Det blev ett gummipass igår, fredag och det tog extra mycket på axlarna känner jag idag. För första gången blev uppvärmningen på step up-brädan flåsig, men jag måste koncentrera mig stenhårt hela tiden, så jag misstänker att det kommer att ta tid innan jag fixar några större variationer i rörelserna utan att tappa farten.

Idag promenerade jag 25 minuter plus 50 minuter, till Salem tur och retur för att hämta paket inklusive en omväg hem. Omvägen brukar inte ta 50 minuter, men jag blev tvärtrött och tvärleds och tappade farten helt i slutet.

Jag känner mig låg och dämpad idag, trött och allmänt kräkleds. PMS? Njaaa, det brukar mest innebära lättretlighet. I torsdax och hela förmiddagen igår, så sågades det ned träd. Ljudet av motorsågen var överraskande stressande. Jag kände ångest och fick nästan panik när jag tänkte på alla träd som försvinner. De låter bli vår hassel  (  ), men det blir tomt. I nästa vecka ska de ta en stor 3-stammig sälg och det kommer att bli en lucka, lindrigt uttryckt. Jag gillar inte att sågarmannen, som föreningen har anlitat för jobbet, på eget bevåg konstaterar att det finns träd som "....bör tas ned omedelbart" och sedan gör det. Det räcker med att han tar de träd som är markerade. Den stora sälgen är ett av de träd som inte har markerats, men som tydligen inte är friskt. I föreningens budget har vi räknat in ett visst antal träd, men nu när sågarmannen helt sjävsvådligt sågar ned ommarkerade träd, så får vi betala mer. Jag litar faktiskt inte på honom. Vi har haft en annan trädkunnig man här som anser av vi absolut bör spara den stora sälgen. Jag önskar att jag inte brydde mig så mycket om det här.....

I morgon måste jag ringa veterinären för en akut tid för att låta Ester somna in. Hon har en hård knöl under käken (likadan som den Mimmi opererade bort 2012) och den har vuxit otroligt mycket på 3 dagar (i torsdags hade hon den inte, i alla fall inte så den kändes). Det är småläskigt när det går att se hur den blir större från en dag till en annan. Hon fyller snart 6 år, är så gott som blind och allmänt skruttig, så hon klarar inte en operation och även om hon skulle det, så har jag svårt att tänka mig att hon orkar med eftervården om den blir likadan som för Mimmi. Det var i grevens tid som Vera och Bibbi kom hit. Det är så'na här gånger som jag ångrar att vi började ha marsvin, husdjur över huvud taget. Jag vill inte!!

Gummibandsdax och det gick bättre än i fredags, men det är knepigt att få till det med step-upbrädan. Det är svårt att hitta bra musik som jag kan hålla takten med och få in en rytm, men skam den som ger sig. På en gång i alla fall.

65 minuters promenad i långsamt tempo - aj did it! Ja, jäklar i mig! Jag argumenterade en halv timme med mitt lata jag, men till slut tog jag mig ur sängen (halv 10) och ut. Det var inte skönt. Det var inte ens behagligt, men det var nödvändigt. Jag var tvungen att ta mig över tröskeln innan hela jag slammade igen fullständigt av trötthet, slöhet, stelhet. Ju äldre jag blir, ju stelare jag blir, ju sämre läkkött jag får desto räddare för att ramla blir jag. Jag vill inte ens halka till och för att vara på den säkra sidan idag, så lånade jag Pärs broddar. De var nödvändiga för kanske 20% av promenaden, men, hellre broddar i onödan än att inte våga slappna av.

Mimmi har haft en vilodag idag efter att ha uppfostrat Småttingarna hela gårdagskvällen och förmodligen natten. Det har varit lugnt i nedre buren. Småttingarna har möjlighet att knata runt och undersöka utan en misstänksam Mimmi i hasorna. De är med vid matskålen och vid höbunten. Alla har fått sin plats i rangordningen. Frid råder! Så pass mycket frid att Småttingarna har haft möjlighet att småbråka med varandra. Jag glömmer alltid hur mysigt det är med smågrisar och de är bedårande. 2 nya röster - jag hör tydligt skillnad på oiandena. Jag längtar efter att släppa ut dem på golvet och se när nyfikenheten segrar över läskigheten.

Jag vill ha en fottransplantation! Nu är jag så leds på att ha ont att jag känner mig gråtfärdig. Det är en dryg vecka kvar tills jag ska till vårdcentralen och kräva en röntgen. Jag har ont i hälen igen och om jag inte redan var gråtfärdig, så skulle jag bli det. Det är bara till att kontakta Fysioterapiteamet för fler stötvågsbehandlingar. Naturligtvis fick jag träningsvärk efter fredagens pass och det har jag ingenting emot, men jag har känt mig stel och mörbultad oxå och det har jag någonting emot. Gårdagens månadsvägning visade en liten ökning med 3 hg vilket innebär ett viktrekord: 104 kg. Härregud....... Åtstramningar behövs! I morgon ska jag promenera och därmed basta trots att det har svängt om till blidväder med snökladd, småregn och dimma och det är hur jäkla trist som helst, så ska jag ut!

Jag har läst en riktigt intressant bok som jag vill dela med mig av och som jag har så många åsikter om och som fick mig att tänka till och att tänka om och som fick mig att nicka i samförstånd, men jag vet inte hur jag ska formulera allt och jag jobbar på det och det kommer ett inlägg om boken vilken dag som helst!

Pär och jag tittar på "The big bang theory" som jag var tveksam till efter att ha läst vad den handlar om, men som jag tycker är riktigt rolig eftersom det handlar om så mycket mer och inte speciellt mycket om tafatthet gentemot kvinnor. Komiska kontraster mellan Pennys jordnära verklighetsintelligens och killarnas världsfrånvända överintelligens t.ex när Sheldon, med IQ på 187 och kan allt om baciller och virus, blir förkyld och vill ha soppa, men inte har soppa hemma och hans polare skyr honom och blir tvungen att ta sig till Pennys restaurang och hon påpekar att man ju kan beställa hemleverans av soppa...... Det är en.......intelligent humor med gott om anspelningar som kräver en del allmänbildning för att snappa upp. Vi har köpt 2 säsonger till och Pär och jag har nu någonting att se tillsammans och det är banne mig inte det lättaste att åstadkomma! Igår såg jag det sista avsnittet av "Downton Abbey" och jag känner sorg blandad med panik. Sorg över att säsongen tog slut och panik inför hur länge jag måste behöva vänta på nästa säsong. Det finns många serier som är bra, men det är bara ett fåtal serier som jag har tagit till mitt hjärta. Serier som har otroligt hög kvalitét, som är genomtänkta och detaljerade, som har otroliga skådespelare och med karaktärer som engagerar och som jag blir genuint glad för när något bra händer och hur upprörd som helst när någon blir illa behandlad eller dör - serier som har allt. "Downton Abbey" är en så'n serie.

......träningsvärk innan själva träningspasset ens är avklarat? Mina muskler är i chock efter 1,5 vecka av absolut ingenting. Jag har varit förkyld och jag tror att det är 4 morgnar som jag har haft för avsikt att komma upp och ut, men helt enkelt inte orkat. I onsdags, morgonen efter att Kajsa dog, så hade jag inte ens lust. Blä! Men idag blev det äntligen av att umgås med gummibandet igen och satfläsk vad det var tungt!! Kroppen upplevde det hela som misshandel och inte träning, men nu har jag - åter igen - tagit mig över tröskeln. Faktum är att 1,5 vecka med sovande och sittande gjorde att jag kände mig stel och krokig. Det känns som att jag väckte kroppen och den var precis lika motvillig som jag har varit de senaste morgnarna.......

Gummibandsträning och invigning av step up-brädan och brädan fungerar alldeles utmärkt. Fin och stadig, men att få ordning på alla armar och ben, så att de arbetar tillsammans i samma takt visade sig vara inte fullt så enkelt. En lätt irritation av samma sort som när jag tyckte det tog för lång tid att få ordning på stavgångandet. Koordination har jag aldrig haft problem med och jag antar att det här med att kliva upp och ned på en bräda och även få med armarna är en träningssak som så mycket annat (det blir litet tjatigt - varför kan ingenting bara gå av sig själv?). Det var uppvärmningen jag använde brädan till och det tog på låren, men inte så mycket på flåset som jag hade hoppats på och det berodde väl på att armarna mest hängde...... Annars var det ett väldigt skönt pass.

PS. Jag har beställt den senaste säsongen av "Downton Abbey"! Lycka!

Nu är jag leds på min stukade fot.

Tvärleds.

Urleds.

Äckligt leds.

Sjukt leds.

Förbannat leds.

Så inihelvetejävlarsatanförbåltskitleds!!

Den senaste tiden har jag vissa dagar värktablettsont dvs. den värker hela tiden oavsett om jag belastar den eller ej.

Det sitter på insidan av vristen.

Ligamentet.

Jag väntar på tid hos en läkare och nu vill jag röntga den förbaskade foten!!

Jag promenerade i 65 minuter idag.

Jag hade inte ont under tiden, men fick det efteråt.

Det var upptrampat och slirigt, så jag fick ont i knäna oxå.

Som grädde på moset har jag mensvärk.

Idag är jag leds.

Jösses, vad jag sov gott i natt! Och lagom länge! Och jag vaknade utvilad!! Mer så'nt!! Stilnocten klubbade mig igår och jag somnade framför datorn. Sittande med en ljudbok* och när jag vaknade till igen och hörde något om en Martina, så tänkte jag "Vilken Martina? Det finns väl ingen Martina i den här boken.". Jag undrar hur många minuter jag sov egentligen? Det var knappt att jag fick in Selma i buren med friskt vatten och hö och tandborsten hälsade bara lite snabbt på tänderna innan jag stöp i säng klockan 23. Jag sov i ett svep till 6 när Pär kom in och sa hejdå och sedan sov jag vidare till 9 när mobillarmet väckte mig.

Det är perfekt vinterväder nu! Lagoma 5-6 minusgrader (så länge det inte blåser) som gör att snön inte smälter ihop till isgator samtidigt som det går att vara ute utan att frysa näsan av sig. Jag promenerade idag utan stavar, 70 minuter i överraskande högt tempo med tanke på att jag tränade igår. Det var så skönt att komma ut, men jag var nära att vända redan i början pga att motvinden gjorde att det kändes som minus 15. Jag blev oxå överraskad av att jag inte fick ont i foten, rejält överraskad! När jag kom till de sista djävulusiska backarna och trapporna, så blev jag glatt överraskad av att verkligen kunna känna av de förbättrade lårmusklerna. Muskler is da shit!

* Jag har bondat ytterligare med min mobil genom att börja använda den till ljudböcker, så nu är det ajöss och goddbaj till CD-spelaren och de ständiga batteribytena.