Jag kommer helt enkelt inte upp ur sängen på morgonen. Jag är så fruktansvärt trött! Jag bara somnar om och somnar om och somnar om. Vid 11-tiden brukar jag tvinga upp mig själv mest beroende på att det närmar sig matdax för marsvinen och de håller koll på det, tro mig. Det räcker med att jag börjar röra på mig inne i sovrummet för att de ska börja tjoa och de håller på tills jag dyker upp och då intensifieras tjoandet. Det är inget "Morrnmattevadkulattsedig" utan ett ärligt framfört "Geossmatförbövelenvisvältersnartihjäl". De har en dramatisk ådra, de små liven. 

Det blir inga promenader dels för att jag inte kommer upp ur sängen och dels för att varje gång jag har varit ute t.ex igår när vi handlade, så blir ögonen extra irriterade och det hjälper inte med vare sig svalt väder eller solglasögon. Jävla pollensäsong!!! Det blir ingen gummi-träning heller. Avsikterna fanns idag, men kroppen ville inte. Nixpix. Just idag är vänster öga besvärligare än vanligt och det ger mig obehagliga flash-backs från när jag hade regnbågshinne-inflammationen i november.

Kommer ni ihåg? 

Bilden föreställer inte mitt öga, 

men den är heller inte från en skräckfilm.

De torra partierna i ansiktet förblir torra trots investeringen i rengöring och krämer. När jag låter fingertopparna vandra över ansiktet, så känner jag att de mjuka, lena partierna snart är i numerärt underläge. Tinningarna och kindernas övre del är fortfarande lena och även näsan och överläppen. Hela pannan, hela hakan, käkbenen och nedre delen av kinderna leker öken. Jag börjar se framför mig hur hela ansiktet är så torrt att jag kan fila naglarna mot huden. Jag har surfat runt efter dermatologer och det finns möjlighet att få komma utan remiss, men först vill jag prova Hudvårdsbutiken. Jag mäjlade deras hudvårdsexperten och fick en jäkla massa länkar till deras produkter av märket Dermalogica, men hon skrev att hon skickar prover med posten. Tur det för Dermalogica är inte billigt...... 

Gummibandspasset gick åt pipan. Koncentrationen var usel och när jag inte koncentrerar mig, så gör jag inte på rätt sätt och andas fel och då blir allt tungt på ett negativt vis. Tungt och tråkigt och dessutom slarvade jag mig igenom vissa övningar. Som pricken över i blev jag kräkleds på spellistan. Slutresultat: blä!

......det viktigaste och det är viktigast tack vare att det är så positivt. Månadsvägningen visade att jag har gått ned 2,1 kg till 102,5! TVÅKOMMAETT KILO! Minskningen är lika obegriplig som den förra månadens ökning för jag har inte gjort några ändringar i kosten och träningen kom igång igen helt nyligen, men det är en MINSKNING och resten struntar jag i.

Jag var uppe klockan 5 och utfodrade fyrbeningarna och det är himla trevligt att det råder fullt dagsljus då. Jag hade bråttom tillbaka till sängen, men gläntade ändå på rullgardinen och fick se att det "....snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra!" och ett ensamt rådjur inne på gården. Sova mer! Men så blev det inte. När klockan närmade det sig 6, så insåg jag att jag hade ett val. Antingen kunde jag ligga kvar tills jag somnade och sedan vakna ännu tröttare lagom tills att fyrbeningarna skulle ha mat igen eller så kunde jag stiga upp, göra en kanna te och umgås med familjen Ewing och vem vet, kanske promenera. Jag valde att stiga upp -   - men först lade jag några omgångar med patiens i mobilen.

Medan JR jävlades med alla utom sin mamma och åkte på en och annan snyting tillbaka, så drack jag te och sneglade ut på det tilltagande snöfallet. Det stämde med SMHI-appens förutsägelse och då förutsatte jag att det skulle sluta snöa lagom till jag tänkte promenera vilket det faktiskt gjorde. Nu hamnade jag i valet och kvalet igen: flera lager under sommarjackan plus halsduk och handskar eller vinterjackan. Det var vara 3 grader, så det blev den vind- och vattentäta vinterjackan OCH vinterskorna. Det finns 3 uttryck som de vuxna envisades med att slå mig i huv'et med när jag var liten. "Svordomar tyder på ett dåligt ordförråd" och "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" samt "Klä dig efter termometern och inte efter årstiden". Nu när jag själv är vuxen och vis, så håller jag med om allt det där, så därför drog jag fram vinterjackan från garderoben där jag trodde att den skulle få hänga tills åtminstone oktober och vinterskorna som, även dem hade hunnit stuvas undan. Klockan var halv 10 när jag gav mig av. Det var tvärmulet och småregnigt och nordanvindarna cirkulerade, så att de ena stunden knuffade på bakifrån för att i nästa stund komma från sidan med sådan fart att jag vacklade till och som avslutning komma rakt framifrån och göra att jag fick gå framåtböjd. Jag gick runt Flaten och mötte bara 1 modig dam som joggade och en trio som promenerade i rask takt. Jag såg 4 hundägare oxå, men de är ju tvungna att gå ut, så de räknades inte på samma sätt. De bilburna hade ingen betydelse alls. Fegisar! Efter 75 minuter var jag lagom utvädrad och vid det laget hade molntäcket spruckit upp och solen kommit fram. Det var skönt att komma ut och säga vad man vill om vädermässiga bakslag, men det är himla skönt för pollenkänsliga ögon!

"Hard out here" med Lily Allen har jag haft i mobilen ett bra tag och än har jag inte tröttnat. Den har en tänkvärd text. Lyssna!

"Sometimes it's hard to find the words to say

I go ahead and say them anyway

Forget your balls and grow a pair of tits

It's hard out here for a bitch"

Mot slutet av promenaden kom "Love runs out" med Coldplay som jag inte har hört så många gånger än och jäklar vicken kick jag fick av den! Den ska jag ha till uppvärmningen för gummibandsträningen.

Jag hatar att vakna av att jag mår illa. 

Jag avskyr att vakna och upptäcka att jag har försovit mig.

Jag gillar inte att vakna klockan 5 av att ögonen kliar för det betyder att det blir en jävlig pollendag.

Så var det igår och när jag försökte öppna ögonen, så var de lätt ihopklibbade.

Jag bor i ett skymningsland med rullgardinerna nere för att skona ögonen.

Idag har det varit svalare och mulet och på kvällen regnade det och det känns lindrande på samma sätt som när man sköljer sitt hettande ansikte i kallt vatten.

Kampen mot allergin tar på krafterna och jag sover nästan 12 timmar om dygnet.

Det blev ett gummipass idag igen och det gick bra, det var lite tungt, men det var positivt tungt och jag svettades ordendligt. 

Min gräns är nådd

Låt mig vara!

Låt mig hantera det här på mitt sätt!

Mitt sätt är inte nödvändigtvis fel sätt bara för att jag inte når de resultat som du tycker att jag borde sträva efter.

Du och jag har inte samma förutsättningar.

Jag borde inte behöva stå ut med dolda pekpinnar från den jag är gift med.

Lägg av!

Håll käften!

Om jag ska behöva ha den här diskussionen en gång till, så kommer jag att bli vansinnig! Jag kommer att gapa och vråla. Testa om du inte tror mig.

Jag vet lika bra som du vad som är bra att äta och inte äta.

Jag har kämpat med det här i tio års tid.

Du har precis börjat med dina fisiga fem onödiga kilon.

Jag har trettio kilon att bli av med.

Det räcker med att du äter mindre, så börjar du gå ned i vikt.

Det är inte lika enkelt för mig.

Min kropp reagerar inte på samma sätt som din.

Tror du inte att jag blir avundsjuk?

Klart som fan att jag blir avundsjuk!

Det är ett mirakel att jag inte ger dig en snyting när du deklarerar att du har blivit av med 1 kg på en vecka bara genom att äta mindre.

Jag klarar inte av att vara glad för din skull, att heja på, att ge dig feedback för att du lyckas med något vid första försöket som jag kämpar mig dödstrött med år efter år.

Du har aldrig gett mig feedback eller agerat hejaklack utan bara hört av dig för att påpeka när jag avviker från den smala stigen och det klarar jag mig utan.

Har du inget stöttande att komma med, så knip käft!

Det känns som att jag är tillbaka där jag var för precis ett år sedan när jag började gå hos LG för det var av precis den här anledningen som jag mådde så satans dåligt.

LG tyckte inte heller om hur du uppförde dig mot mig.

Du och jag hade ett samtal i höstas när jag trodde att jag hade lyckats nå fram till dig, när jag trodde att jag hade lyckats förklara varför mat har blivit så laddat för mig, men det höll inte i sig.

Mycket av det här är mitt problem för det handlar om hur jag väljer att hantera mina reaktioner, men en del av ansvaret ligger hos dig med för, trots allt, lever vi ihop och det är meningen att vi ska hjälpa varandra och ta hänsyn till varandra.

När jag vill handla hem sådant som jag tycker är gott, så gör jag det de gånger jag handlar själv för att slippa höra ”Men sånt där ska ju inte vi äta.”.

När jag blir hungrig på kvällen, så väntar jag med att äta något tills du har lagt dig för att få slippa höra ”Hur kan du vara hungrig igen?”.

När jag umgås med Elin, så kan jag slappna av och äta vad jag känner för. Hon accepterar mig som jag är och jag tror nog att hon bryr sig om min hälsa lika mycket som du säger att du gör. 

Min gräns är nådd på flera olika sätt och nu får det vara nog!

Igår kunde man vara utomhus i bara t-shirt. Idag frös jag om öronen för att det blåste så kallt. Igår sa jag: "Det är faktiskt bara april...." och idag sa jag: "Jaa, det är ju bara april...." Under påskhelgen brakade pollensäsongen igång och igår kändes det som den slog undan benen på mig. Jag var så trött och ögonen sved, näsan var täppt och jag frös, huvudvärk och elände. Jag promenerade idag i stället, men det blev ingen endorfinkick direkt. 55 minuter i mestadels motvind. Det var inte ens 10 grader när jag gick halv 10, men den plötsliga svalkan fick inte allergin att pausa. Blä!