Jag gjorde slut med LG idag och han blev glad. Det är bara terapeuter som reagerar så. De samtal jag hade behov av har gjort sitt, jag mår bättre och kan gå vidare själv och det var ju det som var avsikten. Skulle jag behöva någon att prata med igen, så kommer han att finnas kvar.

Trots att jag var iväg till LG (med det promenerande som det innebar) och trots att jag hade ont i foten, så tränade jag med gummibandet på eftermiddagen. Jag ville det och jag behövde det. Jag tog det lugnt under uppvärmningen, lite tung och trött i kroppen, men resten var enbart skönt. Behöver jag säga att foten protesterade å det grövsta efteråt? Voltarensalva, ankelstöd och högläge.

På vägen till Södertälje sjukhus, där LG huserar, så går jag över Maren och där är det alltid änder och måsar. Änderna är så fina och de är så gulliga när de glider (simmar? flyter? paddlar?) fram i par. De är det enda jag kommer att sakna nu när jag inte behöver åka dit varje vecka, så jag fotade med mobilen. Halvtaskiga bilder, men ni får kanske en uppfattning om hur många de är. Kuäck, kuäck!

.......3,5 månad sedan det första gummibandspasset och gummibanden har kommit för att stanna! Det är en otroligt skön form av styrketräning och under dagens pass, så fick jag en endorfinkick mycket beroende på att resultaten är tydliga för mig. Det känns tydligt i mag- och ryggmusklerna att de är starkare och benmusklerna har oxå stärkts. De armmuskler som jag sååååå gärna vill ska synas kommer att synas bara jag fortsätter för nu känns de, så de finns där. En del av den mjuka extrafyllningen som jag har haft runt midjan är borta vilket kan förklara varför jag kan knyta träningsbyxorna. Just den här gången tog foten stryk. Rejält. Jag har haft riktigt ont resten av dagen. Det är Voltaren-salva tillsammans med fotledsstödet och högläge som gäller ikväll.

Nu har jag beställt en step up-bräda från Haléns, av alla företag och den bör komma i nästa vecka. Den är lila och så fin och passar bra ihop med min rosa/grå yoga-matta.

"Eftersom det fortfarande inte har kommit någon snö" sa jag härom dagen "så kan den lika gärna låta bli att komma den här vintern!" Var inte det stöddigt, så säg? Snön kom igår kväll. Blöt och tung. Den ligger kvar på gräsmattorna eftersom det faktiskt har varit minusgrader. Jag var uppe före 9 idag (kroppen är fortfarande i chocktillstånd) och velade hit och dit om jag skulle rasta stavarna eller inte. När jag såg en granne trippa försiktigt längs med gångvägen ut från gården, så bestämde jag mig för att stanna inne. Min lekamen är numera nervös av sig efter att ha halkat i trappor och snubblat på småsten.

Förutom möbler och kaniner, så har det vägt över för Elin, så till vida att hon numer har fler prylar hos Robin än här. Vi har delad vårdnad om Selma som bor veckovis hos oss och hos Elin & Robin, men de veckor som hon bor här, så dyker Elin upp då och då (jag har nämligen dragit en gräns vid att städa Selmas bur). Vanligtvis sover hon, duschar och äter middag med oss. Idag umgicks hon och jag en hel del. Jag fick en försenad julklapp och en lika försenad namnsdagspresent. Jag fick första säsongen av "The Borgias", kroppsskrubb och 2 duschsvampar från Body Shop. Inget billigt skräp inte! Det finns fördelar med att avkomman har fast inkomst.   

Elin var ett kärt återseende och ett annat kärt återseende har varit "Dexter". Den sjunde säsongen kom i onsdags och jag såg klart den idag. Det var 1,5 år sedan säsong 6 släpptes och jag begriper inte varför det har tagit sådan tid, men som tur är behöver jag inte vänta lika länge på den åttonde och sista säsongen för den kommer i april.

En eftermiddaxträff med gummibandet och det var skönt och roligt och jag behövde bara 1 flåspaus och 1 glas vatten, så orken är nästan tillbaka. Uppvärmningen utgjorde inga problem den heller och nu har jag blivit sugen på en step up-bräda som ett sätt att variera och pressa.

Den stukade foten verkar jag har fått för mina synders skull för den krånglar fortfarande, så imorgon ska jag vila den och resten av kroppen.

Samtal med LG och det gick tröööögt. Det känns som om de här samtalen har tjänat sitt syfte. Jag har inget behov av honom längre. Han arbetar inte på samma sätt som de tidigare terapeuter jag har pratat med, kanske har det att göra med att han är sjuksköterska med specialistinriktning på KBT, han är alltså inte en utbildad terapeut. Han ställer sällan frågor utan om jag tar upp ett ämne och sedan tystnar/pausar, så återknyter han genom att upprepa det jag sa. Under de första samtalen störde jag mig på det för det gav ett något trögt intryck. Det gör att samtalen ofta stannar av. Jag har medicinerna, doktor EK och alla möjliga olika knep för att må så bra som möjligt. Jag har en tid även nästa vecka, men jag får se om jag åker dit.

Jag gjorde det! Jag tog mig upp ur sängen och ut med stavarna medan det var som ljusast! Och jag fick med mig gubben oxå, men han var stavlös. 85 minuter tog det och nog blev jag trötter alltid, men inte lika sparrisarmad som förra gången. Ålrajt!

Ännu ett pass med gummibandet. Kroppen var lite motvillig, så jag tog det riktigt lugnt när jag värmde upp och sedan var den med på noterna. Det var nära att jag lät bli att träna, men jag är glad att jag genomförde det för det var skönt och orken blir allt bättre, så nästa gång blir det fler repetitioner på några av övningarna. Jag avskyr sit-ups. Det har jag alltid gjort. Jag har provat alla möjliga varianter och olika knep för att skona nacken, men det är och förblir en pina som heller inte känns som om den har effekt. Det program som jag kör med gummibandet innebär mycket indirekt träning av magmusklerna och det fungerar, det känns att det gör det!

Vad övrigt är, är trötthet. Extrem trötthet. Äcklig trötthet. Förlamande trötthet. Kan man vara så här trött utan att vara sjuk? Mina dagar är uppdelade i halva dygn där jag är vaken 12 timmar och sover 12 timmar och det är ingen överdrift. När jag läser i min blogg den här perioden tidigare år, så har jag varit trött då med, så det är väl årstidsbundet, men den här avskyvärt milda och mörka vintern tar snart knäcken på mig!! Jag vill ha ordentligt dagsljus!!! Jag vill ha sol!!! Den mildaste vintern på 50 år och jag kan i alla fall inte komma ihåg en tråkigare vinter.

I morgon ska jag verkligen göra en enorm kraftanstränging och ta mig ur sängen före lunch, så att jag hinner ut i något så när dagsljus och frisk luft.

Jag känner att jag är på väg att bli sällskapssjuk......

Jag har tyckt bättre om årets jul och även nyår tack vare att jag har lyckats med att inte låtsas om dem. Överlevnadstaktik. Ett av knepen har varit att träna som vanligt och idag körde jag årets sista pass med gummibandet. Tungt även denna gång, men orken var ändå bättre. Det är så jäkla skönt trots att jag kände mig mörbultad efteråt.

Gott Nytt Träningsår!

Det var en tröskeldag idag för jag tog med mig stavarna ut för första gången sedan jag ramlade den 15 oktober. Jag var nervös. Rädd för att ramla trots att det inte var stavarnas fel. Rädd för att få ont i handen som ju kom i kläm ordentligt vid fallet. Solen strålade från en klarblå himmel vilket absolut hjälpte till att få ut mig och jag började försiktigt. Sänk axlarna, slappna av i händerna, använd magmusklerna för att hålla upp överkroppen. Det är som att cykla - muskelminne. Jag har saknat stavarna! Det var så skönt! Det var så jobbigt!! Jäklar vad jag blev trött i överkroppen och armarna. Mot slutet tog jag båda armarna samtidigt för att kunna hänga medan fötterna 2 tog steg och så fram med armarna igen, hänga, 2 steg. Den muskelgrupp som jag nog tycker bäst om att träna är faktiskt ryggmusklerna. Det är rena endorfinkicken att känna dem arbeta och göra det enklare för mig att hålla upp kroppen och därmed kunna andas ordentligt och känna mig piggare. Rygg och mage is da shit!

Så här ser det ut vid Flaten den 29 december  under en av de mildaste vintrarna på 50 år.

Det har alltså inte varit så här milt sedan jag föddes!

(Det suddiga är inte dimma utan fukt på skärmen när mobilen har legat i fickan och svettats.)