Mina planer på att promenera och få lite mer sol på näsan grusades när jag helt enkelt inte kom upp ur sängen. Jag var så i gasen av gårdagens skrivande att när jag väl kom i säng, så somnade jag inte förrän efter 1 bara för att väckas klockan 5 och ge marsvinen frukostgrönsaker. Grus i ögonen och vingel, men det var ändå svårt att somna, så jag stängde av mobilen för att slippas väckas av den igen. Det har varit skönt att få vara ensam i 5 dagar, men det är banne mig ingen picknick när jag är ensam om precis allt som har med marsvinen att göra utöver det vanliga som ska tas om hand. Nu har Pär kommit hem från Öland, så nu behöver jag vila!

Jag orkade träna med gummibanden i alla fall och nu är det slut mjukstartande och full fart! Det var ganska tungt och hela överkroppen känns lätt mörbultad. 

25 minuter plus 40 minuter blev promenerade idag i makalöst vårväder. Jag hade MBT-skorna och det dröjde inte länge innan benen hörde av sig och protesterade mot valet av skor för det var så mycket jobbigare! Samma glada överraskning när jag har använt endast vanliga skor i några månader. Jag fick en endorfinkick i samband med att jag hade fått upp tempot och det kom en bra gånglåt. Endorfiner is da shit!

En korg med påskminioner! 

Det bidde ett riktigt bra pass med gummibanden idag. Orken fanns definitivt vilket gjorde att koncentrationen inte svek och det ledde till ett bra flyt och tempo. Nu är mjukstarten efter hostan avslutad, så nästa gång kör jag för fullt. Jag avslutade med balansbrädan och jag höjde ribban genom att prova att stå på bara ett ben. Det gick! I flera sekunder och utan att hålla fast i något! Sug på den!

Jag vet att du bryr dig om mig.

Jag vet att du oroar dig för min hälsa.

Du måste dock börja se det i ett vidare perspektiv. 

Jag väger mycket nu.

Mer än någonsin.

Men!

Jag mår bra nu.

Bättre än på mycket länge.

Jag trivs inte med att väga 104 kg.

Jag gör vad jag kan för att sluta väga 104 kg.

Men!

Jag gör det inte på det sätt du tycker att jag ska göra.

Det är dock inte det samma som att det är helt uppåt väggarna.

Jag har slutat att stirra mig blind på vad vågen visar.

Du måste också sluta stirra dig blind på vad vågen visar.

Bortsett från kolesterolet, så är alla mina värden så bra de kan bli.

Nu när hälsporrar och stukade fötter och envis hosta inte längre är hinder, så kan jag börja träna igen.

Stress är inte bra vare sig för blodtryck eller viktminskning.

När jag mår som jag gör nu, så är jag inte det minsta stressad.

Och om jag inte stressar, så minskar risken för depressioner och ångest, högt blodtryck och hjärtbesvär och jämfört med min övervikt, så är det guld värt för mig.

Jag vill fortsätta att må så här!

Du måste börja se det i ett vidare perspektiv.

Om inte för din egen skull, så för att jag inte orkar ha en enda äta-eller-inte-äta-diskussion till med dig.

Jag menar det.

Inte en diskussion till.

Du gör på ditt sätt.

Jag gör på mitt sätt.

Först åkte jag åt den ena hållet när jag skulle till Rosie för att klippa håret. Den förra klippningen var så himla bra och har inte alls gett mig en känsla av att ha en hårmössa à la Bobby Ewing. Rosie sa att hon, lite snabbt, hade undrat vad jag gjorde där idag eftersom håret såg ovanligt välfriserat ut för att det skulle vara klippdax. Nu är håret borta igen, men det växer väl ut som vanligt. Det är alltid lika skönt att vara nyklippt även om det inte var samma oerhörda lättnad som förra gången. 

Jag var hos Rosie klockan 9 vilket var 1 timme tidigare än min vanliga tid, men just idag passade det bra eftersom jag då kom hem 1 timme tidigare och hann utfordra alla gnagarena och även äta själv i lugn ro innan det var dax att ge sig av igen.

Nu åkte jag åt andra hållet för att träffa ännu en ny läkare på psyk.mottagningen i Södertälje. Doktor GT är inget att ha. Ja, jag törs uttrycka mig så pass bryskt med tanke på hur många läkare jag har träffat genom åren. Väldigt knackig svenska och ett handslag som var värre än en död fisk om ett handslag kan vara värre än så, men spillerill, jag behöver inte träffa henne mer för pga. läkarbrist i kombination med att jag numera mår så bra att jag är självgående, så remitterar hon mig till min egen vårdcentral som får fortsätta att skriva ut mina medikamenter. Inte mig emot! Hon nämnde i förbigående att min samtalskontakt, LG, är på väg därifrån han med. Suck! Det kan inte vara kul att arbeta på en plats med en så hög personalomsättning och i vanlig jävla ordning är det patienterna som kommer mest i kläm. Det finns många anledningar för mig att vara tacksam för att jag mår bra och det här en av dem! När vi pratade om Stilnoct, så sa hon, precis som alla annan sjukvårdspersonal jag har pratat med, att den är starkt vanebildande, men när jag påpekade att jag inte har ändrat dosen under de 2 år som jag har använt Stilnoct, så sa hon inte så mycket mer. Hon förnyade faktiskt receptet med 3 uttag (jag brukar bara få 1 i taget för att förhindra missbruk), men det hade förmodligen att göra med att ingen vet när jag får en läkarkontakt på vårdcentralen och därför måste ha ett lager.

Jag uppnådde frikortsnivå och behöver inte betala för ett enda läkarbesök förrän i mitten av februari nästa år. Det gillar jag! Och så upptäckte jag att det bara tog mig 15 minuter i stället för 20 att går från Södertälje central och till mottagningen och det trots den otäcka Kusens backe. Ha!

Igår strålade solen från en klarblå himmel och jag hade ett paket att hämta ut, men jag orkade inte ta mig ur sängen. Idag var det igenmulet med ett regn som kom och gick och jag hade fortfarande ett paket att hämta ut. Dessutom var jag betydligt tröttare än igår efter en natt med för lite sömn, så, jodå, jag ångrade att jag inte klarade av pakethämtningen igår. Surt, sa räven om rönnbären. 

20 minuter plus 30 minuter blev det och det var ingen endorfinkick direkt. Paraplyet fälldes upp och ihop beroende på hur mycket det regnade. Jag blev blöt om tårna oxå, så jag misstänker att det är hål i träningsskorna. Suck. Paketet innehöll pyjamasplagg, byxor och överdelar och jag behåller rubbet. Jag har nog aldrig köpt en hel pyjamas, så att säga, för jag har så olika storlekar på underdel och överdel och det var ingen hel pyjamas nu heller, men plaggen är i alla fall avsedda för att sova i. Hittills har jag använt gamla mjukisbyxor av tunnare kvalitét med diverse gamla t-tröjor, men nu är vissa byxor så trådslitna att det bara handlar om sekunder innan det går hål och resåren är bara ett minne blott. Det är pga. att jag går upp i vikt som byxorna sitter kvar.....

Hostan är snart borta! Astmamedicinen har verkligen fungerat vilket jag kunde tala om för doktor IH när hon ringde som avtalat. Igår gick jag ned till 1 dos morgon och kväll. Jag har tid för återbesök den 24:e, men hon sa att om jag känner att behovet inte finns, så lämnar jag återbud. 

Jag har just duschat efter ännu ett skönt gummi-pass där jag ökade på ett snäpp jämfört med fredagens pass. Step up-brädan har ett par löstagbara "fötter" för att det ska gå att välja höjd och idag glömde jag att ta loss dem, så uppvärmningen blev oavsiktligt tuffare, men det kändes bara bra. Orken är tillbaka! Jag har förresten fortfarande rester av träningsvärk från i fredags, så den karamellen räckte länge!

Det var nödvändigt att hämta ut ett recept som inte levereras i brevlådan och det hade jag tänkt att göra igår, men då regnade det och jag kände mig frusen, så jag hade iiiiiiingen lust att gå ut. Isch! När jag drog upp rullgardinen idag, så var gångvägen utanför torr, så då bestämde jag mig för att få det gjort. Det var knappt 5 plusgrader och så snart jag började gå nedför vår trappa, så kände jag att det ju visst regnade. Smått, smått duggregn. Isch! Och så blåste det iskallt. Dubbel-isch! Jag frös faktiskt om öronen!  Det blev ett raskt tempo till apoteket trots uppförsbackarna och det gick lika fort hem via Kaffestugan och Konsum. 20 minuter plus 30 minuter. Jag såg några små blåsippor och vitsippor som liksom kurade ihop sig i det luriga aprilvädret. Hostan är på tillbakagång. Det kan jag säga med säkerhet. Jäss!