Jag umgicks med ett av gummibanden på eftermiddagen. Det var en dryg vecka sedan och det var tu--hu-hu-nngggt! Det var inte negativt tungt, bara jag-har-överlevt-magsjuka-tungt, så jag tog mig igenom både uppvärmning, träning och stretching med hjälp av flera flåsiga pauser och 2 glas vatten och en syrgastank. Jag kände mig stärkt efteråt. Jag kände mig som the bitch who lived. Moahahahaa! Till min stora glädje kan jag åter igen göra tåhävningar för nu har den stukade foten fått tillbaka full rörlighet.

PS. Vi såg "Cowboys & Aliens" och jag tycker att det är en helt ok actionfilm och det är sällan jag uppskattar action, men den här hade skruvad variant av den macho-gubbiga västern för utomjordingar har väl fört bort människor i alla tider, eller hur?

Igår tvingade jag upp mig själv vid halv 10 för att promenera. Jag längtade efter frisk luft och dagsljus. När rullgardinen är uppe, så är det så infernaliskt mulet att är det var närapå tvärmörkt. Det såg ut som det regnade oxå, men för att försäkra mig om hur mycket det regnade, så öppnade jag ytterdörren och fick en audiell bekräftelse när jag hörde regnet forsa ned. Amenfyfaaaan! Jag gick tillbaka till sängen och sov till halv 13. Resten av dagen var varenda lampa tänd för att simulera någon form av ljus. Vädermässigt har det varit en av de sorgligaste jular jag kan komma ihåg. Jag gjorde ett nytt förösök idag och när rullgardinen var uppe, så såg jag solen! Sol och riktigt dagsljus!! Jag fick med mig Pär och vi tog en långsam sväng runt Flaten på 75 minuter och vissa partier var glashala, täckta av den sortens tunna, osynliga is som är så lömsk. Herrejösses, vad det var skönt med frisk luft!! Det är inte ofta jag tycker om att få solen i ögonen, men idag gjorde jag det. När det gäller orken, så skulle jag ha önskat mig det i julklapp. Magsjuka vrider sannerligen ur en som en disktrasa! Igår var den första dagen, sedan i fredags, som jag kände att jag tordes äta vad jag ville och det var först igår som jag vågade ställa undan spy-hinken. Jag är magfrisk! 

......deprimerande att höra hur regnet slår mot rutan i mitten december! Jag gick Landet Runt idag, det tog 80 minuter och i början snöade det (oooo, mysigt!) för att sedan övergå i regn (blähähää!) för att därefter upphöra (bättre så!). Det är lika så gott att det blir mörkt före 16, så jag slipper se all tråkig barmark.

Bilden är tagen för precis ett år sedan och det är så här det ska se ut i december!!! 

Det var den första riktiga promenaden på många veckor där jag inte hade pendeltåget som mål eller något paket att hämta ut. Trots vädret, så var det jäkligt skönt att komma ut, men foten höll inte med. Den gör ont och känns stubbig och trivs bäst i högläge. Igen.

Ett pass med gummibandet igen. Armmusklerna i vänster arm har alltid varit ynkligare än de i höger arm eftersom jag är högerhänt, men idag undrade jag om de hunnit bli ännu ynkligare sedan i tisdags för vissa av övningarna orkade jag knappt halvvägs med den armen. Meh! Det blev flashbacks från de allra första gångerna på SATS när vänster arm var på gränsen till värdelös och bara darrade som en överkokt sparris. Ge mig muskler! Nu!!

Vänster hand, däremot, verkar har smygläkt medan jag har varit upptagen med att vara frustrerad över den stukade foten och att droppa i ögat stup i kvarten. Den gjorde nämligen inte ont alls när jag stödde på den eller när jag stretchade underarmen och jag har inte fått ont efteråt. Det har väl underlättat att den sitter på just vänster sida som ju inte är min starka sida, så att säga och har därför fått all den vila den har behövt. Ögat är friskt och handen är hel igen, så nu hamnar allt fokus på foten. Börja smygläkning pronto!

20 minuter plus 25 minuter har jag promenerat idag. Tur och retur till Filmkedjan för att hämta 2 paket som innehöll en andra bokbeställning till mig själv och en stor filmbeställning som Pär och jag gjorde tillsammans som julklapp till oss själva 2013 (förra årets julklapp var ju den nya soffklädseln). Pär kommer att vara långledig och det vete tusan hur mycket tid snorpan kommer att tillbringa med sina gamla päron, så vi 2 kommer att ha filmkväll varje kväll ända in på 2014. Pär är otroligt svår att få med sig när det gäller film, det finns inte mycket han gillar, men nu har han varit med och valt. 

"Big bang theory" är egentligen en serie om man nu ska vara petnoga och "Iron sky" är helt och hållet Pärs för den vill jag inte se eftersom jag tror att den är fånig, urfånig, på gränsen till urdålig. 

För varje jul handlar det allt mer om överlevnad för mig. Överlevnad genom undvikande. Undvikande av julen så långt det är möjligt. Minimalt med pynt och om jag får min vilja igenom, så skippar vi granen även i år. Möjligen en liten bordsgran. Minimalt med hets genom att fixa julklapparna på nätet för då landar de i brevlådan eller så får jag en välbehövlig pakethämtarpromenad, men jag slipper pöbeln. Minimalt med julmat förutom svärmors suveräna julbord på själva julafton. Film är ett bra sätt att undvika den verkliga världen och att läsa är ett annat sätt och det här är de 12 böcker som jag ser fram emot att gömma mig i.

De nya gummibanden kom idag som jag hade hoppats, så det bidde ett pass efter lunch. De såldes i 2-pack och kan knytas ihop för vissa övningar och jag kände igen det knepet från när jag tränade med gummiband för 20 år sedan. Min sladdrige, gröne vän har kilat vidare (tack för ett lysande samarbete!) och är nu ersatt, så snabbt att det är känslokallt, av ett grönt tvillingpar som är lite smalare och inte lika sladdriga.

Den här gången körde jag med endast ett av banden och med de invanda övningarna och det kändes urbra! Lite mer motstånd och det gillar jag. Ett riktigt bra pass, ett roligt pass - ren njutning! Jag ska titta närmare på övningsplanschen som följde med och se vilka övningar som är av intresse. Det finns en övning som jag gör nu, för baksidan av skuldran, som jag vill byta ut eftersom den inte känns helt ok i armbågen och så är den knepig att utföra på rätt sätt och det irriterar mig.

Det var dax för en besökskombo igen med doktor EK först och sedan LG. Jag vet inte riktigt vad det var med EK idag, men det kändes inte lika bra som det brukar. Hon var okoncentrerad och jag var inne hos henne bara 20 minuter jämfört med de vanligare 50. Samtalet var trögt och mot slutet, som alltså kom ovanligt fort, så frågade hon vad hon kunde hjälpa mig med idag förutom att förnya en himla många recept och jag svarade att jag inte visste för det gjorde jag inte. Snipp, snapp, snut, så var besöket slut. Lite snopet, men mest en lättnad.

Det var 50 minuter kvar tills jag skulle in till LG, men jag var förberedd med en banan, en drickyoughurt och tegelstenen "Kupolen", så väntan kändes inte besvärlig. Jag har lärt mig att hålla intresset för en bok vid liv trots att det tar många veckor att läsa den och det är en sprillans ny färdighet, ny för i år. Det tog tid att läsa "Tillbaka till henne", men jag ångrar inte att jag läste färdigt den. "Kupolen" är dryga 1100 sidor och den håller fortfarande (jag närmar mig sida 1000). Problemet är mer att den är så jobbig att hålla i, så berättelsen håller, men inte mina händer.

Samtalet med LG var inte någon höjdare det heller. Vi pratade mest om gamla ämnen. Jag är fortfarande trött och känner mig allt annat än alert. Det mesta känns uttjatat. Jag vet inte om jag ska fortsätta hos honom.

Jag trodde att foten skulle klara sig idag eftersom den fick en lång vila i och med läkarbesöken, men efter den sena lunchen (inte förrän halv 14), så gjorde det j-t ont när jag stödde på den. Vad trött jag blir! Jag önskar att jag kunde ta av hela foten som man kunde göra på Bratz-dockorna och lägga upp den i höööögläääääge tills den har läkt färdigt en gång för alla. Jag skulle kunna ha en låne-fot under tiden. Efter lunchen lade jag mig i soffan och halvsov tills det var dax att äta middag. Huvudvärk och en envis nästäppa som Nasonex inte rår på, så jag tog till storsläggan Nezeril och det fungerade. Ingen höjdardag, men, som jag sa till LG när vi pratade om tacksamhet i det lilla, så'na här dagar kommer sällan i flock, så det kanske blir bättre imorgon.

5 minusgrader och småsnöigt och halt - det är väl vinter? Jag gick iväg för att hämta ett bokpaket och hade inte hunnit många meter utanför gården innan jag kände hur den högra foten gleeeeeed iväg under mig, men jag höll mig kvar på benen. Däremot stod jag kvar en stund medan hjärtat ramlade tillbaka ned från halsgropen och jag började andas igen och funderade på hur angelägna dessa böcker var för mig. Hade jag lust att riskera nya stukningar och blodsutgjutningar och blåmärken för några böcker när Pär kan köra mig dit? Böckerna var angelägna och jag behövde ju inte hetsa, så jag gick, men det var inget roligt att inte våga slappna av och få upp tempot, så det blev bara direkt tur och retur utan ett stopp på Rönninges julmarknad.

Jag beställde förresten nya gummiband från Svenskt Kosttillskott och då följer det med en plansch med förslag på övningar. De jag köpte är gröna vilket motsvarar lagom med motstånd och inte gummisnoddsstyrka som i de gula på bilden.