Det blev ett pass med det gröna gummibandet idag och det gick brrrrrrra och det var skönt och såååååå tufft! En av övningarna kallas för "Sittande rodd" och tränar baksidan av skuldrorna och den gillar jag.

I morgon är det vilodag vad gäller träning.

Jag hade ingen lust att stiga upp idag. Jag försökte känna efter om jag det var vanlig trötthet eller den energitorka som jag har lidit av den här veckan. Inget svar. Då steg jag upp och tänkte att jag kan prova om kroppen är med på noterna eller ej och det var den, så jag kom iväg på en jungfrutur med Bungy-Pump stavarna. Ett upprepat konstaterande: det är bra mycket tuffare att gå med stavar än utan. Flås, stånk och stön. Det blev 70 minuter med många småstopp där jag fick justera grepp och försöka skippa det krampaktiga greppet om handtagen. Fjädringen i stavarna är behaglig för armarna och axlarna, men stavarna är tyngre än den vanliga varianten. Jag var rädd att jag skulle ångra köpet, men så blev inte fallet och till skillnad från skeppet Wasa, så gick jag inte till botten på min jungfrutur även om jag är spak.

......hur fruktansvärt mycket musik det finns??!! Nu har jag greppat Spotify och satt ihop en första spellista som jag ska prova nästa gång jag tränar och jag skulle kunna bli sittande huuuuur länge som helst och hoppa från den ena låten till den andra eller från den ena gruppen till den andra eller från den ena artisten till den andra. Enbart Eurythmics har ju hur många låtar som helst som jag aldrig har hört! Jag bara väntar tills min hjärna släpper den blockering som håller tillbaka alla låtar som jag har saknat...... Ålrajt! Råck ån! Music is da shit! 

Veckans samtal med LG handlade om min trötthet. Jag hade svårt att hålla ögonen öppna och det såg han och när vi hade pratat fram och tillbaka, så insåg jag att det nog har med min träningsiver att göra och att jag, åter igen, vill mer än jag egentligen orkar. Jag ska införa 2 vilodagar varje vecka med hyfsat mellanrum t.ex torsdag och söndag. Jag sa det inte högt, men jag misstänker att det faktum att mitt teknikrädda jag har gett efter i och med köpet av en ny mobil och allt jag måste lära mig gör att även hjärnan protesterar. Jag är tydligen inte för gammal för att lära mig, men systemet är överansträngt.

Idag har det skurat ordentligt och det blev aldrig mer än 15 grader och idag var det den första dagen som jag inte lät sovrumsfönstret vara öppet hela dagen eftersom det blev för kallt.

Jag gillar inte att ha skor på mig när jag tränar hemma, men i torsdax blev det nödvändigt när jag körde med gummibandet. Då upptäckte jag att det hade sina fördelar för fötterna fick mer stöd (duh!) och hälen fick mer dämpning än vad yogamattan ger (duh igen!) och så blev det mindre ansträngande för ryggen. Det är tur att man kan ändra sig och jag gillar enkla lösningar, så idag när jag körde styrketräning, så hade jag skor på fötterna. De är inga mirakelgörare på så sätt att allt går lättare för jag höll, seriöst, på att dö under uppvärmningen. Fy för den lede! Efter den första omgången med hantlar, så funderade jag på att avbryta. Det var inte så att kroppen protseterade genom värk eller utmattning, jag var bara trött, men plötsligt var jag över tröskeln, fötterna släppte från dyn, knuten löste sig, det blev nedförsbacke och jag orkade med hela programmet, men jag blev trött(are) efteråt.

Idag är jag trött. Såååååå trött. Det tog nästan 1 timme för mig att ta mig ur sängen efter att larmet hade trudeluttat. Det känns i kroppen att jag har tränat 5 dagar i rad varav 1 tillfälle var en ny variant. De beställda Bungy-pump-stavarna fanns att hämta redan i fredax och jag låg i sängen och velade om jag skulle orka ta mig tur och retur Salem. Alternativet var att vänta till i morgon och be Pär skjutsa mig dit med allt vad det innebär, så jag tog apostlahästarna i långsamt tempo (2 x 25 minuter). Jag beställde en träningsbok oxå med diverse övningar och olika upplägg för om man vill förbränna, träna styrka eller bättra på kondisen. Fortsättning följer!

Ibland undrar jag om man verkligen kan tala mer öppet om psykiska sjukdomar nu, år 2013 jämfört med 1965, när jag föddes? Det finns fler kommunikationsmöjligheter nu t.ex bloggar och nylleboken, men fördomarna och moraliserandet är ta mig tusan de samma trots motsvarande källor till fakta och kunskap. Jag har skrivit det tidigare, men skriver det igen: i Sverige dör fler människor till följd av självmord än i trafiken, men psyk-vården får inte ens en smula av de summor som ges till trafiken vilket säger en hel del om inställningen till psykiska sjukdomar. Karin Bojs skriver om hur gärna vi blundar för detta. En undersökning i medicintidskriften "The Lancet" har kommit fram till att den "samlade sjukdomsbördan i världen från mentalsjukdom och missbruk är tyngre än den globala bördan från hiv/aids, tuberkulos, diabetes och trafikolyckor". Läs det kursiverade en gång till och sug på det. Psykiska sjukdomar slår hårdast mot kvinnor och det kan oxå förklara varför de inte har högre status för kvinnor får ofta sämre vård än män utom möjligen när det gäller förlossningar.

PS. Den månatliga vägningen visade ingen förändring över huvud taget, inte ett hektos skillnad och det är ju en bedrift i sig.

......när jag senast hade en så'n här träningsvärk i låren!! Gummibandsträningen visste var den tog. Ett ganska tunt, grönt gummiband som ser helt oförargligt ut och så människan på bilderna som visar hur det ska göras och som ler från öra till öra hela tiden medan hon töjer ut bandet till max medan jag flåsade och stånkade med skakande armar och ben. Aj lav it!

Idag promenerade jag i 70 minuter och det gick alldeles utmärkt.

Pär och Elin har åkt till Öland en kortis, de kommer hem på söndag igen. Numera kan Pär få vila från körandet emellanåt eftersom Elin behöver köra så mycket som möjligt. Det drar ihop sig till halkbanekörning. Det finns flera fördelar med att betala för körlektioner hos en körskola. Dels är läraren utbildad pedagog och kan därmed förklara körmoment som, i det här fallet Pär, bara gör utan att tänka på det och av den anledningen inte kan förklara och dels är läraren heller inte känslomässigt inblandad, så en lektion slutar aldrig i en skrikmatch.

Ambivalent är ordet när det gäller mitt förhållande till serien "Mad men". Jag såg första säsongen en gång och tänkte nej tack. Efter en tid gav jag den en chans till och gillade den så pass att jag köpte de övriga 3 säsongerna. För några månader sedan försökte jag se den igen, men näää, den var alldeles för ytlig, rökig, supig och mansgrisig. I förrgår började jag se den igen och den här gången kändes det annorlunda. Jag kommer att se de 4 säsonger jag har och kanske köper jag den femte säsongen (den sjätte släpps i november). Den är fortfarande ytlig, rökig, supig och mansgrisig, men den här gången känns det inte fel. Ambivalent, som sagt var, men herrejesus vad alla röker över allt hela tiden!!

Överraskning numro 1: det är svettigt att träna med gummiband, nästa lika svettigt som vanlig styrketräning.

Övarraskning numro 2: det var knepigt att få bandet på plats i vissa övningar och då är jag varken stel eller har dålig koordination.

Det första gummibands-passet är genomfört och det är ett absolut alternativ! Eftersom det var premiär, så hade jag väl inte så väldans bra flyt. Jag måste bli bekant med övningarna och greppen. Sedan jag började med hantlarna förra sommaren, så har jag fått bättre armmuskler och ibland har jag känt mig småmallig över det, men den malligheten är borta nu efter att ha fått på nosen av ett grönt gummiband och det var kanske överraskning numro 3 och den var inte så himla positiv......

PS. Jag saknar min gamla mobil! Jag nästan sörjer den.

Samtal med LG och idag pratade vi verkligen inte om något specifikt, inte om något som vi inte har avhandlat tidigare. Mitt intresse för mat är absolut noll och intet medan mitt intresse för träning är desto större och av den anledningen är det himla smart av mig att fokusera på träningen och tillåta mig själv en mer avslappnad attityd till maten. Den avslappnade attityden gentemot maten har jag praktiserat i ett par månader nu och det har jag mått bra av. Fokuseringen på träningen blir allt bättre allt eftersom hälsporren läker ut. 

Ikväll ska jag, med Pärs hjälp, lära känna min nya mobil, en rööööööd Samsung Galaxy S3 Mini.