är gröna, mitt emellan. Jag valde de röda och om de visar sig vara fel för mig, så får jag väl byta dem. Själva träningsformen har jag fastnat för och jag kommer inte att överge den. 

Vädret är spännande nu. Det är varmt i solen och behagligt i skuggan medan det oftast blåser kallt och för att krydda osäkerheten extra, så far regnmolnen fram och tillbaka hela tiden. "Kommer jag att klara mig från att bli genomblöt?" De gånger det regnar, skurar, så gör regnar det rejält. 

När vi var hos vetten i söndags fick jag tips om hur jag kan få tillbaka ersättningen fortare. På Agrias hemsida har jag skaffat mig "Mina sidor" och genom dem kan jag göra en skadeanmälan direkt och bifoga kvittona som filer genom att fota dem med mobilen. Jag har provat och det fungerar! I och för sig har jag inte fått pengarna än eftersom jag gjorde det nu ikväll, men det rent tekniska fungerade faktiskt. Trots min tekniska tröghet, så lyckades jag fota läsliga bilder av kvittona, föra över dem till datorn och dessutom bifoga dem till skadeanmälan. Jag är alldeles yr av så mycket nytt! Om det fungerar hela vägen, så underlättar det och vi sparar en 100-lapp som de tar i avgift för direktreglering och det är endast på vardagar. När vi är där på helger, som i söndags och bankerna är stängda fungerar inte direktregleringen, så då är det bara till att fylla i blanketten, leta fram adressen till Agria, fixa kuvert och frimärken och sedan komma ihåg att ta med brevet till en brevlåda och när de väl har fått brevet och registrerat skadeanmälan, så kommer det ett sms som informerar om att handläggningstiden är ca 2 veckor. Fortsättning följer!

Det var nödvändigt att gå till Apoteket för att hämta Majas medicin, så då gjorde jag det och den här gången tog jag stavarna. Jag misstänker att det kommer att kännas i skuldrorna i morgon..... Det var inga större problem att få in rytmen, men jag är åter igen i så dålig form att jag fick pausa några gånger. I och för sig är det tuffare att gå med stavar än utan och det är enklare att få in en bra rytm när jag har tempo, men jag hade inte den rätta orken. 

Precis som med all annan träning är det ingen större vits om man inte gör det på rätt sätt, använder rätt teknik och om man vill ha stavarna till mer än att hålla balansen med måste man bl.a komma ihåg att jobba med hela armen vid varje förflyttning av staven och inte bara knycka till med handleden för att den ska flyttas framåt. Det här får jag påminna mig om hela tiden. "Lyft!" steg "Lyft!" steg "Lyft!" steg "Lyft!" steg och så vidare. Övning och envishet ger färdighet!

Det var bara Majas smärtstillande medicin, Metacam som fanns i lager. Antibiotikan, Bactrim, får Pär hämta i morgon. Det var den smärtstillande som ändå var viktigast och det verkar som om hon har piggat på sig och fått tillbaka aptiten. Vi köpte Oxbows lyx-pellets med låg kalciumhalt hos vetten och de faller henne i smaken och eftersom de övriga marsvinsdamerna inte visar några tendenser till uringrus, så är hela påsen endast för Maja. 

Det här med mediciner. Jag är oerhört taxam för högkostnadsskyddet och visst är det trevligt när man försöker hålla priserna nere, men det här med lägsta möjliga prisalternativ på medicin har gått till överdrift för länge sedan.

När jag var på apoteket idag hörde jag hur en av farmaceuterna förklarade hur läkemedelsverket går igenom priserna på alla mediciner 1 gång i månaden för att på så sätt få fram det billigaste alternativet. 1 gång i månaden. Av den anledningen får jag sällan samma medicin 2 gånger i rad. Det stående argumentet är att den billiga och den dyra innehåller samma verksamma ämnen och att jag därför inte bör märka någon skillnad. När det inte skiljer mer än några kronor kan jag väl gå med på det, men idag beställde jag Sertralin som är min huvudsakliga medicin, min antidepressiva medicin som jag inte skulle fungera utan (jag har provat, så jag vet!). Den ordinarie, dyra varianten kostade 306 kr för 98 tabletter medan den billigare, Oralin, kostade 66,50 för 98 tabletter. Det utgör en prisskillnad på 239,50. Per tablett blir det 3,15 kr respektive 0,68 kr. Jag konsumerar oftast enligt devisen "Jag får det jag betalar för!" och när skillnaden i pris är så pass stor som 239,50 blir jag misstänksam. Vad 17 är det som gör att skillnaden blir så stor om de innehåller samma verksamma ämnen??!  Nu är Sertralin den sortens medicin vars effekt tar tid på sig och om det visar sig att det billigare alternativet faktiskt inte är lika effektivt som originalet kommer det att ta tid innan jag märker det och om det tar flera månader innan jag märker skillnaden dvs. att jag börjar må dåligt, så kommer det ju att ta minst lika lång tid att vända processen igen. Det är en risk som jag inte är villig att ta. Det är en hälsofara anser jag. Den här gången valde jag att betala extra för att slippa riskera mitt välmående och tack vare Pärs inkomst har jag råd med det, men hur är det för alla dem som inte har råd? 

Att gå hela vägen ned till Konsum och hem igen enkom för att köpa, i det här fallet, kräftor känns motigt. Det känns betydligt mer motiverande att ta Konsum i slutet av en promenad. 2 flugor i en smäll. Det blev 65 minuter i inget speciellt tempo alls. Jag har varit så trött de senaste veckorna och träningslusten har haft semester och den har fortfarande semester, så jag fick övertala mig själv att ta mig över Tröskeln. Det var den första promenaden på länge utan vattenflaska och faktum var att jag undrade lite vad jag skulle göra av händerna. 

Precis som jag utan överdrifter kunde säga att jag plågades av mitt täta hår, så kan jag än en gång utan överdrifter säga att jag sparade 3-4 minuter i duschen tack vare gårdagens hårklipp. Det tog löjligt lång tid att få håret helt igenom blött och det tog tid att skölja ur, medan dagens hårtvätt gick blöta-löddra-skölja-balsamera-skölja-klart!

Äntligen är mina tjockhåriga dagar förbi! Rosie jobbade på bra och det tog nästan 1,5 timme innan jag tyckte att det var tillräckligt kort. Hon är min hjälte! Jag kan se min hårbotten och det innebär att luften kommer åt den och får möjlighet att andas. Det fläktar skönt i nacken och det betyder att det är snaggat. 

Äntligen är vädret behagligt och fullt möjligt att leva och andas med! När jag gick till tåget vid 7 i morse hade jag jeansskjortan över en t-shirt och det var svalt och skönt, runt 15 grader. Resten av dagen har temperaturen legat runt 19-20 grader och visserligen har vi fortfarande öppna fönster, men de är inte längre uppfläkta och balkongdörren är bara på glänt. När jag satt i soffan i eftermiddags och tittade ut på eftermiddagsljuset, så hände det som gör mig lika fascinerad varje år: skillnaden i ljuset som skvallrar om att september och hösten närmar sig. Skillnaden är så liten, men jag märker den. 

Jag har Nasonex på recept och den är numera receptfri och visserligen är 119 kr ganska många pengar, men senaste gången jag hämtade ut Nasonex fick jag ett billigare alternativ, Mommox och förmodligen innehåller den samma verksamma ämnen, men spryflaskan är helt värdelös. Jag har förmodligen överdoserat pga. att den har så sjukt dåligt tryck och det bara kommer små fisiga duschar i stället för ordentliga doser. "Varför finner jag mig i det här?" frågade jag mig själv när jag kan få tag i originalet som jag vet alltid har fungerat. Sagt och gjort. Nu har jag originalet och kan dosera som det är tänkt. 

Den här fasaden finns på Linnégatan på vägen till Rosie.

De har en egen skyddsängel!