Jag har precis sett en dokumentär om socker på svt.play All forskning kommer numera fram till att socker är farligt, nästan ett gift. Att förbjuda sockret tror jag inte på, men att beskatta det skulle nog fungera i längden i alla fall för dem som har koll på vilka summor de handlar för.

"Att ändra sina matvanor som man har haft hela sitt liv är svårt och man måste respektera att det är svårt."

Läk Claude Markus

Efter förra veckans återbudande av läkartiden för att kolla upp hostan, så bokade jag en ny till idag och tog mig iväg. Den sortens torr-hosta som jag har är inte "produktiv" (tror jag läkaren kallade det) vilket jag antar har att göra med att det inte finns något bacilluskpackat slem som måste ut och det finns egentligen inget att göra. Hostan kan hålla i sig upp till 2 månader efter en infektion. Ska jag behöva stå ut med det här energikrävande bullret i 5 veckor till?? Det finns inga hostmediciner som verkligen fungerar och läkaren verkade inte ha något till övers för Nipaxon som jag har använt. Det bidde en Pulmicort Turbuhaler som egentligen används vid astma, men som kan lindra vid den här sortens hosta, men det kan ta upp till ett par veckor  innan effekten märks. Vad leds jag blir! 

Läkaren, IH är alldeles ny på vårdcentralen och hennes välkommen-till-Salems-vårdcentral-blomma med kort stod fortfarande framme. Hon gav ett ambitiöst intryck i och med att hon lyssnade på lungorna (inget onödigt rassel där inne), tog blodtrycket (110/70), kollade om jag var feberfri (36, 7 - svar ja) och mätte även syresättningen av blodet (99%) som skulle ha kunnat indikera infektion. Bortsett från hostan, så är jag frisk. Jag fick även en tid för återbesök om 1 månad PLUS att hon ska ringa mig om 2 veckor för att stämma av. Lätt förvånad över att inte bara få ett recept och ett "Ring om du inte blir bättre!", så vinglade jag iväg. Hostande. 

Promenaden dit tog 25 minuter och gick bra. Det var efteråt som hostandet började för att inte tala om hur det var medan jag pratade med läkaren...... Promenaden hem tog oxå 25 minuter och gick lättare eftersom det mest var nedför. Eftersom hostan inte verkar ha med någon som helst infektion att göra, så tolkar jag det som att det inte är något hinder att träna, så vida jag orkar och det var skönt att komma ut och komma igång, så nu har jag soffat färdigt, men jag kommer att trappa upp försiktigt.

Elin har varit på lunchbesök och tog med sig Selma när hon åkte igen. Hon hade köpt en film som heter "The butler". När jag läste om den på Discshop för ett tag sedan, så blev jag intresserad tack vare att den är inspirerad av verkligheten, men jag har oxå lärt mig av mina misstag och tittade därför på trailern och då försvann intresset. Poff! Det går att klippa ihop en trailer på flera sätt och den här gav mig känslan av pompös, amerikansk hjälte-handling. Jag tycker väl inte att det intrycket stämde när jag såg filmen, men den var inte bra. Jag blev aldrig engagerad eller gripen och jag tyckte att den på något sätt rusade fram för att få med så många viktiga händelser som möjligt. Hos Discshop finns en lång recension av filmen och där formuleras det jag inte kan sätta ord på och som i slutändan inte ger filmen något högt betyg. I filmen säger huvudpersonen att ".....vi har hört hela vårt liv om koncentrationsläger i andra länder, men vi har själv haft samma situation i USA i 200 år"  och syftar på segregationen av färgade, men, nä, det håller jag inte med om! Det som Hitler verkställde var en systematisk utrotning av ett folkslag, att verkligen få antalet judar minskat till noll och det var väl aldrig avsikten med vare sig slaveriet eller segregationen. 

PS. Jag återbudade läkartiden. Jag orkade inte ta mig dit....

Idag började jag på en andra 14-dagarskur med Aptiless. Jag är inte längre lika säker på att det fungerar, men jag vill försöka en hel månad innan nästa vägning. 

Det pågår en ökenutbredning i mitt nylle. Jag har länge haft konstigt torr hy i pannan och jag har mina aningar om att det hänger ihop med min psoriasis, men nu har torrheten spridit sig till området runt munnen och hakan. Det känns ofräscht. Jag har provat salvor och lotioner (när kommer Essex tillbaka?!), ansiktsskrubbar och ansiktsmasker, men ingen har haft någon långvarig effekt. Jag har bra erfarenhet av Apotekets produkter, men sortimentet hos Salems apotek är inte stort, så jag kollade web-shopen. L300-serien är för torr hy och jag köpte rengörings-mousse och dag- och nattkräm (jag har aldrig hållt på med olika krämer för olika tider på dygnet). Det finns inget ansiktsvatten i den serien, men Apoliva har ett för torr och känslig hy.

Rengöringsmoussen är mysig att tvätta med och lätt att skölja bort.

När jag provad nattkrämen första gången, så tyckte jag att den kändes fet och var svår smörja in, men nu gillar jag den. De torra partierna behöver fukt och det är kanske smart att bombardera med fukt på natten när även hyn får vila. Dagkrämen är något lättare i konsistensen och den har samma fräscha doft (gurka? melon?) som nattkrämen. De torra fläckarna runt munnen har försvunnit och på hakan är de nästan borta. Pannan lär jag få kämpa längre med. Det känns lyxigt att ha hudvårdsprodukter i glasburkar.

Ansiktsvattnet känns bra och torkar inte ut.

......lever ensamt under den första året, så kan det utveckla beteendestörningar. Det är kanske orsaken till Majas svårigheter att komma överens med något annat marsvin än flocksyrran Alice. Om jag inte minns fel, så blev Alice lika grinig som Maja en kort tid efter att Maja hade kommit till oss och det  var anledningen till att de 2 fick bli sambos i övre buren. Nu är Maja ensam igen och än så länge visar hon inga tecken på att må dåligt av det och då jämför jag med hur deppig Mimmi blev när Humlan dog. Torsdagens sorg hänger kvar och den väcks till liv varje gång jag ser Maja ensam i sin bur. Jag sov länge igår, men var ändå så trött att jag sov i soffan ett par timmar på eftermiddagen. 

Jag har tillbringat ungefär 5 timmar med att städa. Det var tungt. Förkylningen, men mest av allt den efterhängsna hostan, dränerar mig på energi. Så fort jag gör något fysiskt eller pratar, så drar hostandet igång. Nipaxon hjälper en del, men de kan jag inte knapra i all evighet, så på måndag har jag en läkartid och kanske kan jag få den där superdupermedicinen Cocillana Etyfin  Det e grejjer det!

Jag har tappat farten.

Och sugen.

Igen......

......en kort sista födelsedag (jag blir 49 bast idag). Det kändes så i alla fall. Jag promenerade i 60 minuter och av de minuterna var det kanske 5 som var uthärdliga. Inte sköna, inte behagliga, inte ens hyfsade utan endast uthärdliga. Det var tungt. Det var hostigt. Minsta backe blev en mardröm. Mot slutet var fötterna, i vinterskor, så varma att de kändes kokta och när jag kom hem kunde jag inte få av mig strumporna fort nog. En nära döden-upplevelse. Efteråt fick jag ont i foten, den kändes stubbig. Visserligen är kondition en färskvara, men att den hade så uschligt kort bäst före-datum som 2,5 vecka hade jag inte trott! 

 En vit orkidé, 2 presentkort hos KappAhl, böcker och filmer och flera grattis-sms är årets skörd. Jag gillar att fylla år! En av filmerna var "World war Z" som Elin har rosat. Hon och jag har ganska lika tycke vad gäller actionfilmer och om hon var övertygad om att jag skulle gilla den, så gav jag den en chans. Den var överraskande bra! Jag gillade slutet eller snarare avsaknaden av ett amerika-har-än-en-gång-räddat-världen-slut. Det var en obehaglig stämning i den och det är inte det lättaste att få fram i en film, så det gillade jag oxå. Jag är ingen anhängare av zombiefilmer och har lite svårt att hålla mig allvarlig och det var samma problem den här gången för jag tänkte bara på skämtteckningen nedan......

Min dator behövde uppdatera sin web-läsare (t.ex. så syntes inte spotifyinläggen längre) och igår bytte jag till Google Chrome. Spotify syns igen, men jag har svårt att vänja mig vid att inte ha favoritlänkarna till vänster som dessutom gjorde att all satans reklam till höger inte syntes. Chrome är onekligen piggare än Explorer......

 En av mina presenter är lite försenad och kommer om en vecka och gissa vem det är?

Elin fyllde år igår och Pär, hon och jag firade henne på Jensens i Skärholmen idag. Den här gången var servicen väldigt bra och vi hade en riktigt trevlig, glad och serviceinriktad servitris. De flesta gånger som vi har varit på Jensens i Skäris, så har vi suttit i närheten av en högtalare och jag har alltid tyckt att volymen varit för hög (även om låtarna har varit helt i min smak - mycket 80-tal), men har aldrig kommit mig för att fråga om den går att sänka ("Var inte så gnällig!" är ungefär vad Pär har tyckt). Idag frågade jag just för att servitrisen var lätt att få kontakt med och tillmötesgående. Jag fick svaret att det inte går att sänka volymen för den är inställd på en viss nivå anpassad för restaurangen. Det kanske fungerar när där är fullsatt och samtalsvolymen till viss del tar udden av musikvolymen, men det har aldrig varit fullsatt när vi har varit där. Idioti!

För första gången orkade jag inte äta upp oxfilén och chokladmoussen blev för mäktig. Allt smakade utmärkt, pommes friten var perfekt frasig och köttet mört, såsen var krämig och moussen chokladig, men det gick inte. Det kändes.......konstigt. Har jag tröttnat på deras oxfilé, tro? Eller är matlusten dålig pga. förkylningen (jag fick inte i mig hela lunchen hellr)? Eller har magsäcken krympt för det är ju hela vitsen med att dra ned på mängden mat? Jag upplever det som att spenatpulvret har en mättande effekt. Visserligen har jag bara tagit 4 doser (idag blev det ingen eftersom vi åt ute), men jag har inte varit vare sig hungrig eller sugen på kvällarna. Fortsättning följer!

Månadsvägning. Jag klev upp på vågen och såg siffrorna, men kunde inte riktigt ta in dem. Jag klev av vågen, nollställde den och klev på igen och samma siffror visades: 102,6 kg. Den senaste månaden har jag lyckats gå ned 1,4 kg! När jag klev upp på vågen var jag så inställd på att se en vikt med en 3:a i som skulle ha inneburit en viktminskning i hekton och det var därför jag var tvungen att väga om mig. Viktminskningen är inget mysterium den här gången. Jag har medvetet ätit mindre och jag jobbar på att inte vara rädd för hungern - jag vill inte hamna i den mentala kostfällan jag befann mig i för 1 år sedan. Jag fortsätter att vara en fri-kostare, men aningen mer fokuserad på att undvika vissa kolhydrater och socker. Något som underlättar och som jag inte trodde skulle hända är att jag har tröttnat på Viva Lakrits ädelstenar.      Den sista påsen jag hade åt jag inte ens upp utan slängde ungefär hälften och det hände för en dryg vecka sedan. I mina vakna mardrömmar såg jag framför mig hur jag fastnade i ett livslångt lakritsberoende där en stor del av min tid gick åt till att åka runt till de få ställen som säljer just ädelstensvarianten och hamstra järnet medan jag blev fetare och fetare.    

Den knepigaste tiden på dygnet när det gäller att låta bli att äta har alltid varit kvällen för mig, runt 21 och senare. Det vore en sak om jag nöjde mig med en ordentlig, mättande och hyfsat nyttig kvällsmacka, men det är aldrig det jag är sugen på. Nä, det ska vara choklad och chips. Kanske läsk. Det Farliga Kvällstugget som jag numera kallar det. 5 kvällar av 7 vill jag hålla mig ifrån DFK och jag tänker öka på möjligheterna att lyckas genom att prova spenatpulver. Det heter Aptiless och innehåller spenat och thylakoider. Jag har inga förväntningar på att gå ned i vikt extra fort med hjälp av Aptiless, jag vill bara dämpa hungerkänslorna som är huvud orsaken till DFK. Det är värt ett försök!