Ljuvligt är bara förnamnet! Jag gummibandstränade idag, en mjukstart med färre repetitioner än vad jag annars gör och det var helt rätt och nu är kroppen redo för träning igen. Hostan var inget hinder den heller och hörde inte av sig ens under uppvärmningen. Det känns som om jag är i stridbart skick igen efter 5 veckors ofrivilligt uppehåll, men inget ont som inte har något gott med sig för foten har onekligen fått vila och efter 5,5 månad kan jag äntligen göra tåhävningar utan att få ont. 5,5 månad...... Om själva träningen var ljuvlig, så var stretchingen himmelsk. Guuuud, vad det var skönt att vara uppvärmd i musklerna och få möjlighet att tänja! Jag avslutade med några vingliga minuter på balansbrädan. 

Jag invigde de nya träningskläderna idag och det är bara att konstatera: när träningskläder sitter som de ska, så går det bättre med allt från koncentration till själva utförandet. 

Avslutar med att hälsa träningsvärken välkommen!

.......är inte stort alls, men ändå finns det promenadrundor som jag lyckas undvika i flera år och det enbart pga. en backe, en slingrig serpentinbacke. Mina minnen av backen är att jag, vid toppen, står dubbelvikt och drar djupa andetag medan prickarna dansar framför ögonen. Det låter som om backen är tvärbrant som en vägg och flera kilometer lång. Det kändes så den gången. Idag fick jag för mig att gå den rundan eftersom jag inte ville gå så långt och bara jag kommer upp, så är det en rackarns trevlig nedförsbacke på andra sidan. Tänk ändå hur minnet kan förvränga saker för jag tog mig uppför den där otäcka backen utan problem, visserligen inte så fort pga. hostan, men jag behövde inte stå dubbelvikt och flämta och jag såg inte röken av några dansande prickar. Baggis! Med tanke på att jag inte är i någon toppform just nu, så måste jag har varit i fruktansvärt dålig form då när jag dessutom vägde flera kilo mindre. Det tog 40 minuter med en längre paus på Konsum och så 10 minuter hem. 

Jag måste börja träna styrka igen! Jag har haft en spik i ryggen idag igen. Det var efter burstädningen som jag fick ont, men det var efter middaxdisken som det utvecklades till en spik. Nu vet jag att gummibandsträningen inklusive ryggövningarna fyllde en funktion. Man saknar inte kon förrän båset är tomt......

Jag ber Pär om ursäkt i förväg eftersom min illa dolda skadeglädje går ut över honom för det är sååååå skönt att kunna säga "Nu vet du att det inte är så jävla lätt att bara äta mindre och så börjar man gå ned i vikt". Den senaste månaden har även han gått upp i vikt, inte lika mycket som jag, trots att han, precis som jag, upplever det som att han har ätit mindre.

"Att ändra sina matvanor som man har haft hela sitt liv är svårt och man måste respektera att det är svårt."

Läk Claude Markus

Månadsvägning och jag trodde att det var ett    aprilskämt dagen till ära när vågen påstod att jag har gått upp 2 kg. Hur i h-vete är det möjligt??! Den här gången menar jag det för jag är van vid självbedrägerier, men det finns ingen som helst anledning till en så pass stor ökning som 2 kg. Icke! Det jag har känt i kroppen av lätthet och minskat omfång är tydligen ren och skär inbillning. VAD LEDS JAG BLIR!! Nu vet jag att det där äckliga spenatpulvret inte hjälper till det minsta.

Jag ringde för att förnya Stilnoct-receptet och fick prata med samma skötare som jag pratade med förra veckan när jag försökte byta läkartiden. Jippii.... Förmodligen skulle de inte gå med på att förnya receptet då det handlar om ett vanebildande medel, till och med starkt vanebildande medel. Jag erkänner att jag kan känna små-panik när jag upptäcker att tabletterna nästan är slut och jag kanske inte hinner få nya i tid, men jag har använt Stilnoct i 2 års tid nu utan att ha ökat dosen en enda gång. Jag har 8 tabletter kvar och det är 14 dagar kvar tills jag ska träffa dårdoktorn. "De kan kanske gå med på att skriva ut ett litet recept på 10 tabletter....." Rent förnuftsmässigt inser jag att det är positivt att det tas ansvar för förskrivning av vanebildande mediciner, att reglerna har skärpts, men i vanlig ordning, så är det något jag drabbas av till följd av vad någon annan har ställt till med. Förutom att jag, åter igen, ska träffa en ny dårdoktor, så kan jag tydligen se fram emot en diskussion om Stilnoct. VAD LEDS JAG BLIR!!

........är inte bra för ryggen och det är väl ingen nyhet för er som har ryggproblem. Att sitta stilla i flera timmar är ingen hit. Visserligen sitter jag mycket i vanliga fall, men sällan mer än 1-1,5 timme i taget och då byter jag ofta ställning och det är nog det som var det stora kruxet igår - att jag inte hade möjlighet att ändra ställning - för idag har jag haft riktigt ont i ryggen för första gången på länge. Spik-i-ryggen-ont. Det blir väl inte bättre av att jag inte har tränat styrka på 1 månad......

Hostan har oxå varit tuff idag och så fick nog kroppen en allergichock av att vara ute så länge när det var så pass varmt för ögonen har varit irriterade. Jag har känt mig mosig och frusen som jag alltid gör av att ha varit länge i solen. Näsan fick ordentligt med färg, utstickande som den är.

Igår lade jag mig strax före midnatt och måste ha svimmat av direkt för jag minns ingenting från att jag lade mig ned tills att Pär väckte mig när han skulle till arbetet i morse. Dagens hälsolitania avslutas med en makalös trötthet. Uääää! 

20 minuter plus 30 minuters promenad i strålande solsken. Det var så skönt! Jag gick tur och retur Filmkedjan för att hämta 2 bokpaket och eftersom det ligger nära Salems centrum, så var det uppför, uppför, uppför, men idag var det inte tungt för jag upptäckte att mina lårmuskler finns kvar! De finns kvar trots att jag inte har tränat på 1 månad till skillnad från kondisen som jag alltid får bygga upp från noll..... Hemåt gick jag förbi Kaffestugan och köpte den sista morotskakan (till mig) och en budapestare (till Pär).

Jag har fått en kallelse till min dårdoktor, men det är en ny doktor IGEN. Det var en tid som inte var särskilt lyckad för mig eftersom jag ska till Rosie på förmiddagen samma dag, så jag ringde för att ändra och för att fråga var doktor EK har tagit vägen. När jag förklarade att jag hade andra tider att passa den dagen (jag specifiserade inte), så fick jag en mindre föreläsning av skötaren som hade svarat: det är svårt att få en tid hos en överläkare och debehöver träffa patienten då och då för att gå igenom medicinering och jag bör nog tänka igenom det hela ordentligt, men om det är en annan läkar-tid, så är det ju en annan sak...... Jag brukar kunna ringa deras reception för att förnya recepten, men underförstått kommer jag inte att kunna det i fortsättningen, så jag tog den föreslagna tiden. Jag får helt enkelt gno lite extra för att hinna, men den dagen den sorgen!

Doktor EK har flyttat till en annan avdelning. Vid mitt avslutande samtal med LG, i januari, så sa han att jag var välkommen att kontakta honom om jag behöver en samtalskontakt igen och då frågade jag om han verkligen kommer att vara kvar för det har jag lärt mig att inte ta för givet. Han svarade att han har fast anställning och inte har några planer på att dra vidare. "Jag går hela tiden och väntar på att få höra att EK kommer att sluta" anförtrodde jag honom och de onda aningarna besannades ju. Det är ingen idé att jag bildar mig en uppfattning om en läkare är bra eller inte för det har ingen betydelse eftersom jag får en ny efter 1 år ungefär som andra byter bil, men för min del finns det ingen garanti för att det är en uppgradering. I fortsättningen ska jag vara inställd på att träffa läkaren för att jag måste förnya recepten och betala hutlösa 350 kr per besök, men jag kommer inte att anförtro människan ett skvatt, så vida det inte handlar om att jag mår så dåligt att medicineringen måste justeras. Jag är trött på det här!

En 70 minuters promenad runt Flaten. Tvärmulet, iskalla vindar och bitvis småregnigt. Ingen höjdare direkt och jag var frestad att vända tillbaka mer än en gång, men till slut hade jag gått mer än halvvägs och då var det ju lika bra att fortsätta! Jag gick ut i ett alltför optimistiskt tempo och stötte på patrull vid första svaga uppförslut - tragiskt. Jag lyssnade på musik medan jag gick, men det lossnade inte och jag kände mig ovanligt otillfredsställd. Egentligen ville jag bara lyssna på "Blå koral", men jag vill heller inte att den ska ta slut och jag hade flera nya låtar i min lista, men, nä, det var ingen hit. Inga endorfiner, endast rödfrusna öron och en eftermiddag med en stelbenthet som inte uppmuntrar till fortsatta fysiska aktiviteter åsså hälsporren som inte har hört av sig på länge.

Promenaden var i första hand för kroppen, men brukar ju bli även för själven trots att det inte framgick av dagens utflykt. Något som däremot var för själen och enbart för själen var den bit morotskaka som jag köpte på Kaffestugan. Jösses, vad den var smarrig!!

Förra veckan fick jag en av sjuttielva utskick från Haléns som jag tänkte lägga i återvinningen direkt om det inte hade varit för att omslaget skvallrade om att det fanns nyinkomna träningskläder. Som om det skulle finnas SNYGGA träningskläder i MIN storlek. Fnys! Ändå kunde jag inte låta bli att titta och såg att det faktiskt fanns snygga träningskläder i min storlek, så på kvällen gick jag in på deras hemsida med målet att köpa nytt. Jag hittade byxor och överdel, men ingen sport-bh, så då gick jag över till Ellos och där fanns oxå snygga kläder i min storlek (förmodligen hittade jag mer sedan jag övergav önskemålen om en viss byxmodell där man ska vara vältränad från början). Det blev en komplett träningsuppsättning från Ellos.

Sport-bh från Gamourise som kändes väldigt bra när jag provade dvs. gott om stöd.

Träningströja som är slinkig och med tyngd i materialet vilket gör att den inte sitter åt eller fastnar.

Kortare träningsbyxa med en bred mudd under knäet och en rejäl linning och fickor där jag kan ha mobilen.

Jag ser fram emot nästa gummibandspass! Idag har jag vilat från hostan. Jag har bara suttit och dessutom varit ensam vilket innebär att jag inte har pratat, så hostan kom inte igång förrän Pär kom hem och jag började prata.